Svenska styrkor på Finlands första stora sjöövning som Natoland: ”Vi ser Ryssland som ett hot”
När finska marinen bjöd in pressen till Freezing Winds 22 utanför Kasnäs i fjol, var Finland ännu inte Natomedlem.
Freezing Winds 23 är den första stora sjöstridsövningen som Finland leder som Natomedlem. På torsdagen var pressen inbjuden att bevaka övningen till havs på minfartyget Uusimaa som lade ut från Yttre hamnen i Hangö.
På Hangö Västra hade havet lugnat sig betydligt från dagen innan. När Uusimaa krängde var det på grund av svall från andra fartyg i övningen.
Kristoffer NöjdÖvningsledaren, flottiljamiral Jukka Anteroinen , håller en presentation av övningen i Uusimaas mäss. Anteroinen visar ett schema över övningens deltagare och organisation.
– Som ni ser är det en massiv mängd trupper.
I övningen deltar 25 stridsfartyg plus stödjefartyg och transportfartyg och trupper både i skärgården och på fastlandet. I övningen deltar 4 000 personer, varav 1 000 finländska beväringar och 400 reservister.
Förutom de finländska fartygen och trupperna deltar Natos stående flottstyrka SNMG1 med tre fartyg från Tyskland och Nederländerna, Natos stående minröjaravdelning SNMCMG1 med sex fartyg från Polen, Tyskland, Nederländerna och Frankrike.
Utöver detta deltar den amerikanska marinkårens logistikbataljon tillsammans med trupper från Nylands brigad där de amerikanska trupperna är på kommendering. Amerikanska dykare övar tillsammans med finländska minröjardykare.
Storbritanniens fartyg RFA Mounts Bay för landstigning och stöd plus en avdelning med marinkårssoldater deltar i landstigningsuppgifter med Nylands brigad.
Från Sverige deltar korvetterna Sundsvall och Gävle och stödfartygen Trossö och Ulvön. Från Estland deltar minröjaren Wambola. Utöver detta övar man med stridsflyg, helikoptrar och övervakningsflyg.
Kristoffer NöjdMålet med övningen som utförs på Finska viken och Skärgårdshavet är att träna verkställigheten av en operation till havs som en del av en gemensam internationell operation i finska förhållanden.
Det handlar om att trygga kommunikationsvägarna till havs, det vill säga handelsflottan och havsledningar. Det handlar också om värdlandsstöd, det vill säga på vilket sätt Finland kan stöda sina allierade på hemmaplan.
– Finland har visat sig vara ett intressant övningsområde. Vi har is, kyla och korta dagar. I Skärgårdshavet finns 40 000 öar. Vi har ojämna och steniga havsbottnar och grunda och smala farleder. Det ger en extra krydda till övningen, säger Anteroinen.
Det är lätt att dra kopplingar till den senaste tidens mystiska gasläckor på ledningar i Finska viken och Östersjön.
– Jag poängterar att det är fråga om ett helt fiktivt scenario. Det har inte med Balticconnector att göra även om vi har beredskap att stödja i sådana fall, säger Anteroinen.
Kristoffer NöjdAtt Finland nu är Natomedlem har inte medfört några stora förändringar i hur man övar tillsammans, åtminstone inte i jämförelse med förra året.
– Vi har samarbetat med Nato i snart 30 år inom ramen för Natos partnerskap för fred. Så det är ingenting nytt i sig. Men man kan kanske tänka sig att vi har nått en ny nivå av grundförtroende för varandra, säger Anteroinen.
– Vi lärde oss mycket i fjol och har nu kunnat beakta vissa aspekter av den gemensamma operationen redan från övningens första skede. Å andra sidan är varje övning ny eftersom aktörerna och deltagarna byts ut. Men det är också en del av det vi övar på. Som en del av Nato måste vi öva tillsammans. Varje gemensam övningstimme ökar vår kunskap att samarbeta effektivt och ändamålsenligt i en riktig krissituation, säger Anteroinen.
– För oss har det alltid varit självklart att öva vårt kunnande och värdesätta det. Men nu kanske också allmänheten förstår vikten av det. Vi gör ju det här för att bli bättre på att agera tillsammans när det blir kris, säger kommodor Patrik Lillqvist , kommendör för Kustflottan med bas i Pansio.
Lillqvist är den som leder hela den internationella flottan som deltar i övningen. Han går ändå inte i detalj in på vad de allierades fartyg bidrar eller kompletterar med.
– Ju fler fartyg man har till sitt förfogande, desto mer kan man göra. Vi får en bredare kapacitet i det hela.
Kristoffer NöjdFör Bengt Forsman som leder de svenska minröjarna i övningen är Freezing Winds i den finska skärgården nästan som att vara hemma.
– Språket är svårt. Men som tur är använder vi oss av engelska, vilket vi gör hemma också. Vi är väldigt nära som partners och sett till kultur och kunskap. Det är lätt att samarbeta med det finska försvaret. Jag är van att ha finländare ombord på våra båtar och vice versa. Vi opererar i en motsvarande miljö som här. Vi har samma utmaningar med skärgården.
Inte heller Forsman kan peka på några större skillnader fast Finland har blivit Natomedlem.
– Så fort vi ses är det ingen skillnad. Allt funkar som tidigare. Vi har fortfarande ett jättenära samarbete. Det är här vi bor, det är här vi ska samverka. Det är det här vi kan. Våra båtar är byggda för det här. Vi kan ställa om från övning till insats snabbt om Finland vill det. Det är vår styrka.
– När man frågar mig om vad som förändrats i och med Nato brukar jag säga ”allt och ingenting”. Budskapet är att vi ska göra saker tillsammans nu – men vi gör allt redan.
I Sverige har säkerhetsläget skapat ett större intresse för försvaret.
– Det finns försvarsmotivation. Vi ser Ryssland som ett hot. Det händer saker hela tiden. Folk är medvetna om behovet av ett totalförsvar. Man ser ett mycket högre tryck på sökande till försvarsmakten. Fler vill göra värnplikt. Civila myndigheter har börjat inse vikten av beredskap. Man har insett att Finland hade rätt. Och tidningarna har försvarsreportrar nu. Det hade de inte innan, säger Forsman.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.