Freja Rudels 16.03.2023 10:00

Fröet till ”Den som offrar sig” såddes när den svenska författaren, förläggaren och psykiatern Christina Gustavson utlyste tävlingen ”Bli min medförfattare” 2020. Uppdraget var att skriva det första kapitlet i en deckare och priset att få skriva en bok tillsammans med Gustavson.

Simon Ventus från Österbotten kammade hem segern och nu är första delen i Gustavson & Ventus planerade deckarserie ”Brottsplats Österbotten” här.

Ventus jobbar till vardags som försäljningschef på Wasa Teater. Han har en bakgrund som kulturell mångsysslare, men litterärt är ”Den som offrar sig” hans debut. Gustavson är desto mer garvad som författare med både skön- och facklitterära titlar bakom sig. Den gemensamma deckaren har de skrivit ihop – men utan att träffas en enda gång!

Med tanke på de spretiga utgångspunkterna är ”Den som offrar sig ” en överraskande organisk helhet. Att den håller sig inom trygga deckarramar bidrar säkert till intrycket av helgjutenhet – i formler kan vitt skilda premisser mötas.

I centrum för handlingen står kriminalkommissarie Marcus Tapper på Polisinrättningen i Österbotten. Han jonglerar genreenligt familj och jobb.

Hemma har han ett ljummet äktenskap och tonårstrots och på jobbet mord med rituella inslag och en flirt med psykologen som han brukar anlita som sakkunnig. Det är ett push- och pull-upplägg som bäddar för både samvetskval och tvivelaktiga val.

Backslick och skräddarsydda kostymer à la Sjövall & Wahlöös Gunvald Larsson kombinerade med den moderna mannens pappabekymmer, en benägenhet till vänsterprassel och så där rimligt mycket råg i ryggen gör Tapper till en uppfriskande diffus deckarprotagonist.

Han kommer säkert att bli tydligare i konturerna efter hand, om det blir aktuellt med fler böcker, men än så länge är han varken hjälte eller antihjälte, sympatisk eller osympatisk, utan lite av varje, så där som folk är mest.

Religion och Österbotten är en föga otippad kombo. Som deckarmotiv är landskapets brokiga trosliv med religiösa schismer mellan konservativa och liberala falanger av kristendom tacksamt.

Överlag känns utredningsteamet som Gustavson & Ventus dukar upp lovande. Seppo är en matglad figur och ett vandrande lexikon med bakgrund inom det akademiska.

Johanna och Tanja visar att kvinnor kan – ja, rentav att samarbeta! Och psykologflirten Sophia borgar inte bara för romantiska förvecklingar utan också för en analytisk dimension i undersökningsarbetet.

I ”Den som offrar sig” är det blodiga mord med religiösa drag som pinar Vasatrakten. Den omgifta prästfrun Isabella har stenats till döds och den homosexuella klassläraren Niklas har knivmördats.

Plötsligt är Marcus Tappers egen dotter försvunnen. Bibelord på brottsplatserna signalerar att mördaren är någon som har invändningar mot folk vars leverne trotsar Herrens ord.

Religion och Österbotten är en föga otippad kombo. Som deckarmotiv är landskapets brokiga trosliv med religiösa schismer mellan konservativa och liberala falanger av kristendom tacksamt. Samma spår snusade Nilla Kjellsdotter på i sin senaste Mija Wadö-deckare och jag tänker också en hel del på Kaj Korkea-ahos tidiga romaner när jag läser Gustavson & Ventus. Det finns flera beröringspunkter i skildringen av religiös dogmatism och hur den kan svara mot en törst efter riktning hos emotionellt svältfödda.

Med seriens namn ”Brottsplats Österbotten” signalerar Gustavson & Ventus en insikt i miljöns betydelse för genren. En förklaring till det massiva internationella intresset för ”Nordic noir” är den exotiska lockelsen i vår karga nord.

I ”Den som offrar sig” är gator, ringvägar, kranskommuner och köpcenter bekanta, men miljön blir ändå inte mycket mer än en fungerande fond. Lokalkännedom inger inte stämning och känsla per automatik, och Gustavson & Ventus får gärna jobba mer på miljöns möjligheter framöver.

Bortsett från mordgåtan som får sin upplösning inom bokens pärmar känns det mesta i boken som upptakter av olika slag. Det finns en genomgående kluvenhet i bygget mellan framskrivningen av det aktuella fallet och etableringen av en bokserie.

Ibland blir det lite väl uppenbart att det kanske är det senare författarna i första hand har för ögonen. Det vilar en air av kommersiellt koncepttänk över boken.

Den aktuella brottshistorien är i och för sig helt bra, men med lite mera omsorg och finslipning hade den kunnat bli riktigt bra. Där det borde vara som mest spännande, och man med fog kunde ha dröjt, går det förvånansvärt snabbt. Klimax av olika slag är onödigt stökiga och den psykologiska fördjupningen och trovärdigheten är lite ojämnt fördelad.

Som debutduo ska dock Gustavson & Ventus ha mer än godkänt. Det finns många bra ingredienser i ”Den som offrar sig” som man gärna ser författarparet förädla vidare. Den aviserade serien har goda förutsättningar att bli en framgång.

Förlaget

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln