Varhas tårtor och Pargas logga är cykelställsfrågor utan ekonomisk effekt
När Egentliga Finlands välfärdsområde Varha höjde åldersgränsen för tårtkalas på sina äldreboenden till att gälla jubilarer som fyller minst 90 år blev det ett offentligt ramaskri.
”Harmonisering av tjänsterna” kallar Varha åtgärden. Firandet förenhetligas ”i jämlikhetens namn”, säger servicedirektör Marika Tuimala.
Konsultjargongen är påtaglig. Harmonisering är här en eufemism, och syftet med jämlikhet borde ju vara att människor ska må bättre, inte sämre. Beslutet är varken värdigt eller klokt.
I Pargas har debatten kretsat kring stadens nya logotyp och varumärke. En del är arga för att nuvarande logga ska bytas ut, andra anser att staden slösar pengar på projektet och den föreslagna loggan sades vara plagiat. Som en sista sväng i långdansen har fullmäktigeledamöterna fått tycka till om sex nya förslag i en webbenkät som underlag för stadsstyrelsens beslut.
Pargasbornas engagemang har varit imponerande, men en logotyp har trots allt en marginell betydelse för stadens dragningskraft. Den ökar inte trivseln.
Några slopade födelsedagstårtor kommer inte heller att ge någon större inbesparing för Varha. Men mänskligt sett har tårtkalas på äldreboenden en stor betydelse. Just de här små guldkanterna kan vara avgörande för mångas mående och livsglädje.
Fokus på dylika detaljer har ett namn: Parkinsons trivialitetslag.
På 50-talet beskrev författaren Cyril Northcote Parkinson ett fiktivt styrelsemöte med två frågor på agendan: ett kärnkraftsbygge och ett cykelskjulsbygge. Kärnkraftverket klubbades igenom utan diskussion, medan cykelställets färg och placering diskuterades ingående. ”Tiden som går åt för varje punkt på dagordningen är omvänt proportionell mot det belopp det gäller”.
Därför kallas struntfrågor utan betydande ekonomisk effekt eller samhällsnytta också för cykelställsfrågor.
Tårt- och logotypexemplen är cykelställsfrågor. De tar fasta på konkreta detaljer i stället för att fokusera på problem och strukturer som känns övermäktiga.
Varha måste spara 272 miljoner euro fram till utgången av 2026. Hur välfärdsområdet ska kunna uppnå regeringens balanseringsprogram utan mer tid är svårt att se. Inget under att Varhacheferna är pressade.
Pargas stad tampas med slokande befolkningsprognoser och grannkommuner som drar fler inflyttare.
Då är det lättare att grabba tag i tårtor och logotyper och detaljduttande i stället för att försöka lösa makroekonomiska frågor på hög nivå.
Peters princip kallas förresten en teori om att alla framgångsrika medarbetare i en hierarkisk organisation först kommer att befordras till sin högsta kompetensnivå eftersom de har visat sig vara bra på det de gör. Men efter det kommer de att befordras till tjänster som överstiger deras kunnande, vilket leder till att alla befattningar med tiden sköts av någon som är inkomptent.
Självklart gäller detta inte för Varha eller Pargas stad – väl? – men i tider av mer eller mindre dumma beslut kan vi fundera på hur principen syns i andra organisationer.
Uppdaterad kl 13.07: Början på en mening tidigt i texten hade trillat bort.
Väl rutet!!