Blandat mottagande för Stormskärs Maja i Sverige
Svenska Dagbladets Erika Hallhagen faller för Tiina Lymis ”Stormskärs Maja” och ger filmen fem poäng av sex. Dagens Nyheters Fredrik Sahlin är däremot sval: ”Finska publiksuccén ’Stormskärs Maja’ hör hemma i ett musealt Skansenland”.
”Feministiska spår i kärv skärgårdssaga” är rubriken på Erika Hallhagens recension.
”Amanda Jansson, som just nu hyllas i Teater Västernorrlands uppsättning av ’Jag for ner till bror’ och fick sitt genombrott i tv-serien ’Tunna blå linjen’, är övertygande som Maja – flickan som aldrig släpper sin syn på världen som en magisk plats, trots de vedermödor hon möter som vuxen”, skriver Erika Hallhagen, som jämför Majafiguren med Kulla-Gulla i svenska Martha Sandwall-Bergströms boksvit.
Hon hyllar också Linus Troedsson som Janne, för hans ”förmåga att trovärdigt växa framför kameran, från en blyg inbunden friare, till en varmt intagande familjefar”. Erika Hallhagen ser också Anni Blomqvists författarskap som en nyckel till det feministiska spår som genomsyrar ”Stormskärs Maja”.
”Blicken är kvinnans, och hon både ser en annan manlighet och har mod att ifrågasätta den världsordning som kuvar henne, lite på samma sätt som Baby gör i ’Dirty dancing’. Jag vet inte varför jag kommer att tänka på 1980-talsfilmen. Kanske för att ’Stormskärs Maja’, trots sin kärvare inramning i det oerhört vackra åländska skärgårdslandskapet, har lite av en hollywoodsk air över sig och spelar ut hela känsloregistret. Samtidigt finns här en resonansbotten som sätter tankar om livet och döden i gungning och som också får en att se det magiska i tillvaron, trots att mörkret ruvar runtomkring.”
”Braskande logga”
Dagens Nyheters Fredrik Sahlin kommer däremot på kant med filmen redan från början.
”Den braskande loggan för Viking Line som inleder visningen överraskar (…) Det är dock förståeligt att färjeföretaget ville investera i den veritabla framgångssaga som ’Stormskärs Maja’ verkar vara i grannlandet till öster.”
Terhi YlimäinenFredrik Sahlin är inte imponerad av filmens dramaturgi.
”Livet är kargt och kärvt men kärleken håller duon varm när de badar näck i soluppgången. Barn tillkommer, kossan mjölkas, sillen rensas, havet rasar och under en alldeles för lång och övertydlig passage kommer den brittiska flottan (i Krimkrigets marginal) och rubbar familjens cirklar.
Han välkomnar dock att Maja – som ”har en dos Pippi Långstrump i venerna, ifrågasätter manssamhället och förbryllar samtiden med att klä sig i byxor” – inte lider under en patriarkal man.
”Men intrigen tar tacksamt nog inte den givna vägen, där hon lider under en påtvingad patriarkal man – tvärtom växer kärleken fram, blomstrar på en ö utan mylla.”
Han hyllar huvudrollsinnehavarna för att ”de får det att småspraka tillräckligt för att gjuta nödvändigt liv i ett annars lite för städat och tillrättalagt drama”.
Musiken beskriver han dock som ”den gamla skolans kompositioner”. Till detta kommer ”kostymavdelningens bristande tro på patineringens fördelar”.
”Trots allt slit i lerpöl och torvhög är alla kläder (med några få undantag) ständigt hela och rena – vilket slutgiltigt placerar ’Stormskärs Maja’ i ett musealt Skansenland. Men det fina naturfotot av kobbar och pittoreska byar gör nog revisorn på Viking Line yster.”
”Som en ’Raskens’ filmad i dag”
Björn Jansson i Kulturnytt i Sveriges Radio ger filmen ”Stormskärs Maja” en trea, inför filmens biopremiär i Sverige i kväll. Han beskriver filmen som ”en berättelse om ett liv, med dramatiska svängningar och stora uttryck”.
”Här är det inte finlir och små medel i skådespelet som gäller (…) Ibland känns ’Stormskärs Maja’ som en ’Raskens’ filmad i dag med Ida i centrum – ja Maja då – och jag tror att det finns en stor publik också på den här sidan Östersjön för ett historiskt drama om en kvinna som får älska och längta och inte slås omkull av varken krig eller nöd.
Andreas Heilborn i Nöjesguiden ger filmen en ”neutral min”. Han skriver att Amanda Jansson är övertygande som Maja. ”Både utseende, tal och sätt för tankarna till Liv Ullmanns tolkning av Kristina i Utvandrarna. Naiviteten, den tidstypiska könsrollen och tron på det mystiska fångar även Amanda Jansson likt Ullmann med en flickaktig barnslighet.”
Han är dock kritisk till skådespeleriet överlag – ”Här gränsar det till komik när man tar i från tårna i ett skrikande, gråtande och undfallande” – och efterlyser mer om livet i skärgården, att få ta del av hur man slet och arbetade. ”Nu glider mycket förbi, utan att man stannar till.”
Susanna Skogberg
Svenska kulturknuttar från asfaltöknen fattar nog inte känslorna hos dem som upplevt livet på landet och i skärgården mer eller mindre på riktigt. Att kläderna hölls hela och rena var en självklarhet, att efterlysa sjabbighet är urlöjligt. Att britterna uppförde sig relativt väl mot kvinnor och barn är väldokumenterat och intressant, kunde ha kommenterats. Jämför med ryska banditer i dagens Ukraina.
Jag ser inte att det har den ringaste betydelse vad man i Sverige anser om ”nya” Stormskärs Maja, som representerar en aningen avvikande beskrivning med en del mindre felaktigheter, då vi som i alla fall jag, försöker hålla i kraft en beskrivning runt vår skärgårdskultur från 1800-talets liv och leverne i vår skärgård.