Fästingdödaren spred hopp för några år sedan – men vad har hänt efter det?
För närmare fyra år sedan spred nyhetsmedierna hopp om en fästingdödare – forskare vid Åbo Universitet hade hittat en naturlig fiende till fästingar.
Forskningsgruppen hade hittat parasitsteklar som dödar fästingar på Själö, meddelade forskarna i september 2019.
Där såg ut att finnas en möjlighet till att utveckla ett biologiskt bekämpningsmedel mot det kanske mest hatade djuret i Finland.
Både inhemska och utländska medier var ivriga på att få en intervju med projektledaren och forskardoktorn Jani Sormunen.
Uppdateringar om parasitstekeln har lyst med sin frånvaro sedan dess, vad var det egentligen som hände med den hoppingivande fästingdödaren?
Arkiv/Johan BackasOrsaken till att projektet inte har framskridit är att Sormunen inte blivit beviljad forskningsbidrag. Han har skickat in flera ansökningar till olika bidragsgivare.
– Bidragsgivarna anser väl att där finns riskfaktorer, till exempel hur realistiskt det är att föda upp stora mängder parasitsteklar och hur stor deras effekt på fästingarna är.
I laboratorierna föder man upp både parasitsteklar och deras föda, det vill säga fästingar. I stället för djurförsök använder man ett konstgjort hudmaterial av silikonhinnor som ”värddjur”.
Sormunen, som har undervisat om metoden i Schweiz, säger att bidragsgivare också kan se den djurfria metoden som en eventuell riskfaktor.
Skulle kunna spridas ut på riskområden
De parasitsteklar som Sormunen med forskningsgruppen upptäckte för flera år sedan visade sig vara en del av naturen på Själö.
Sormunen säger att han fortfarande anser att det skulle finnas möjligheter för att bekämpa fästingar med hjälp av parasiten.
– Vi skulle ha tagit i beaktande faktorer som den lokala växtligheten och när den optimala tidpunkten för att sprida parasitsteklarna infaller.
Sormunen påpekar att det inte finns någon metod som skulle råda bot på alla fästingar. Han säger att tanken skulle ha varit att man skulle sprida ut parasitsteklarna på riskområden.
– Fästingar har ökat i städer och på grönområden. Man skulle då kunna sprida ut parasitsteklar på områden där såväl många människor som fästingar rör sig.
Finns olika arter
Man har upptäckt och undersökt parasitstekeln runtom i världen.
– Men det har visat sig att det finns många olika arter som angriper fästingarna. Man använder samma namn på dem men en stam från ett geografiskt område biter nödvändigtvis inte på fästingar på ett annat område, säger Sormunen.
När man provade sprida ut parasitsteklar från Frankrike, det vill säga den europeiska stammen, i USA visade det sig att parasiterna inte biter på de nordamerikanska fästingarna.
I USA har man sedan upptäckten inte i samma grad fortsatt med likadana forskningsprojekt, säger Sormunen.
I Kenya har man provat sprida ut parasitsteklar på betesmarker för boskapsdjur. Det visade sig ha en effekt, men parasitsteklarna angrep inte alla fästingarter.
– Det verkar alltså som att det finns specifika fästingarter som parasitsteklarna angriper och att det finns skillnader mellan olika områden.
Ser fortfarande möjligheter med fästingdödaren
I Frankrike har man upptäckt att ungefär 20 procent av fästingarna blivit drabbade av stekeln. De är av samma europeiska stam som de som upptäckts i Finland.
– Det finns nog ganska stora fästingpopulationer i Frankrike, men parasitsteklarna gör att 20 procent av dem inte kan föröka sig och dör.
Sormunen ser möjligheter med parasitstekeln, men forskningsprojekt kräver mycket arbete och resurser. Han säger att han har fokuserat på andra projekt och har bland annat forskat i fästingförekomsten i olika områden och deras värddjur.
– I ett nytt forskningsprojekt som ska publiceras inom kort framkommer vissa överraskningar, till exempel verkar ekorrar spela en större roll som värddjur än vad man tidigare tänkt, avslöjar Sormunen.
Parasitstekeln
- 1908 upptäcktes det första exemplaret av parasitstekeln och 1950 hittade man arten i Finland. Det är enda gången man stött på stekeln i Norden, innan den senaste upptäckten.
- Det latinska namnet Ixodiphagus hookeri tyder på att det redan från början stått klart att den angriper fästingar.
- Parasitstekeln som hittades på Själö var från prov som togs åren 2016–2017.
- Parasiten är kring en millimeter lång som fullvuxen. Den lägger sina ägg i fästinglarverna eller i deras nymfer, som kläcks efter att fästingen har sugit i sig blod.
- Efter det äter parasitens larver upp fästingen, som dör innan den hinner utvecklas till fullvuxen individ och föröka sig.
Fästingdödaren kan födas upp för att ta kål på fästingarna
Sällsynt fästingdödare hittad på Själö — parasiten dödar fästingen som inte hinner föröka sig
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.