Hästförsäljare i Egentliga Finland gav fel bild av ridhästs hälsa och kunnande – måste betala tillbaka flera tusen euro till Lovisabo
Egentliga Finlands tingsrätt har dömt en hästförsäljare i landskapet att betala tillbaka 2 900 euro till en kvinna från Lovisa efter en hästaffär.
Dessutom ska försäljaren betala motpartens rättegångskostnader på över 15 000 euro.
Ett tolvårigt sto
Allt kretsar kring ett tolvårigt sto, ett lettiskt kallblod, som kvinnan från Lovisa köpte i juli i fjol. Priset var 6 900 euro.
Tanken var att hästen skulle användas för hobbyridning av köparen och hennes 11-åriga dotter.
Ett par dagar efter köpet, då hästen transporterats från Egentliga Finland till köparens stall, började hästen att hosta, något som den fortsatt att göra under ansträngning.
En veterinär upptäckte även ögonproblem samt svullnader i hästens ben som gör att den behöver mycket vila.
Svårriden
Dessutom menade köparen att hästen inte alls var så väldresserad som säljaren påstått, och att hästen inte lyder en nybörjare. Köparen ansåg att hästen inte uppfyller de löften om ridbarhet som säljaren gett, i synnerhet som hästen främst var tänkt som hobbyhäst för dottern.
Köparen reklamerade felen ungefär tre veckor efter köpet. Hon påpekade dessutom att säljaren, enligt diskussioner i hästforum på Facebook, vid ett otal tillfällen sägs ha sålt hästar som inte motsvarat löftena.
I rätten försvarade sig hästförsäljaren bland annat med att hästen sålts ”sådan som den är”, och hon förnekade att hon vilselett köparen.
Säljaren påpekade att alla levande varelser avviker från idealet, och menade att både hostan och ögonskadan kan ha uppstått efter köpet.
Säljaren menade också att svullnader i benen är normala hos äldre, kraftigt byggda hästar.
Ger köparen rätt
Tingsrätten ställer sig dock på köparens sida.
Rätten hänvisar bland annat till veterinärutlåtanden om att hästens hosta verkar ha varit ett långvarigt problem, och att även ögonproblemet verkade gammalt. Som hästproffs borde säljaren också ha varit medveten om svullnaderna i benen och hur de påverkar ridbarheten.
Rätten pekar också på provridningstillfället inför köpet. Köparen var gravid och kunde därför inte själv provrida hästen. Det gjorde däremot en väninna, som inte var van ryttare, samt köparens dotter.
Rätten menar att försäljaren borde ha förstått att de inte var experter som kunde bedöma hur väl hästen lämpade sig för den tänkta användningen.
Fick inget dokument
Väninnans vittnesmål stöder även köparens påstående om att säljaren vid provritten ska ha sagt att hästen nyligen hade kontrollerats av en veterinär, och att ben, lungor och tänder var i skick.
Säljaren menade i rätten att hon bara berättat för köparen att en veterinär nyligen gjort en snabbare grundkoll av hästen.
Säljaren ska dock också, före provritten, i ett meddelande till köparen ha hävdat att hästen var vid god hälsa och att den inte hade någon sjukdomshistoria. Ändå levererade säljaren aldrig ett så kallat Traces-dokument om hästens hälsa till köparen.
Fick inte önskad summa
Rätten anser att säljaren gett felaktig info om veterinärundersökningen, hästens kunnande och bytesrätten, samt låtit bli att fästa köparens uppmärksamhet vid benproblemen. Hästens hosta var enligt rätten kronisk, och påverkade hästens användning.
Hästen motsvarade därför inte de krav som köparen hade rätt att ställa på den utgående från säljarens beskrivning samt prislappen.
Rätten tog dock inte ställning till säljarens eventuella andra, liknande affärer, trots att köparen som bevis anfört tidningsartiklar och diskussioner i sociala medier.
Köparen ville få tillbaka 4 000 euro av köpesumman, men rätten väljer alltså summan 2 900 euro plus ränta.
Domen kan överklagas.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.