Kristoffer Nöjd 18.02.2023 09:15

Förr 11 år sedan köpte Arthur Aminoff ett trähus på Smedsgatan i Ekenäs. Huset från 1775 är ett av de hus som klarade sig i den förödande branden i Gamla stan 1821.

På andra sidan gatan från Aminoffs fönster står det ståtliga Lydmanska huset och dess öde 80-talsannex, en före detta mataffär. Aktiviteten i grannhuset minskade efter hand.

– Jag började se hur lampa efter lampa släcktes i fönstren. Dessutom visste jag att fastighetens förra ägare planerade 1 500 kvadratmeter nybyggnation på tomten. Jag förstår inte ens hur det skulle ha fått plats. Det jag planerar nu är 650 kvadratmeter, säger Aminoff.

Blev större än tänkt

Så Aminoff frågade runt och slog sedan till.

– Det handlar lite om att styra utvecklingen men mest om att rädda huset. Jag gör det med en lika stor dos storhetsvansinne som idealism. Bara 4 procent av byggnaderna i Finland är över 100 år gamla. Medellivslängden för ett hus är 40–50 år. Den här byggnaden kommer att vara lika fin i 50 år till och hålla i ytterligare 100 år.

Aminoff erkänner att det blev ett större projekt än han hade tänkt sig. Och då är nybyggnationen bara i planeringsstadiet. Han hade egentligen inte tänkt befatta sig med marketbyggnaden alls till att börja med.

– Men den fick sin dödsdom i konditionsgranskningen. Min plan var inte att riva den genast. Jag hade tänkt att jag hittar någon lämplig hyresgäst. Däremot har den varit guld värd som snickeri och pausrum för byggarbetarna.

Kristoffer Nöjd

Just nu jobbar ett tiotal av dem i Lydmanska huset. Byggföretaget Nyströms från Hangö har haft hand om projektet sedan hösten 2021.

– Nu är det roligt att besöka huset. Varje gång jag kommer hit har det hänt massor. Inte som när det revs och det såg värre ut för varje gång, säger Aminoff.

Det ter sig som ett kontrollerat kaos när ett tiotal gubbar i gula hjälmar pikar, spacklar, murar och mäter inför nästa moment. Men i de längre hunna rummen ser man att resultatet blir prima.

– Vi använder traditionella material, i stort sett sådana som användes när huset byggdes. Det är rödtegel och sågat virke, inte gips eller limträ, säger Benjamin Fröberg som ansvarar för restaureringsprojektet.

– Vi undviker plast och syntetiskt tätande material. Vi använder också lerklining i stället för cement. Det finns få undersökningar men enligt en av dem är lerputsens kolavtryck bara 4 procent av betongens, säger Aminoff.

Kristoffer Nöjd

Moderna material har egentligen använts endast för att isolera ljud mellan affärslokalen och bostaden på andra våningen.

Fönstren är utbytta till nya fönster med träbågar enligt ursprunglig modell. Men fönstrens innerglas är energiglas för, just det, energieffektivitetens skull.

Husets maskinella ventilation har monterats ned. I stället har man återställt husets naturliga ventilation.

– Vi människor tycks flåsa lite mer i dag så vi har varit tvungna att göra en hel del nya friskluftsintag för att uppfylla dagens krav.

Vi börjar rundturen i affärslokalen. Det här är det enda stället där man inte kommer att återställa originalväggarna.

– Väggarna är praktiska för affärsverksamhet som de är, säger Aminoff.

Det var nära att man hade haft en hyresgäst till lokalen redan. Konceptet var lite kul: kafé och vinbar på övre våningen och arbetsbord för distansjobbare i källaren. Men företagaren backade ut i sista stund.

Så det är ännu öppet vem som ska hyra in sig i affärslokalen och vad verksamheten blir.
– Vi får inte laga mat i lokalen. Det hade krävt maskinell ventilation. Men till exempel smörgåsar, ost och sådant går bra, säger Aminoff.

Kristoffer Nöjd

Det har åtminstone funnits två krogar i huset genom åren – Rådhuskällaren och Ekenäs Matsal på övre våningen.

– Äldre människor kommer fortfarande ihåg Ekenäs Matsal som en fin plats med vita dukar och palmer.

På ett fotografi av restaurangen syns en kakelugn i jugendstil som alltså inte kan ha varit original.

Ursprungligen har huset haft 27 eldstäder. Endast en fanns kvar när Aminoff tog över och det var en nyare plåtugn.

