Jacob Hjortman 27.01.2024 07:00

Ruth Johansson har läst Åbo Underrättelser i nästan hälften av tidningens 200 år. Den pigga 96-åringen har läst både ÅU och Pargas Kungörelser så länge hon kunnat läsa, alltså i ungefär 90 år.

När vi träffar henne i hennes lägenhet i Tennby i Pargas berättar hon att hon hunnit med både ÅU och PK och även löst sudoku i ÅU på morgonen.

– Jag börjar alltid med att läsa Åbo Underrättelser och sedan läser jag andra tidningar, som Pargas Kungörelser eller Allers.

Under barndomen hade familjen även Hufvudstadsbladet som hon också läste flitigt. På den tiden delades tidningen ut i samband med att mjölken hämtades och kördes till mejeriet.

Jacob Hjortman

– Jag började läsa tidningen så fort jag kunde läsa. Det var när jag var ungefär sju år.

Hennes tidigaste tydliga minnen av tidningen är från krigsåren.

– Då var det viktigt att få läsa uppdateringar från fronten. Man ville veta vad som hände ens nära och kära som var inkallade.

Både hennes far och Erik Johansson, som hon senare gifte sig med, var vid fronten.

– Erik var ute i kriget i fem år. Det var tuffa år. Han stred bland annat vid Hangöfronten och hade svåra mardrömmar hela livet. De fick ingen hjälp när de kom hem från fronten.

Johansson har skrivit ner minnen och tankar för att de ska bevaras för kommande generationer. En hel del är om minnen från krigsåren.

– Det finns mycket man borde berätta för ungdomen idag. Det är så lätt att man tar allting för givet.

En text om krigsåren handlar om hur de använde maskrosrötter och spannmål för att göra eget kaffesubstitut och hur de fick hjälpas åt för att klara vardagen när det var stor brist på varor.

Jacob Hjortman

Hon har också skrivit ner berättelser som hennes mor berättat om inbördeskriget 1918 och minnen av sin svärmor som spelat orgel i Pargas kyrka. Ibland ger hon också uttryck för känslor och tankar i texterna.

– När jag blir arg eller upprörd på någonting skriver jag ner det. Det är ett bra sätt att uttrycka sig.

Vi sitter vid hennes köksbord och bläddrar i det senaste numret av ÅU.

– Jag läser alltid första sidan noggrant och lägger på minne det som lyfts fram där som jag tycker verkar intressant. Sedan läser jag nästan allt. Dödsannonserna är viktiga och jag läser gärna sidan med bilden på gamla nummer av ÅU, speciellt när det handlar om krigsåren.

Händelser hon själv inte längre kan delta i är också intressanta.

– Om det till exempel varit någon fest eller evenemang så är det roligt att läsa om det. Då får jag ta del av det även om jag inte kan vara där.

Efter en svår fallolycka för några månader sedan går Ruth Johansson med rullator. Det blev åtta veckor på sjukhus, men humöret håller hon uppe.

– Så länge jag har kvar synen och huvudet hänger med känner jag mig inte gammal, säger 96-åringen.

Föreningslivet har varit en viktig del av hennes liv. Hon har varit aktiv i bland annat i Pargas Marthaförening och pensionärsföreningen.

Vad är hemligheten? Hur har du hållit dig pigg och kry så länge?

– Det är nog för att jag läst och skrivit så mycket. Det och att lösa sudoku håller i gång hjärnan. Jag löser också korsorden så gott jag kan.

Läsningen bidrar till ett stort ordförråd. Det använder hon flitigt i sina mera poetiska skrivelser, som inte sällan innehåller fyndiga formuleringar.

Det har också blivit en del texter om hur samhället utvecklats och förändrats under hennes många levnadsår.

Jacob Hjortman

Förmågan att skriva är mycket viktig för henne, och hon är glad att högra handen är i så gott skick efter olyckan att hon fortfarande kan skriva. Hon vill uppmuntra andra äldre att passa på att skriva så länge de kan.

– Rullatorn är inget hinder för att fatta pennan och skriva ner minnen.

Johansson är inte blyg för att dela med sig av sina texter. Ibland skickar hon in dem till tidningar, till exempel någon förenings tidning eller dagstidningarna.

– Nuförtiden känner sig äldre värdelösa – och ofta deprimerade, läser hon högt.

Rullatorn är inget hinder för att fatta pennan och skriva ner minnen.

Texten fortsätter med minnen om hur man tidigare bodde flera generationer tillsammans men att äldre nu är väldigt ensamma.

Själv delar hon lägenhet med en av sina söner, Jan-Erik Johansson, som nyligen blivit pensionär.

– Han tar hand om mig. Utan honom skulle jag inte klara av att bo här längre.

För Johansson är det viktigt att se till att så mycket information som möjligt finns bevarad för kommande generationer.

Här har nyhetstidningarna spelat en stor roll. Hon visar en stor låda som är fylld av tidningsurklipp som hon och hennes bortgångna man sparat.

Här finns också tidningar som är äldre än hon själv, till exempel ett nummer av PK från 1918. Hon har även flera mappar med sparade dödsannonser.

Hon skrattar.

– Så här tokig är jag. Jag ska spara på allt.

Jacob Hjortman
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln