83-åriga Lisbeth har väntat på rätt vårdplats i 60 dygn – ”Det här är inte värdigt, det är inte rätt ställe för henne”, säger anhörig
På hälsocentralsjukhuset i Kimito har 83-åriga Dragsfjärdbon Lisbeth Karlsson väntat i mer än sextio dygn, sedan den 12 februari. Här placerades hon som en följd av en fallolycka i slutet av januari, för vilken hon först fick vård vid Salo sjukhus.
De anhöriga vill se Lisbeth på en mera ändamålsenlig vårdplats och har tagit upp kampen med välfärdsområdet Varha. De har vid upprepade tillfällen försökt få en flytt till stånd.
– Det här är inte värdigt. Det är inte rätt ställe för henne, säger dottern Maria Källberg.
De anhöriga anser att en plats på ett hvc-sjukhus inte är den rätta för en minnessjuk person. Lisbeth har vaskulär demens, alltså blodkärlsdemens, vilket ger symptom som minnessvårigheter, nedsatt språkförmåga och hallucinationer.
Arkiv/Emilia ÖrnmarkLedig plats i Dalsbruk kan inte användas
Men för välfärdsområdet Varha verkar önskemålet vara svårt att förverkliga. Detta trots att de anhöriga kollat upp att det finns åtminstone en ledig plats på ett privat äldreboende i Dalsbruk. ÅU får uppgiften bekräftad: Vid Dahliahemmet finns en ledig plats.
– Från Varha säger man att det inte är möjligt att använda platsen på grund av att man måste spara pengar, säger Källberg.
ÅU träffar henne tillsammans med systern Gunvor Karlsson-Lindholm utanför hvc-sjukhuset i Kimito.
De har från Varha fått beskedet att vårdplatser blir tillgängliga för nya kunder då någon befintlig klient av naturliga orsaker lämnar sin plats.
Emilia ÖrnmarkSalla Lindegren, kundhandledningsdirektör inom Varhas tjänster för äldre, svarar ÅU att de köptjänster som står till buds utöver Varhas egna platser är bundna till anslag.
– Kunderna placeras huvudsakligen enligt hur länge de väntat på en plats. Den som väntat längst får nästa lediga plats som motsvarar deras behov, svarar Lindegren per e-post.
Man försöker beakta språket då klienterna erbjuds plats och så är det möjligt att komma med platsönskemål inom regionen.
De platser som Varha i egen regi kan upprätthålla på Kimitoön med tanke på personalläget är fulla. I Kimitoön och Pargas står 36 personer i kö till en plats på äldreboende.
Nuvarande plats är dyrare, men exakt pris går inte att få fram
Just nu kan Varha alltså inte erbjuda Lisbeth Karlsson en plats på äldreboende – inte i egen regi, inte som köptjänst. Samtidigt vet man att en plats på äldreboende torde vara billigare än en plats på hvc-sjukhuset. Speciellt då mamman nu upptar ett rum för två personer, eftersom hennes oro gör att hon inte kan dela rum.
Enligt uppgift från Lindegren kostar ett vårddygn på dygnetrunt-boendeservice för äldre 183,18 euro per vårddygn för Varha. Priset är ungefär det samma för egna platser och för köptjänster.
Men att få fram uppgiften om vad ett vårddygn på hvc-sjukhuset i Kimito kostar klarar Varha inte av, trots att ÅU väntar i nästan en hel vecka och är i kontakt med nio Varha-anställda.
Lindegren har inte uppgiften eftersom hvc-sjukhuset inte hör till tjänster för äldre.
Varhas kommunikation hänvisar till Miia Lindström, områdeschef för social- och hälsotjänster och till serviceområdeschef Ulrika S Lundberg. Lindström tipsar om avdelningsskötaren för hvc-sjukhuset, som dock är på semester.
Lundberg ger mig ytterligare två namn på anställda inom boendeservice för äldre och säger att hon själv ska försöka höra sig för. Jag kontaktar dem, får då ytterligare ett namn och den här personen vidarebefordrar mig till nästa, en controller. Därifrån får jag svaret att uppgiften inte går att få fram, men att en normal behandlingsdag inom allmän medicin kostar cirka 450 euro.
”Här blir hon sämre”
Källberg och Karlsson-Lindholm är noga med att poängtera att missnöjet inte riktar sig mot personalen på hvc-sjukhuset i Kimito, utan mot den för mamman felaktiga vårdplatsen.
– Hon är virrig och hallucinerar och behöver en vårdplats som kan erbjuda rehabiliterande vård för personer med minnessjukdomar, säger Karlsson-Lindholm.
De har uppfattningen att ett äldreboende, där vardagen är lugnare men samtidigt mera stimulerande, vore lämpligare.
– Här blir hon sämre. Hon är ofta bara på sitt rum och får ingen stimulans. Då blir hallucinationerna också värre, säger Karlsson-Lindholm.
Systrarna berättar att Lisbeth dessutom både hör och ser dåligt. Ändå vill hon gärna klara sig själv, och säger inte nödvändigtvis till om hon behöver något. Ett önskemål är att få bära egna kläder, men på den här vårdplatsen är det inte möjligt.
Väntan på att någon annan ska avlida
Enligt lag ska en plats inom icke brådskande vård anordnas inom nittio dagar. Enligt de anhöriga är beskedet från Varha att läget för Lisbeth ändå förblir detsamma ända tills en plats blir ledig.
– Vi väntar alltså på att någon annan ska avlida, konstaterar syskonen krasst.
Innan fallolyckan i januari klarade Lisbeth av att bo ensam hemma, men hjälp av hemvården. Att hon tog sig ut mitt i natten och föll hade med de hallucinationer sjukdomen ger henne att göra.
Enligt flera medier (till exempel Salon Seudun Sanomat) är det ingen ovanlighet att äldre på Varhas område väntar på vårdplats längre än de nittio dagarna, samtidigt som det finns lediga platser på den privata sidan.
Vad har det blivit för vård i Finland? Det är helt opp åt väggarna! Jag är glad att jag bor på Åland! Har jobbat inom äldreomsorgen över 30 år! Stackars människor som ej får den vårdplats de behöver! Tänk på vem som har slitit och jobbat så att vi har det bra i Finland jo de som är pensionärer idag.
Hur kan det vara möjligt överhuvudtaget i ett land med ett av världens högsta totala skattetryck? Vem fan har missat med vad?