Krister Lindberg 26.01.2023 18:00

Regissören och manusförfattaren Park Chan-wook (”Old Boy”, ”The Handmaiden”) var inspirerad av Alfred Hitchcocks ”Vertigo” (Studie i brott, 1958) när han skapade mästerverket ”Decision to leave”.

Överraskande är att han läst Sjöwall-Wahlöö; Martin Beck-romanerna syns i bild, bokstavligen. Och han har tydligen sett de nya filmatiseringarna; den sydkoreanska filmen andas nordic noir, men med klara färger och vackra bilder.

En rik medelålders man har ramlat från berget han bestigit och dött. En sömnlös polis (Park Hae-il) får för sig att det inte är en olyckshändelse. En mordutredning. Offrets änka är misstänkt lättad över makens hädanfärd.

Ju mer han bevakar den kinesiska kvinnan (Tang Wei) desto mera blir han fascinerad av denna femme fatale; besatt, förälskad, upphetsad. Polisen är gift men han träffar sin lagvigda endast veckoslut, frun bor och arbetar i en annan stad.

Det eventuella mordet sätter igång handlingen och glöms bort, studiet i brott blir en studie i själsliv och relationer.

Och berättarteknik. Den sömnlöse, och vi i publiken, lever i en drömlik verklighet. Park Chan-wook leker med kameran: Fina kameraåkningar alternativt skakig handkamera. Fantastiska övergångar; polisen spionerar från bilen och samtidigt är han i lägenheten.

I osynliga klipp förflyttas vi från plats till plats. Rummets och tidens enhet upphör. Klassiskt och supermodernt samtidigt.

Berättelsen är lyrisk och ingenting är eller blir så som vi trodde. Uppmärksamhet krävs.

Färgerna är lånade av Almadóvar. Fotot har skärpa, bilderna och det eller de avbildade är vackra; filmen är vacker med tanke.

Övriga premiärer

Pressfoto

Är han odödlig? Nej. Han vägrar dö, helt enkelt. Han personifierar det finska oöversättliga begreppet ”Sisu”. Hans kropp är översållad av ärr efter djupa sår från kulspruteeld och granater. Han har dödat hundratals ryska soldater. Han är för farlig. Entledigad från armén vaskar och gräver han guld.

Året är 1944, Lappland och nazister. Han hittar guld, massor, han tar sig hemåt men kolliderar med tyskarna, som också borde ta sig hem. När de i pansarvagnen inser att åldringen har guld vill de ha det förstås.

Om SS officeren (norske Aksel Hennie) hade hört talas om Aatami Korpi (Jorma Tommila) så hade han lagt benen på ryggen. Nu får han och hans underordnade mycket stryk, tills de dör. Aatami är Rambo och Mad Max regisserad av Quentin Tarantino och Sergio Leone. Nej, filmen ”Sisu” är skriven och regisserad av Jalmari Helander (”Rare exports”, ”Big game”), mycket begåvat.

I sin genre (B-film) är ”Sisu” stilsäker, skickligt gjord, håller sig till ämnet. Fantasifulla (underhållande) våldsskildringar, fantastiskt foto (Kjell Lagerroos). Och de kvinnliga fångarna med Mimosa Willamo i spetsen är dödligt driftiga.

Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

Dela artikeln