Färjeolyckan i Korpo borde ge ny lag en knuff framåt
Olyckan vid Korpo färjfäste för ett år sedan är en viktig – om än dyr – påminnelse om säkerhetsriskerna då operativsystemen ombord på skärgårdsfärjorna blir allt mer invecklade, bilfärjorna allt större och kompetenskraven på besättningen sänks. Att höja färjförarens kompetens kan ändå komma att kosta på andra sätt.
Det var en mobil telefon som låg bakom olyckan då hybridfärjan L-317 mellan Nagu och Korpo tappade styrförmågan en kväll i april, enligt Olycksutredningscentralen Otkes rapport (ÅU 12.4). Mobiltelefonen trycktes mot effektregleringssystemets pekskärm som växlade om till manuellt läge, och färjan kolliderade med bryggklaffen och en betongbrygga.
Färjpasset mellan Korpo och Nagu är smalt, djupt, strömt och ofta utsatt för kraftiga vindar. Tidtabellerna är snäva och under turistsäsongen är trafiken i farleden livlig. L-317-färjan som trafikerar passet är landets största vajerfärja och har en virtuell vajer, ett slags digitalt sjökort med en utstakad kurs som hjälper föraren att navigera i farleden.
I nuläget räcker det med rederiet Finferries interna utbildning för att få manövrera färjan mellan Korpo och Nagu, medan de frigående färjorna mellan Pargas och Nagu i motsvarande storleksklass kräver minst inrikesskepparkompetens av föraren. Det har väckt kritik hos skärgårdsbor som känt sig otrygga på hybridfärjan. Vi kan jämföra med fritidsbåtförare som litar blint på plottern men är ovana sjöfarare. Skillnaden är att färjföraren bär ett stort ansvar för många människor och fordon ombord.
Det är Finferries som i egenskap av tjänsteleverantör ska se till att personalen får tillräckligt med utbildning och handledning för att tryggt kunna köra färjorna. Otkes föreslår nu i sin olycksutredning att Kommunikationsministeriet, Trafikom, NTM-centralen i Egentliga Finland och rederierna sätter i gång med en förnyelse av lagstiftningen.
Det vore på tiden. Samma budskap har upprepats i skärgården under många år utan att något hänt. Vajerfärjorna borde definieras som fartyg i lagen och ansvarsfördelningen mellan olika aktörer måste förtydligas. Kompetensen för befälhavare på frigående färjor och vajerfärjförare borde motsvara varandra. En ökad automatisering ombord ska inte innebära att färjförarnas kompetens minskas, och strävan efter ekonomisk vinning får inte leda till att säkerheten nedprioriteras på stora bilfärjor.
Samtidigt ska vi vara medvetna om vad vi ropar efter. Färjorna är livsviktiga förlängningar på vägarna i skärgården och ska fungera smidigt. Men ju högre utbildning och behörighetsskrav på färjbesättningen, desto högre löner måste rederiet betala ut, vilket i sin tur kan ha effekter på hur många och täta turer bolaget anser sig ha råd att sköta.
I Korpo–Nagu ska den olycksdrabbade hybridfärjan bytas ut i början av juni mot en färja med mindre kapacitet men fler avgångar och förhoppningsvis snabbare av- och pålastning så att synkroniserandet av färjorna fungerar bättre.
Sommarsvärmen kommer snart och ju större färjkapacitet, desto fler bilar i skärgården – också det en ökad säkerhetsrisk.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.