”Att skriva ihop en cv kan för en tonåring ta flera dagar, att skriva en jobbansökan kan ta ännu längre” – så snälla chef, bara svara!
– Vad ska du göra i sommar då? frågar en äldre släkting och tonåringen skruvar på sig.
Olustigt, för hen vet inte.
Hen vill jobba, för det ska man göra. Sommarjobb har alla talat om sedan jullovet.
Hen vill jobba, för mopedbensin och smink är dyrt och de där snygga märkesskorna som ”alla andra” har kostar nästan 150 euro. Dessutom finns drömmen om en egen bil där redan. En egen bil med doftgranar och extra högtalare med en hårt dunkande bas.
Hen vill ha ett jobb för att ha något att göra under hela långa sommaren, då ”alla andra” jobbar.
Hen vill tjäna egna pengar för att kunna resa och köpa kläder, för att äta pizza med kompisarna och kanske ha råd med en ny speldator eller en snärtig telefon av senaste modell.
Märkeshandväskor är svindyra och det är caffe latte och energidrycker i stora mängder också.
Och ska man investera i aktier så behövs det också pengar.
Hen vill alltså ha ett sommarjobb och hen har faktiskt ansträngt sig.
Hen har knåpat ihop en cv enligt alla konstens regler, hen har slipat och skrivit om och sedan skickat ansökningar till flera ställen.
Men hen har inte fått något svar.
Så när äldre släktingar frågar vad den här unga människan ska göra i sommar så vet hen inte vad hen ska svara. För hen vet inte.
Och det är här alla vuxna chefer och andra ansvarspersoner inom företag och organisationer borde ta sig själva i kragen och visa så mycket respekt att de svarar på ungdomarnas sommarjobbsansökningar.
Må så vara att företaget inte har några jobb att erbjuda den här sommaren, för att man redan i augusti i fjol kom överens med förra sommarens sommarjobbare att de får fortsätta också den här sommaren.
Må så vara att företaget redan veckan efter nyår beslöt att chefens systerson får det enda jobb man har och att alla andra ansökningar är helt onödiga.
Onödiga ur företagets synvinkel sett.
Men i ansökans andra ända finns en ung och osäker person, som inte kan veta det, och som har gjort sitt bästa. Vilken signal vill man då som representant för arbets- och vuxenlivet ge?
Att inte få något svar alls när man har lagt ner så mycket jobb och så mycket förväntningar på en sommarjobbsansökan suger.
Det skulle vara så mycket bättre att få ett enkelt men sakligt ”nej tack” än att utsättas för den totala nonchalans som ett uteblivet svar innebär.
Självförtroende är ofta en bristvara hos unga människor och det lilla självförtroende som finns urholkas snabbt när all den ansträngning man har gjort uppfattas som onödig och bortkastad.
Att skriva ihop en cv kan för en tonåring ta flera dagar. Att skriva en jobbansökan kan ta ännu längre.
Då är det inte orimligt att den vuxna person som befinner sig i en ansvarsposition bemödar sig så mycket att hen skriver ett nej, som inte behöver vara mer än ett par meningar långt.
Det är både fel och fräckt att lämna en ung person svävande i ett osäkerhetens och ovisshetens vakuum.
Den besvikelse som ett uteblivet svar kan förorsaka kan sätta djupa spår.
Motivationen att söka ett annat jobb kan få sig ett rejält knäck.
– Vad är det för idé att söka, när ingen ändå bryr sig?
Det är en bra fråga. Och den borde inte behöva ställas.
Så bästa chef. Gör en ung människa en tjänst, även om du inte har något jobb att erbjuda. Visa så pass mycket respekt att du tackar nej. Det är en investering för framtiden – på samhällelig nivå sett.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.