Förflytta dig till innehållet

Orimligt att stoppa strömmingsfisket – äventyrar näring och beredskap

ljushårig kvinna med glasögon tittar mot kameran

EU-förslaget om att 2024 förbjuda det riktade strömmings- och vassbuksfisket i så gott som hela Östersjön kom som en kalldusch för fiskebranschen. Fiskarna anser att förslaget skulle innebära en katastrof för trålfisket i Finland och företagare inom fiskförädlingen har meddelat att de i så fall kastar in handduken.

Dessutom föreslår EU-kommissionen att laxfiskekvoterna minskas rejält mellan Åland och Kvarken.

Regeringen ska behandla förslaget denna vecka och sedan går det vidare till riksdagen. De slutliga kvoterna slås fast av EU i slutet av oktober. Men redan nu står det klart att Finland inte kommer att svälja förslaget utan strid. Enligt statsminister Petteri Orpo måste fiskekvoterna visserligen sänkas, men det är orättvist om Finlands kvot blir noll. Orpo efterlyser ett delat ansvar från andra länder.

EU-förslaget för 2024 grundar sig på forskningsrapporter om att strömmings- och vassbuksbeståndet i Bottenhavet varit för lågt under flera år. Men det intressanta är att kommissionens förslag de facto är betydligt strängare än Internationella havsforskningsrådets linje som talar för minskade fiskekvoter, inte ett totalstopp. Också yrkesfiskarna intygar att strömmingsbeståndet inte är hotat.

Fiskenäringens intresseorganisationer för dessutom fram påverkan på miljön om strömmingen blir ofiskad. Man räknar med att inhemskt fiske årligen renar havet med 500 ton ren fosfor.

Har EU gjort en heltäckande konsekvensanalys som inbegriper allt från enskilda näringsidkare och sysselsättningen i lokala samhällen till nationella intressen och havsmiljön? Signalen som Bryssel skickar ut nu är att man vill köra ned (ytterligare) en traditionell näringsgren, vid sidan om lantbruket, i ett världsläge då självförsörjning är en dyrbar faktor.

Ett segslitet krig pågår i Europa som påminner oss om vikten av beredskap. Svallvågorna av förbudet skulle påverka beredskapen också i andra länder eftersom 20 procent av den finländska strömmingsfångsten och hälften av vassbuksfångsten exporteras utomlands, bland annat till Ukraina. Tillgång till mat ger bättre motståndskraft, på många sätt.

Faktum är ändå att vi finländare äter mindre mängder strömming. Allt färre förstår att uppskatta husmanskost som kokt saltströmming, Brännskärsböckling och strömmingslåda. Faktum är också att 80 procent av den trålade strömmingen går till djurfoder.

På tal om fiskfoder till pälsfarmarna. Ett färskt medborgarinitiativ som vill förbjuda pälsnäringen i Finland samlade nyligen in över 75 000 namn på bara ett drygt dygn, vilket betyder att initiativet ska behandlas av riksdagen.

Pälsfarmarna själva har sagt att de litar på att vår företagarvänliga regering inte kommer att förbjuda näringen – åtminstone inte nu. Också mot den bakgrunden vore det synnerligen märkligt om Finland skulle godta att fiskenäringen körs i sank och att många arbetstillfällen i den åboländska skärgården går förlorade.

En nollkvot för den riktade fångsten av vassbuk och strömming är för drastisk. EU-kommissionen behöver justera sitt förslag.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter