RECENSION: Sommarmelankoli på en skiva – uppskattad finlandssvensk kör bjuder på engagerande sång
Den finlandssvenska diskantkören Exaudios nya skiva ”Echoes of Longing” tar lyssnaren till den där stunden på sommarkvällen när man sitter ensam med sina tankar.
I körens tolkning kan man höra hur vågorna kluckar, måsarna skriker och sommarregnet skänker tröst när längtan växer för stort.
Med sju kompositioner på totalt knappa 40 minuter har albumet en lämplig längd för den som söker ett lugnt avbrott i vardagen.
Helheten gör sig bra för koncentrerat, nästan meditativt lyssnande, med stycken a cappella i mitten som ramas in av två verk där oboe och piano medverkar.
Det inledande och avslutande stycket är hämtade ur Kevin A. Memleys svit ”Impressions – Reflections on Humanity” till dikter av Sara Teasdale.
Inka-Maria NymanMemleys tonspråk är starkt förankrad i den nordamerikanska stilen, med vackra harmonier och ett inslag av Britten i stämföringen, och den längtansfulla stämningen avtecknas tydligt i oboens vemodiga linje.
Både oboisten Anna-Kaisa Pippuri och pianisten Henrik Wikström spelar stiligt och lyhört, och kören har friheten att leka med expressiviteten i den böljande körsatsen i inledande ”Anadyomene” och den mera stillsamt berättande stilen i det avslutande ”There Will Come Soft Rains”.
Exaudios klang är eterisk och uttrycksfull med både höjd och djup. Sången klingar engagemang och dirigent Hanna Kronqvist har bra samspel med sångarna.
Trots att vissa legatolinjer inte lyckas nå sin fulla potential visar kören prov på skicklighet i frasering, rytm och täta harmonier, och kompetensen kröns av snygga soloinsatser.
Inspelningen är skickligt gjord med Johanna Almark som producent, och variationen i efterklangen snarare stöder än stör helheten. De sakrala styckena i mitten, ”Salve Regina” av Ramona Luengen och ”Ave Regina coelorum” av Ko Matsushita, för tankarna till kyrkor och kloster där kvinnlig längtan får nya dimensioner.
Som motsats till det sakrala speglas längtan mot sommarnaturen: havet, himlen, blommorna. Starkast intryck gör Juhani Komulainens ”Call of the Sea” där kören får fram såväl svallande vågor som hänförande sirensång.
Medan beställningsverken ”I Wandered Lonely as a Cloud” (Sainio/Wordsworth) och Thornless Roses (Komulainen/Dorr) fortsätter på den meditativt eteriska linjen, skulle helheten ha mått bra av lite mera variation i det harmoniska uttrycket – för visst kan längtan även vara aggressiv och ilsken?
Å andra sidan lämnar den enhetliga, melankoliska stilen på ”Echoes of Longing” utrymme för lyssnarens egna tankar och reflektioner. Man inbjuds till att begrunda egen längtan och skörheterna i livet.
Samtidigt ter det sig som ett medvetet val att den svenskspråkiga musiken lämnas utanför albumet. Att kompositionerna framförs på engelska och latin antyder att det är en internationell lyssnarskara Exaudio riktar sig till, men det är kanske sången på svenska som kunde ha gett flera perspektiv på det personliga i upplevelser av längtan.
Men även på främmande språk är värmen och närvaron i sången påtaglig. Det här är sångare som med hela sitt hjärta vill berätta om längtan, kärlek, ensamhet och att söka tröst.
Genom att fånga dessa berättelser sänker ”Echoes of Longing” tröst den där ensamma sommarkvällen när orden tryter.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.