Blandade känslor vid brigadporten när 700 rekryter ryckte in – ”Jag vet inte hur jag kommer att klara mig”
Drygt 700 rekryter i kontingent II/23 inledde sin militärtjänstgöring vid Nylands brigad i Dragsvik på måndagen. Brigadens informationssekreterare Leo Puhakka som höll till vid porten säger att det är en normal mängd för sommarkontingenten. Av rekryterna är ett tjugotal kvinnor.
– Andelen kvinnor som sökt sig till militärtjänstgöringen har ökat överlag, säger Puhakka.
Kristoffer NöjdUtanför den gamla brigadporten anmäler sig rekryterna och går därefter via en kontroll för hälsouppgifter och en säkerhetskontroll där en av gränsbevakningens hundar undersöker deras väskor.
– En förebyggande säkerhetsåtgärd, säger Puhakka.
Många rekryter anländer med privat transport, ofta med en mor eller far och något syskon som ledsagare, avvinkare och fotograf. En del kramas, andra skakar hand när de tar avsked av sina mammor och pappor. Rusning blir det första gången när bussen från Åbo anländer. I den sitter Lucas Rosvall, Niilo Törn och Nils Pohjanheimo.
– Det känns helt okej, säger Rosvall men blir sedan lite förargad.
– Det är fel kompani, utbrister han efter att ha kollat på den lilla lapp han har i handen där det står att han ska till Pionjärkompaniet, inte till Kustjägarkompaniet dit Törn ska. På Pohjanheimos lapp står det ”GRK” som i Granatkastarkompainet.
Törn och Pohjanheimo rycker in med blandade känslor, det ska bli intressant men huvudsaken är att ”fixa undan” det hela på sex månader. Men för Åbokillarna är det inte någonting speciellt som oroar eller känns nervöst.
– Det är bara att se vad det händer, säger de.
Kristoffer NöjdBorgåbröderna Emil och Alvar Andersson har sällskap av Emilia Heinonen som är en av cirka 20 kvinnliga rekryter.
– Jag ville först bli polis men nu har jag tänkt söka till Gränsbevakningen. Jag behöver militärtjänstgöringen för det, säger Heinonen som räknar med att tjänstgöra som militärpolis.
Emil Andersson tycker det är skönt att rycka in.
– Jag har haft lite semester så nu kommer jag hit och arbetar, skojar han.
Han tycker att han har rätt bra koll på vad som väntar eftersom de flesta av hans vänner redan inlett eller fullgjort sin tjänstgöring.
– Det enda som stör är att man är fast hela tiden, säger han.
– Och att man ska in mitt i sommaren, säger Heinonen.
Bröderna Andersson siktar in sig på tjänstgöring i 347 dagar.
– Lite spännande är det men det går nog bra, säger Alvar Andersson.
Det är lite nervöst. Jag vet inte hur jag kommer att klara mig.
– Det är lite nervöst, säger en Esbokille som vill vara anonym.
– Jag vet inte hur jag kommer att klara mig. Jag vill helst stanna i sex månader för att kunna läsa på inträdesprov sedan.
Det är något med friheten som tillfälligt begränsas som känns lite tungt.
– Och att inte få bestämma själv.
Kristoffer Nöjd– Jag har funderat på civiltjänst men valde ändå militärtjänstgöringen. Kanske på grund av grupptrycket.
I rustförrådet förses rekryterna med sina stora ryggväskor som de sedan fyller med persedlar, med allt från det blåvita ”dagatäcket” till kalsonger och ”mataback”.
– Så tungt som förväntat, säger Grankullabon Max Henriksén när han står utanför rustförrådet med sin fullproppade väska.
För Henriksén var det självklart att göra militärtjänst. Han tycker det känns bra och roligt att rycka in.
– Jag har tänkt stanna ett år. Reservofficersskolan intresserar. Hittills känns det bara spännande men man får se.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.