Kan skärgårdsborna bli en ännu större maktfaktor i Finland? – nu utreds nätverk som rör orter som Karlö, Borgå och Utö
Mycket löser sig då folk träffas och utbyter erfarenheter.
Det konstaterar Pia Prost och Cecilia Lundberg som just nu utreder ett möjligt nationellt skärgårdsnätverk.
De arbetar med temanätverket ”Habitability – för livskraftiga och bobara skärgårds- och vattenområden” på Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi, vars ena målsättning är att sätta grunden för ett nätverk på gräsrotsnivå i hela Finland.
Projektet startade i fjol och nu är de inne på sitt andra år.
– Det som vi har arbetat med hela tiden är att hitta skärgårdsborna. Den nationella skärgårdsdelegationen kom med initiativet till ett nätverk. Just nu är delegationen bra tillsatt med många skärgårdsbor som medlemmar, men eftersom den är politiskt tillsatt så är det inte en självklarhet, säger Prost.
Möjligheten till ett nätverk har de utrett under det senaste året, bland annat genom att besöka olika orter.
Pargas och Kimitoön är skärgårdskommuner – Raseborg och S:t Karins kommuner med skärgårdsdelar
En knepig och viktig fråga är att utreda ”vem som är skärgårdsbo”.
– Ofta är det frågan om en identitetsfråga. Vem är och vem känner sig som en skärgårdsbo? Men nu börjar vi ha en bild av hur de är placerade och hur de känner sig identitetsmässigt, säger Lundberg.
Ett sätt att räkna vem som är skärgårdsbo är utgående från det nationella skärgårdstillägget, som enligt skärgårdslagen beviljas totalt åtta skärgårdskommuner och 40 kommuner med skärgårdsdelar.
Pargas stad och Kimitoön är två av de åtta skärgårdskommunerna medan bland annat Raseborg, S:t Karins, Salo, Nådendal och Björneborg är kommuner med skärgårdsdelar.
– Sett till den statistiken räknas ungefär 72 000 som skärgårdsbor, säger Prost.
Ett annat sätt att räkna det på är att se hur många som bor utan fast förbindelse till fastlandet.
Jord- och skogsbruksministerietEnligt Jord- och skogsbruksministeriets senaste rapport bor cirka 8 800 personer permanent på totalt 467 öar som saknar fast vägförbindelse i Finland.
Totalt är 1 050 öar i Finland bebodda.
I ytterskärgården bor cirka 1 300 personer som är beroende av skärgårdstrafik från fastlandet.
Utan fast vägförbindelse och utan skärgårdstrafik från fastlandet bor drygt hundra invånare i ytterskärgården.
Och i ”mellanskärgården” – som exempelvis Nagu – bor 6 700 som är beroende av skärgårdstrafik.
Totalt bor det nästan 330 000 invånare i innerskärgården, mellanskärgården, ytterskärgården och skärgårdsliknande områden i Finland.
Flest skärgårdsbor bor i den inre skärgården med fast förbindelse till fastlandet, 245 000.
Skärgårdsborna utgör cirka sex procent av landets befolkning, alltså fler än finlandssvenskarna och en stor minoritetsgrupp.
Saimen är ett område som kan kallas ett skärgårdsliknande område.
– Geografin är så pass genombruten av vatten att utmaningarna liknar de som vi har i våra skärgårdsområden, säger Prost.
En annan poäng då man granskar skärgården är hur stort mänskligt tryck som turister och deltidsboende orsakar.
Potentiell maktfaktor
Skärgårdskommuner och kommuner med skärgårdsdelar representerar de största skärgårdsområdena, och politiska åtgärder mot dem är mest effektiva.
Ett nationellt nätverk på gräsrotsnivå skulle alltså kunna utgöra en stark kraft då det gäller påverkan.
Från Uleåborg till Borgå
Starten för Prosts och Lundbergs nätverksträffar i samband med projektet gick på Karlö (Hailuoto) utanför Uleåborg och den senaste träffen med skärgårdsbor ordnades i Pellinge i Borgå skärgård.
Såväl fysiska som digitala träffar ordnas. En utmaning då man lägger grunden till ett nätverk i hela Finland är att få det tvåspråkigt.
I Insjöfinland finns det många finskspråkiga som bor på områden med mycket vatten som delar upp fastlandet.
– Följande fråga är om finländarna vill ha ett nätverk och varför i så fall? Det finns personer som har ett behov av det, de märker att de har liknande problem och utmaningar då de möts, säger Lundberg.
– Vid en del av träffarna var det första gången folk träffade skärgårdsbor från andra delar av landet, det var ögonöppnande. Vi har märkt att det är viktigt med fysiska träffar. Väldigt mycket löser sig då folk träffas och utbyter erfarenheter. Men det är en utmaning att skapa ett nationellt nätverk. Hur får man med alla om de inte identifierar sig som skärgårdsbor?
Som exempel kan nämnas att en del finländare ser sig som öbor, andra som exempelvis Saimenbor.
Prost och Lundberg har också kommit fram till att ett nätverk inte kan fungera med endast frivilliga krafter.
– Efter ett år har vi kommit fram till att ett nätverk inte fungerar på frivillig bas, bland annat på grund av översättningar som måste göras.
Nu har de tagit nästa steg i projektet: en enkät som ska utreda behovet av ett nationellt skärgårdsnätverk har publicerats. Den hittas här.
Mera om bobarhetsprojektet hittas här.
Korrigering 19.1 kl 7:28: Uleåborg i rubriken har bytts ut mot det mer exakta Karlö.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.