Statens planer oroar – bro på 90 meter kan landa på Leenas gård i Leksvall
I samband med Hangö-Hyvingebanans elektrifiering vill Trafikledsverket stänga tre plankorsningar i Leksvall i Raseborg. Man vill ersätta dem med en 90 meter lång och 7,5 meter bred konsolbalkbro i betong. Bron har en frihöjd på 7 meter över järnvägen.
Samtidigt vill man flytta en del av bäcken som löper under järnvägen knappt 30 meter mot nordost så att bäcken skulle rinna genom en ny stålrörsbro under järnvägen. För detta ansöker Trafikledsverket om tillstånd enligt vattenlagen.
Invånarna i södra Leksvall tycker att detta alternativ är både skadligt för miljön och dyrt. Ett invånarinitiativ har undertecknats av uppskattningsvis över 90 procent av dem som bor på södra sidan om järnvägen i Leksvall.
– Vi är alla för en förbättrad säkerhet vid plankorsningarna. Men varför ska man tjurskalligt köra över invånarnas åsikter om det finns ett alternativ som alla föredrar som dessutom är billigare? frågar sig Leena Pulkkinen, Ralf Holmström och Rolf Fagerström.
Arkiv/Trafikledsverkets illustrationInvånarna vill att Trafikledsverket slopar sina planer på en ny bro enligt vägstreckningen i den gällande delgeneralplanen för området. I stället föreslår man att man ersätter den så kallade plankorsningen som kallas Leksvall eller Kisa hållplats med företrädesvis en underfart, eller så en bro. Trafiken till den önskade tunneln under järnvägen skulle löpa via en förbindelseväg norr om järnvägen, en väg som måste byggas oavsett vilket alternativ som förverkligas. Vägen skulle bli en förlängning av Plantskolevägen som stängs av vid anslutningen till riksväg 25.
– Då skulle man styra den livliga trafiken runt södra bycentrum och dessutom göra en inbesparning på 1 miljon euro, säger Kimitobon Ralf Holmström som är markägare i Leksvall.
Enligt Holmström har man tidigare talat om en budget på 4,7 miljoner för en bro och mellan 3,2 och 3,8 miljoner för en underfart.
Leksvallborna säger att trafiken genom byn har ökat märkbart på sistone i och med att plankorsningen i Skogby stängdes efter militärfordonsolyckan 2017 och de populära stränderna och friluftsområdena Skutviken och Dagmars Park i Källviken lockat allt fler besökare. Trafiken, även tung sådan, kommer sannolikt att öka ytterligare i framtiden när Skogby och Skogby hamn utvecklas.
– Vanligtvis strävar man efter att få bort den livliga trafiken från bysamhällen. Här gör man tvärtom, säger Rolf Fagerström.
Arkiv/Mapcreator/Kristoffer NöjdPlanläggningsnämnden i Raseborg har förordat byggandet av en planskild korsning som bro även om den enligt delgeneralplanen ska byggas som underfart. Nämnden konstaterar att en medför betydligt färre skadliga miljökonsekvenser. Konsekvenserna för landskapet är dock större, eftersom en bro över järnvägen är mera synlig.
Den som skulle drabbas mest av förändringarna i landskapet är Leena Pulkkinen. Den planerade bron på 90 meter skulle gå rakt över hennes åker.
Bron, eller åtminstone brons södra ramp, skulle sannolikt dominera den vy som Pulkkinen i dag har från sin matsal och sitt kök där Stadsfjärden och Ekenäs siluett kan skönjas vid klart väder.
På grund av att banvallen är omkring fem meter hög skulle det bli fråga om en rätt hög bro.
– Om man sätter ytterligare fem meter höjd på den nya viadukten i Hangö får man en uppfattning om hur hög bron skulle bli, säger Holmström.
– Vi förstår inte varför man ska bygga en massiv bro mellan två gårdar och förstöra utsikten från dem totalt när man kan bygga en tunnel på ett närmast obebyggt område, säger Fagerström.
Pulkkinen befarar att bron med ramp och anslutande vägar skulle äta upp en hektar av hennes äng.
Arkiv/Kristoffer NöjdMiljö- och byggnadsnämnden i Raseborg har konstaterat att de planerade åtgärderna praktiskt taget förstör en betydande del av bäckfåran och den kringliggande skogen söder om järnvägen.
Bäcken utmynnar i ett Natura 2000-område som ligger cirka 220 meter öster om broområdet. Bäckens fåra från broplatsen österut till havet har anvisats som naturreservat i delgeneralplanen. Broplatsen är belägen på norra gränsen av Leksvalls andra grundvattenförsörjningsområde men utanför själva grundvattenbildningsområdet.
Byggandet av en bro skulle enligt Trafikledsverket förändra cirka 50 procent av den naturliga sträckan av ån. Minst 20 procent av den värdefulla lundvegetationen längs ån skulle också gå förlorad.
– Som miljönämnden också har påtalat så återfår man inte de befintliga naturvärdena om man förstör dem nu, säger Holmström.
Kristoffer NöjdProjektchef Anna Miettinen på Trafikledsverket säger att brons placering är gjord enligt vägsträckningen i stadens delgeneralplan.
– Bäckfårans passage under järnvägen måste på grund av dess dåliga skick förnyas oberoende av plankorsningslösningen, säger Miettinen.
I samband med järnvägsplanen undersökte man också en underfart enligt delgeneralplanens sträckning. Där var utmaningen just bäckfåran.
– Man hade varit tvungen att flytta ett längre avsnitt av den eftersom man på samma ställe måste få bäckfåran att korsa både järnvägen och underfarten.
Enligt Miettinen har man endast gjort ”en väldigt lätt utredning” på att flytta underfarten till ”ett helt nytt ställe” efter att det förslogs på invånarmötet som hölls i början av mars.
– För det här alternativet finns det ingen vägsträckning i delgeneralplanen. Järnvägsplanen styrs av kommunernas planer och för planläggningen ansvarar kommunerna.
Ger inte upp
Invånarna i Leksvall hoppas att stadens beslutsfattare kan avstyra Trafikledsverkets planer. Även om de inte kan, kommer invånarna att kämpa vidare.
– Vi kommer inte att ge upp. Vi kan inte tillåta att man förstör byns idyll. Om man hade beaktat våra åsikter från början skulle man slippa en mångårig besvärsprocess, säger Holmström som aviserar att man är redo att föra ärendet till Vasa förvaltningsdomstol.
Projektchefens motargument mot alternativet invånarna skullle föredra med åberopande av en planerad vägsträckning i en gammal delgeneralplan håller inte.
Oavsett lösning måste delgeneralplanen korrigeras eftersom den nuvarande avser en underfart och inte en bro, vilket också sakkunniga på området påpekat. En ändring i delgeneralplanen borde då rimligtvis återspegla invånarnas önskemål för att undvika utdragna och kostsamma besvärsprocesser.
Ralf Holmström