Kimitoväg har gått från dålig till rekorddålig – nu vill invånare se bättring

Ska man besöka en destination längs Västeruddsvägen i Kimito gäller det att reservera lite extra tid. Och kanske en uppsättning extra stötdämpare. Förutom stora hårda gropar i långa serier har grusvägen också tjälskador och stora breda guppar som kan få bilen att lätta i farten.
Enligt några invånare längs vägen har den inte tidigare varit i så här uselt skick, trots att den länge varit i dåligt skick.
– Det var en regnig höst och så blev det direkt vinter på det, ser Peter Andersson som förklaring.

Några dagar innan ÅU träffar invånarna har vägen sladdats och gropar har fyllts med grus, men vi kan alla konstatera att det inte hjälpt märkbart.
Även ÅU:s reporter har provkört vägen strax innan den senaste åtgärden.
Här kan du följa med på en provtur med ÅU:
Väganvändarna efterlyser nu grundligare åtgärder.
– Någon väghyvel har vi inte sett till på flera år, säger Tapio Vuorimäki.
Han har upprepade gånger meddelat NTM-centralen att vägen är farlig, men det brukar ta ett par veckor innan något händer.
Enligt Markus Salminen, områdeschef vid NTM-centralen, har man dock inte tagit mot fler klagomål om denna väg än om andra vägar.

Ser säkerhetsrisker
Andersson konstaterar att vägen knappt har någon yta kvar – stora stenar från grunden är nu synliga.
Också Sari Wikman lyfter fram säkerhetsaspekten – kör man in i en stor grop med cykel eller moped kan det gå på tok. Ambulans och andra utryckningsfordon kan ha svårt att ta sig fram och ibland uteblir posten på grund av vägens skick.
– Vi som bor här vet ju var hålen finns – var högerregeln, vänsterregeln och mitt på gäller, säger Bea Heyman Andersson.

”Billigt och bra går inte ihop”
Taxichaufför Ari Hellsberg bor också längs vägen och har kört taxi här i femtio år. Han tycker att vägunderhållet, speciellt sommartid, är under all kritik. Han minns då TVH (en föregångare till Trafikverket) hade en lokal depå i Kimito, men 27 anställda, flera lastbilar och en väghyvel, eller ”vägbjörn” som de kallas.
– Nu väljer man allt billigare entreprenörer varje gång. Billigt och bra går inte ihop.
Hellsberg har förståelse för att vinterunderhåll är utmanande, men är trött på samma långa serier av gropar om somrarna. Plats att väja finns inte då groparna täcker hela vägen.
Hellsberg har flera gånger sett plastbitar vid vägkanten som lossnat från bilar då bottnen tagit i.
– Dagens moderna små bilar är ju inga terrängbilar.
Nu om våren tycker han att varningsmärken om tjälskador inte skulle vara så mycket begärt.
– Det är tur att det inte hänt något värre ännu, som att en tankbil välter i diket på grund av de mjuka kanterna. Men yrkeschaufförer brukar undvika den här vägen.

Bäst är föret på vintern
I speciellt dåligt skick blir vägen då det regnar, men invånarna kommer fram till att vägen egentligen är dålig från vår till höst och bäst på vintern. Då bildar snön den yta på vägen som den för övrigt saknar.
Snöplogningen funkar dessutom bra med den nya entreprenören, även om det inte löser problemet med att vägen borde renoveras grundligt.
– Lite grus fick den i höstas, som man slätade ut, säger Andersson.
Gänget konstaterar dock att gruset inte hålls kvar på vägen speciellt länge.
Västeruddsvägen
- 8,5 kilometer lång.
- Ägs av staten.
- Går från Vreta mot Mjösund.
- Enligt NTM-centralens uppgifter används den av ungefär 200 fordon per dygn.
På NTM-centralens to do-lista
NTM-centralens Markus Salminen säger att underhållsmöjligheterna för en grusväg är betydligt större än för en asfalterad väg. Till normalt grusvägsunderhåll hör att se över vägtrummor, gräva diken om det behövs och att sätta nytt grus.
– Vi kan också ta till kraftigare åtgärder om det behövs. Vi gör så mycket vi kan, säger Salminen.
Gällande specifikt Västeruddsvägen säger han att den från början är dåligt byggd. Han tänker sig att vägen i alla fall går att få i bättre skick än den är nu.
– Jag ska granska vägen, säger Salminen.
Så Västeruddsvägen är på din to do-lista?
– Jo, det är den.
Salminen nämner sommaren som tidpunkt för åtgärder.
De stora stenar från väggrunden som kommit upp till vägytan säger han att man kan gräva upp och att åtgärden inte är så dyr då det gäller en grusväg.
Vart tog 90 långtradarlass grus vägen?
I färskt minne hos invånarna finns mysteriet om vart det statliga väganslaget på 60 000 euro för Västeruddsvägen försvann för drygt fem år sedan.
Enligt NTM-centralen åtgärdades vägen då med 4 000 ton grus (cirka 90 långtradarlass), medan invånarna säger att de inte såg av vare sig grus eller lastbilar. Gruslassen skulle ha gett hela vägen en ny, fyra centimeter tjock yta.
– Vi fick aldrig några bevis om vart körserierna gått, säger Heyman Andersson, en av dem som redan då drev vägfrågan.
Hon efterlyser fortfarande de saknade gruslassen och får medhåll av de andra.

Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.