Nu kommer man att mura upp fem kakelugnar som kopplas till skorstenar som man murat upp enligt ursprunglig modell.

Kakelugnarna har Aminoff samlat på sig på olika håll under årens lopp. De härstammar bland annat från fina våningar på Norra Kajen och Elisabetsgatan i Helsingfors.

– Jag hade 17 kakelugnar i början av 90-talet. Den sista av dem muras upp här.

Kristoffer Nöjd

Vi tar oss ner i källaren och möts av fina valv i rödtegel. Den färska lerkliningen på golvet känns skön att gå på och dess röda nyans förstärker det varma intrycket.

En del av källaren kommer att höra till affärslokalen. På andra sidan blir det en tvättstuga med behövliga maskiner.

Jag hade 17 kakelugnar i början av 90-talet.

– Jag vet inte med andra men det skulle jag uppskatta att ha, säger Aminoff.

I källaren finns också plats för vinkällare. Dessutom byggs en gillestuga för husets invånare med en återöppnad ingång från den västra gaveln.

– Kanske jag kan låna den själv någon gång till och med, säger Aminoff och skrattar.

Kristoffer Nöjd

I modernt byggande ses trapphus ofta som en utrymmeskrävande börda. Men här är trapphuset det påkostade hjärtat. Trapphuset restaureras utgående från de fragment man hittat i väggarna.
– Det blir riktigt häftigt, säger Aminoff.

Vi klättrar upp på en byggställning i tre våningar tills vi står med våra huvuden i en kupol med ljus strömmande in från 360 grader. Trapphusets tak består av en rund lanternin som ska släppa in dagsljus.

Lanterninens tak, som befinner sig åtta meter ovanför avsatsen på övre våningen, ska utsmyckas med en målad stjärnhimmel.

– Där hade arkitekten och en expert på Kiseleff samma idé.

Det livsfarliga kassaskåpet

Huset har bjudit på en del överraskningar, både trevliga och mindre trevliga sådana. På övervåningen stod andelslagets (en av de senaste ägarna var Varuboden-Osla) kassaskåp och vägde som en mindre bil.

Det man inte visste var att mellanväggarna skåpet stod på delvis var rökkanaler. Man visste inte heller att bjälklaget under kassaskåpet var ruttet på grund av en konstruktionsmiss. Det fanns med andra ord en uppenbar risk för ras.

Men så har också huset varit med om mycket.

– Min gissning är att man byggt om huset varje gång andelslaget fått en ny chef, säger Aminoff.

Kristoffer Nöjd

Vinden förblir kall förutom för det sovrum som man får inreda tack vare att det funnits ett rum där sedan tidigare.

Sovrummets blickfång är det stjärnformade fönstret mot torget, med åtta uddar och spröjs med nav.

– Det visade sig att spröjsen var av mässing och därför hade den hållit i alla år.
I anslutning till sovrummet som man når via en ny spiraltrappa kommer ett stort badrum.

– Där kan man ligga i badkaret och titta ut över torget. Om man är funtad som jag, säger Aminoff.

Han har i första hand tänkt hyra ut bostäderna men kan tänka sig sälja om någon likasinnad skulle vara intresserad.

Trist med torg som parkeringsplats

Vi går ut på Rådhustorget och betraktar husets stenfasad som påminner om en vacker bakelse mot den grå februarihimlen.

– Färgerna är så nära den ursprungliga färgsättningen vi kommit.

Lydmanska huset gör det något trista torget lite trevligare.

– Det är lite tragiskt att hela torget är en parkeringsplats. Belysningen ger känslan av att man är i en stor hamn, säger Aminoff.

Historiska skatter under torget

Aminoff vet att det under betongplattorna som täcker torget finns en spännande del av stadens historia.

– Tyvärr hade den gamla källaren under mitt hus rasat. Men under torget finns 1600-talskällare som är fyllda med sand för att marken ska hålla att köra på. Tänk vad man kunde göra med dem! På grund av branden glömmer man att det har funnits ett 1600-talsekenäs också.

Lydmanska huset ska stå klart i sommar.

– Jag ska ha grand opening med orkester. Har frivilliga brandkåren en orkester? frågar Aminoff.

– Åtminstone har Dragsvik en, svarar jag.

– Då får det bli den, säger Aminoff.

Artikeln uppdaterad 22 februari kl. 10.24 med förtydligande om betongens kolavtryck.

Kristoffer Nöjd
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln