”Såsom hos dem så ock hos oss”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Spårvagn i Åbo. Förr i världen brukade Leningradborna skryta med att de hade världens längsta spårvägsnät och de bredaste vagnarna. En del skenor har rivits upp sedan dess och numera har Melbourne det längsta nätet, men vagnarna i Petersburg är fortfarande bredare.
Men trots detta är spårvägsnätet per capita längre i Tammerfors än i Melbourne. Har det någon relevans för debatten i ÅU? Ingen som helst. Det är bara ett exempel på intressanta uppgifter som inte har någon betydelse för vår diskussion.
Det vimlar nämligen av jämförelser med andra regioner i debatten om Åbospårvagnen. Större delen av jämförelserna är poänglösa, men för att inte provocera fram en diskussion om det valde jag ovan ett helt eget exempel.
Det är i alla fall ett faktum att jämförelser är vanliga i samhällsdebatten; inte alltid i formen ”de har, så vi måste också få”-formen. Men ofta.
När Vasaborna pläderade för att deras järnväg borde elektrifieras, var det ett centralt argument. Så gjorde också västnylänningarna när de propagerade för att Hangöbanan skulle elektrifieras. I bägge fallen lyckades kampanjerna (trots att CBA-kvoterna inte var särskilt höga – dock inte så låga som Åbospårvägens).
När det gäller passagerarantalet är det ett vanligt argument att man ska se på hur siffrorna utvecklas i verkligheten, inte på vad modellerna och prognoserna säger. Men eftersom prognoserna naturligtvis inte kan testas på förhand, måste man finna jämförbara projekt.
Och då blir det lätt: Eftersom det har gått så bra i Tammerfors så kommer det att gå lika bra i Åbo. Såsom i Tammerfors så ock i Åbo. Men det vore lika logiskt att säga: Eftersom verkligheten inte har levt upp till förväntningarna i Odense kommer det att gå lika illa i Åbo. Och så vidare.
En skribent på spårvägsivrarnas FB-grupps sajt beklagar att ”spårvägsskeptikerna” aldrig ger några skäl till varför de menar att det som fungerar i Tammerfors inte skulle fungera i Åbo. Men åtminstone i ÅU har skeptikerna – inte minst Jalle Ahlbeck – varit inne på just orsakerna till det. Och ger man sig tid att läsa beslutsunderlagen i de bägge städerna framstår skillnaderna mycket tydligt.
Mitt råd till insändarskribenter vore således: Var försiktig med jämförelserna. Det är ytterst sällan förhållanden är sådana att det är meningsfullt att jämföra utfall eller hänvisa till generella förhållanden. Det är i och för sig sant att Åboregionen är den största urbana regionen i Finland som saknar rälsbunden kollektivtrafik. Men än sen då?
Min föregående insändare har inte lett till några kommentarer. Men i en kommentar till en annan insändare framgår igen hur svårt det är att ta till sig fakta och andras argument. Där hävdas att den framtida efterfrågan på kollektivtrafik är för stor för att skötas av bussar. Som om detta vore oemotsägligt. Men det är det inte, argumentet saknar – såsom har påpekats – helt grund.
Det är kanske också skäl att upprepa att mitt främsta syfte med denna serie insändare inte är att argumentera för eller mot, utan att utvärdera de argument som har använts för en satsning på spårvagnar.
Jan-Erik Wiik
Egentligen är det mycket enkelt: slagordet ”pengar finns” måste ersättas med ”pengar finns inte”. När man som privatperson vill köpa nåt dyrt som man inte akut behöver, tittar man på sitt banksaldo, på låneräntan, och bedömer sin kommande lön/pension innan man bestämmer sig. Visserligen är en kommun inte samma som en privatperson (den består av många privatpersoner tillsammans). Då ALLA indikatorer blinkar rött är det enda rätta beslutet ”köp inte !!, det finns viktigare saker”.
Ja, jag gjorde ju i alla fall ett försök att diskutera.
Okej, där har vi det – Wiik menar att bara för att ens egna busslinjes underhåll påverkas eftersom man lever inne i en föreställning om att man ställer emot investeringar mot varandra men så fungerar det inte i Tammerfors, Bergen, Odense, Lund och de andra mera framgångsrika städerna i Norden. Nej, allt kostar ju, men nuläget är fruktansvärt mycket dyrare än att fortsätta att bromsa den helt oundvikliga snabbspårvägen.
Direkta frågor ska man självfallet svara på.
1) ”Vad anser Wiik om det oändliga klagomålet över det underkända vinterunderhållet i Åbo då?” Jag tror att klagomålen till stor del är berättigade. Staden bör skärpa sig.
2) ”Skulle inte spårvägen ändra på det här då?” Nej, inte särskilt mycket. Min busshållplats i Uittamo skulle antagligen få mindre resurser för vinterunderhåll. Pengarna går till annat.
3) ”Nylandsgatan och Tavastgatan måste oavsett grävas upp för att förnya ledningarna och annat.” Ja, det kunde göras i samband med spårvägsdragning. Men jag vet inte hur akuta problemen med rören och ledningarna är och så vitt jag har förstått så ingår ledningskostnaderna inte automatiskt i statsbidraget. Statsbidraget är inte heller ”pennies from Heaven”. Någon betalar. CBA-kalkylen beaktar inte fördelningen av kostnaderna.
Vad anser Wiik om det oändliga klagomålet över det underkända vinterunderhållet i Åbo då? Bland äldre människor och rörelsehindrade särskilt. Eftersom snödrivorna inte städas bort på flera veckor, kommer man enkelt till och från bussen vintertid? Skulle inte spårvägen ändra på det här då: Tammerfors snabbspårväg i sin allians inkluderar även vinterunderhållet. Det andra är fortfarande det starkaste, att Nylandsgatan och Tavastgatan måste oavsett grävas upp för att förnya ledningarna och annat och då gräver man upp endast en gång och lägger skenorna på med 30% statligt understöd för samtida lednings- och spårvägsarbeten. Detta tänker alltså inte Wiik heller på?