Tidskapseln från Pargas svenska samskola hittades aldrig – ledsamt, oförlåtligt och nästan snudd på kriminellt, säger historiker
Den 22 april i fjol ordnades en storskalig tillställning med över 50 inbjudna gäster vid lärcentret Bravas byggarbetsplats då grundstenen för Pargas stads nybygge murades. På samma gång murade man in en tidskapsel med hälsningar från dagens elever och studerande till framtida generationer samt ett exemplar av Pargas Kungörelser (från 21 april).
LÄS OCKSÅ
UPPDATERAD: Grundstenen för nya lärcentret i Pargas murades i dag – budget och tidtabell ska hållaEn liknande tillställning ordnades den 23 september 1955, då grundstenen för Pargas svenska samskola, senare Sarlinska skolan, murades. Den gången var det skoldirektionens ordförande och Pargas Kalk Ab:s vd Erik Sarlin som fick äran att mura in grundläggningsbrevet i en förseglad kopparcylinder bredvid skolans huvudingång.
Pargas hembygdsmuseum/Knut Mannströms samlingEnligt de fotografier som finns bevarade från tillställningen murades tidskapseln in under de stora fönstren i aulan, till vänster om huvudingången.
Nu har rivningsavfallet från Sarlinska skolan redan förts bort. Någon kopparcylinder hittades aldrig.
Platsen torde ha varit klar
Detta trots att man från stadens sida säger att man sökt efter den. Genom att se på de fotografier som finns bevarade, bland annat i den byggnadshistoriska utredningen som staden själv beställt innan rivningen, hade man med rätt stor noggranhet kunnat få reda på var det skulle löna sig att söka.
SkärmdumpFilmreportaget ”Vi bygger en skola” som Egil Essén (1924–2022) gjorde i färg (!) och som fick sin premiär vid skolans invigning den 30 mars 1957, visar också grundstenens murning.
Frågan är om inte Erik Sarlin skulle vända sig i sin grav om han visste att kopparcylindern aldrig hittades.
Arkiv/Mikael HeinrichsDå man inledde rivningen av Nestes raffinaderi i Nådendal (byggstart 1956) tidigare i vår, ordnade bolaget en uppmärksammad tillställning där man öppnade den tidskapsel som murats in i raffinaderibyggnaden.
LÄS OCKSÅ
Det här gömde sig i Nestes tidskapsel i Nådendal – se innehålletHär gick Pargas stad nog miste om helt gratis och helt ovärderlig pr.
Knappast önskar heller Tarja Rinne och Sandra Bergqvist som i april 2022 murade in tidskapseln under lärcentret Brava att den aldrig hittas i framtiden då något helt nytt ersätter dagens lärcenter.
Stor besvikelse
Flera personer som ÅU talat med och som varit involverade i olika projekt i anslutning till det rivna skolhuset anser att den försvunna kapseln talar sitt tydliga språk om en brist på respekt för det arbete som då gjordes, dessutom till stora delar på frivillig basis.
Etnologen och ledamot i Pargas stads nämnd för fostran och utbildning, Marcus Lepola, tycker att det är ledsamt och frustrerande att kopparcylindern aldrig hittades i samband med att Sarlinska skolan revs.
Han gjorde år 2020 på uppdrag av Pargas stads tekniska avdelning den byggnadshistoriska utredning av Pargas skolhistoria med fokus på Sarlinska skolan och Paraistenseudun koulu som rivits eller kommer att rivas i samband med nybygget som Egentliga Finlands landskapsmuseum förutsatte.
I sin utredning konstaterar Lepola att bygget av den nya samskolan varit det genom tiderna mest engagerande privata byggprojektet i stadens moderna historia.
Arkiv/Mikael HeinrichsSarlinska skolan revs under sommaren 2023, vilket kanske delvis förklarar att det gick som det gick. De rätta personerna var inte på plats för att övervaka det hela.
– Det är nog beklagligt och ledsamt att det gick så här. Jag hade personligen önskat att man hade kunnat skapa ett minnesmärke över den gamla skolan där tidskapseln hade uppvisats. Jag har jobbat i Seinäjoki med ett museiprojekt och är därför ofta på resande fot. Det kom som en överraskning då jag återvände en helg och såg att väggen där cylindern fanns var borta. Jag gick runt i skrothögarna och letade efter cylindern men grävmaskinerna hade redan rört omkring i jordmassorna så det visade sig vara en omöjlig uppgift.
Lepola säger sig förstå att det kan vara svårt att framföra ovanliga önskemål till utomstånde rivningsentreprenörer, men med tanke på den betydelse Sarlinska skolan har haft för många Pargasbor tycker han att önskan om att bespara tidskapseln inte varit orimlig.
– Även om jag varit hemma då väggen fälldes är det inte på sin plats att en privatperson springer omkring på en aktiv byggplats och vaktar när grävskopan råkar skuffa omkull rätt vägg. Jag hoppas man internt tar sig en tankeställare om varför detta kunde ske. Trots att detta inträffade tycker jag att vi ska sträva till att skapa ett minneshörn för den gamla samskolan i Brava, men tidskapseln kan man tyvärr inte ersätta, säger Lepola.
Sådana här saker ska man ta hand om
Ralf Juslin, som hållit i trådarna för den historik – eller snarare minnesbok – över skolhuset som ska utkomma i mitten av november, är inte heller nådig.
LÄS OCKSÅ
Minnen från Sarlinska skolan i Pargas ska bli bok – utkommer i samband med att skolhuset rivs nästa årBoken är för övrigt så gott som tryckeriklar för tillfället, eftersom Juslin precis ögnade igenom den sista korrekturläsningen av boken då ÅU ringer upp honom.
– Det är nästan på gränsen till kriminellt att man inte hittade tidskapseln. Om inte annat så respektlöst. Då man river offentliga byggnader, hör det till att man tar hand om sådana här saker. Det är oförlåtligt slarv att det gick som det gick, inte minst då man borde ha vetat nästan exakt var man skulle söka efter den, säger han.
Att man kunde göra en sådan fadäs, att inte följa med rivandet av Samskolan och ta vara på tidskapseln, förundrar mig inte, men det upprör och förargar mig så till den milda grad!
Jag skäms å alla pargasbors del och tänker på de personer som gjöt teglen, bearbetade trädmaterialet, byggde, inredde och donerade skolan för användning.
Hur många pargasungdomar skulle ha åkt till Åbo för att kunna gå i samskola? Knappast så många, och troligen inte de som kom från familjer där kostnaderna skulle ha varit oöverkomliga.
Tack vare Samskolan var det många som kunde fortsätta via den vägen vidare till en yrkesutbildning.
Att de ansvariga i staden
var så OANSVARIGA att de inte ens försökte följa med och kommunicera med rivningsföretaget. Det hade varit lätt att komma överrens om, att då rivningen närmar sig stället där kapseln (med 99,9 %s säkerhet) fanns, så meddelar de stadens ansvariga som då skulle ha tagit sig till platsen och övervakat en (försiktig) rivning vid det området.
Nu står vi idag inför fakta att Pargas Svenska Samskola inte längre finns, men inte heller den tidskapsel i koppar som fanns inmurad i grunden.