Här finns bästa konsten i Åbo – och kanske också godaste kaffet?
Med jämna mellanrum stängs och öppnas den tunga ekdörren med panterhandtaget. En skolklass dundrar nedför trapporna och förbi kaféet, någon äter lunch och vännerna Chrisse Lindquist-Karppelin och Marine Bergen hänger av sig kapporna för att sedan styra stegen mot utställningen med Greta Hällfors-Sipiläs och Sulho Sipiläs verk.
Den här utställningen har de sett fram emot sedan september.
— Jag älskar det här museet. Snart tar den här utställningen slut så vi bestämde oss för att komma hit från Pargas i dag, säger Lindquist -Karppelin.
Monica Forssell
Samling / Collection Lars Göran JohnssonVi befinner oss på Åbo konstmuseum. Populäraste konstmuseet i Åbo i fjol.
Båda damerna föredrar lite nyare konst. De gamla klassikernas exakta penseldrag fascinerar förstås alltid, men nyare verk avslöjar ofta mer om konstnären och bjuder på fler aha-upplevelser.
Och att se konst tillsammans är ett sätt att umgås. Efteråt kanske det blir en kopp kaffe med en kakbit eller mat på museets kafé.
— Visst hade man ju kunnat komma ensam men det är roligare att gå på utställning tillsammans, säger Marine Bergen.
Monica ForssellMuseernas affärer, restauranger och kaféer är numera viktiga delar av helheten och uppskattas av många. Söndagsbrunchen på Åbo konstmuseum är så populär att man helst ska boka bord på förhand för att få plats.
Åbo konstmuseum var etta i fjol
Kari Immonen, chef för Åbo konstmuseum är nöjd. Fjolårets siffror visar att över 60 000 personer besökte Åbo konstmuseum förra året. Det betyder att det var besökarnas favorit 2022.
På andra plats kommer Wäinö Aaltonen museet (WAM) med nästan lika många besökare eller drygt 57 000 och på tredje plats Aboa Vetus Ars Novas konstutställning som besöktes av nästan 45 000 personer.
Inte för att det är någon tävling. Konstmuseerna tävlar snarare med Netflix och andra fritidsaktiviteter. Och inte för att besökarantal definierar ett konstmuseums existens.
— Förstås vill vi ha många besökare men besökarsiffror är inte det enda vi går efter. Vi drivs av en vilja att visa konst från olika tidsepoker, konst som skapats med olika slags tekniker, konst från olika länder, mindre kända konstnärers verk och kända konstnärers verk. Och vi vill väcka diskussion och tankar, sammanfattar Immonen.
Monica Forssell
Nytt och gammalt ska skapa välkomna krockar
Vårens stora utställning blir japanska Shoji Uedas klassiska svartvita fotografier. Sommarutställningen kommer att bestå av schweizisk-haitiska konstnären Sasha Hubers verk. Kolonialism och postkolonialistiska relationer i en kontext som präglas av afrikansk och karibisk diaspora är tema för Huber som numera bor i Helsingfors.
Utställningen på Åbo konstmuseum blir hennes största enskilda utställning och första museiutställningen i Finland.
— Det kommer att bli väldigt intressant att följa hur diskussionen om hennes verk går, säger Immonen.
Och minst lika intressant ska det bli att följa med besökarnas reaktioner då museets nya utställning med nutidskonst öppnar. Åbo konstmuseum förfogar över en av Finlands största konstsamlingar med över 7 500 verk och ur museets samling har amanuens Annina Sirén med kolleger sammanställt en utställning med nutidskonst. Den nya utställningen öppnar 28 mars.
Det betyder att valda klassiska verk får ge utrymme för nyare.
Lukas Söderqvist— Det föds aldrig några nya museiklassiker om man inte visar upp nya anskaffningar och gör dem kända. Via ny konst kan man kanske också på ett annat sätt behandla aktuella teman, som vård och omsorg som engagerar stort i dag, säger Sirén.
— Och vi är ju ingen garderob för konst utan ett konstmuseum som lever i tiden. Samma verk kan inte hänga på väggarna år efter år; vi måste våga visa nyare verk och skaka om vår publik, säger Immonen.
Att visa ny och gammal konst parallellt är också ett sätt att skapa välkomna krockar hos besökarna. Den som tror sig gilla bara ny konst kan upptäcka klassikerna, och tvärtom.
Sociala medier har bidragit till en demokratisering av konstupplevelsen
Både Sirén och Immonen återkommer ofta till ord som diskussion, dialog, debatt, reaktioner. Från privata reflektioner har museikonsten nämligen förvandlats till något att umgås över och utbyta tankar om offentligt. Det har vi webben, sociala medier och museikortet att tacka för, slår Immonen fast.
Dagens museibesökare delar bilder från konstutställningar på Instagram och Facebook. Diskussionstrådar med vilt främmande människor dyker ner på djupet i konstverks betydelse och budskap.
— Jag tycker att webben och sociala medier på ett fint sätt har öppnat upp för en kollektiv upplevelse av konst, säger Immonen.
En del av det kollektiva är också att konsten och konstinstitutionerna inte får vara i fred utan att de genomsyras, skakas, ger uttryck för och reagerar på samhället, som det ser ut just nu.
Höstens snackis har varit klimataktivisternas demonstrationer på internationella konstmuseer. Till exempel i Melbourne, Australien, klistrade ett par aktivister fast sig i glaset som skyddade Picassos målning ”Massacre in Korea” på Gallery of Victoria. Deras budskap var att klimatkaos föder krig och hunger.
— Vi står inte utanför utan måste också förhålla oss till klimatkrisen, ansvar och hållbar utveckling, säger Sirén.
Immonen konstaterar att museet har varit vitt alltför länge.
— I framtiden måste vi sätta mera fokus inte bara på hållbarhet utan minoriteter, kön, ras och religion.
Och Museikortet då, som Immonen menar har bidragit till den kollektiva konstupplevelsen? Med ett museikort kan man under ett år göra ett obegränsat antal besök till 350 olika museer i Finland. Det är ett kort som snabbt betalar tillbaka sig, om man är det minsta intresserad av konst och kultur.
— Jag skulle säga att museikortet och sociala medier har demokratiserat konstmuseibesöken, konsumtionen av konst och upplevelsen av konst, säger Immonen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.