Kim Lund 02.12.2022 05:00

Två gånger i veckan eller ungefär 150 gånger i året. Så ofta står ett sexualbrottsoffer i dörren till stödcentret Seri på sjätte våningen i ÅUCS fyrsjukhus.

Stödcentret för personer som utsatts för sexuellt våld öppnade sina dörrar i maj 2019 och sedan dess har antalet kunder stadigt ökat.

Det behöver inte betyda att sexualbrotten har blivit vanligare, utan snarare på att centrets verksamhet har blivit mera känd och på att tröskeln för att söka hjälp och våga prata om sexuella övergrepp har blivit lägre.

I dag känner folk också bättre till vad sexuellt våld går ut på, säger barnmorskan Jenni Rautio.

– Det behöver inte vara en regelrätt våldtäkt eller ett försök till våldtäkt. Alla som tvingas utföra sexuella handlingar mot sin vilja och som utsätts för fysiska hot utsätts för straffbart sexuellt våld.

Den som förgrips sexuellt blir ofta så chockad och lamslagen att gärningsmannen inte behöver använda våld för att genomföra övergreppet.

Över 50 procent av Seris kunder är unga kvinnor under 30 år. Nästan hälften av klienterna kommer hit efter att ha varit hos polisen, men många kommer också på uppmaning av vänner och bekanta eller via socialmyndigheterna.

Om besöket sker omedelbart efter övergreppet görs en rättsmedicinsk undersökning. Man tar bland annat blodprov för att kontrollera om offret har fått i sig knock-out-droppar.

Man säkrar också DNA-spår för att senare göra det lättare för polisen att identifiera gärningsmannen.

Eventuella fysiska skador dokumenteras och fotograferas för att senare kunna användas vid en eventuell rättegång. Men det är sällan som offret uppvisar några synliga skador efter ett övergrepp. Sexuellt våld handlar mera om makt än om direkt våld, säger Rautio.

– Över hälften av klienterna har inga fysiska spår. Den som förgrips sexuellt blir ofta så chockad och lamslagen att gärningsmannen inte behöver använda våld för att genomföra övergreppet.

– Offret kan också vara i ett fysiskt underläge, för att undvika att bli skadad vågar hen därför inte göra motstånd. I sådana fall kan det vara svårt att bevisa att ett övergrepp har skett, och det blir inte lättare av att våldet oftast utövas inom fyra väggar utan vittnen.

Kim Lund

Det finns inga typiska offer för sexuellt våld. Seris kunder kommer från alla samhällsklasser och åldersgrupper. De äldsta är över 70 år, de yngsta är ännu barn.

– I år har vi haft ovanligt många flickor som är kunder hos barnskyddet. De kan ha tvingats till sex i ersättning för till exempel droger, pengar eller logi.

Kim Lund

På Seri jobbar ett multiprofessionellt team bestående av läkare, gynekologer, barnmorskor, sjukskötare, kris- och socialarbetare. Kundkontakten kan upprätthållas i ett år och innefatta flera personliga besök och telefonsamtal.

Här får kunderna förutom den fysiska och psykiska vården praktisk hjälp i hur man sköter kontakten till myndigheter och hur man gör en brottsanmälan.

Cirka 70 procent av kunderna anmäler övergreppet hen har utsatts för, resten väljer av olika anledningar att låta bli.

– Det kan hända att gärningsmannen är en bekant eller en närstående och att man är rädd för vilka konsekvenser en anmälan kan få. Man kan också vara rädd för att bli ifrågasatt och inte bli tagen på allvar av rättsväsendet, säger Rautio.

För män och transpersoner som utsätts för sexuellt våld är tröskeln för att göra en brottsanmälan betydligt högre än för kvinnor.

– För dem är ämnet trippeltabubelagt och det gör det ännu svårare att tala om det.

Rautio vill nyansera diskussionen om sexuellt våld och sexuella övergrepp. Allt är inte så svartvitt som det framställs i medierna och gärningsmannen är inte alltid den grymma våldsverkare som vi vill tro. Det kan lika väl vara din granne, vän eller arbetskamrat, säger Rautio.

– Den som har begått ett brott har naturligtvis gjort fel. Men att en människa gör en ond handling, betyder inte nödvändigtvis betyda att hen är en ond människa. Det finns sådana som vill ha hjälp för att ändra sitt beteende eller som vill gå i terapi, men som i rädsla för att stämplas som människomonster inte vågar göra det.

De som jobbar på Seri tar inte ställning till skuldfrågan eller om det har begåtts ett brott eller inte. Huvudsaken är att offret känner att hen blir hörd och att hen känner att det är någon som lyssnar utan att ifrågasätta sanningshalten i vad personen berättar.

– Vår uppgift är endast att sköta om offret och bemöta hen med respekt och omtanke. Sedan är det polisen som utreder, åklagaren som åtalar och domaren som dömer, säger Rautio.

I en enkät bland Seri-stödcentrets kunder i Helsingfors uppgav nästan hälften som orsak till att inte göra en brottsanmälan att de ville glömma hela händelsen. En lika stor andel svarade att de var rädda för att polisutredningen och rättsprocessen skulle bli för tunga att genomlida.

Det argumentet är lätt att förstå. Enligt statistik från Statsrådets rapport om Seris verksamhet och om rättsprocesserna tar det i medeltal 604 dagar från att brottsanmälan är gjord tills att domen faller.

I fjol behandlade Egentliga Finlands tingsrätt 21 våldtäktsmål. Endast elva av dem ledde till en fällande dom.

Rautio är kritisk till de långa polisutredningarna och rättsprocesserna. Att så många våldtäktsmål resulterar i en friande dom är också oroväckande och hon tycker att straffen är för låga.

Hon tror ändå inte att man genom att skärpa lagstiftningen och låsa in våldsverkarna får slut på övergreppen.

– Jag tror inte att strängare straff löser problemet med sexuellt våld. I stället måste vi redan från tidig ålder lära folk att respektera varandras sexuella integritet och få dem att förstå att inte gå över gränsen då någon säger nej. Att bestämma över sin egen kropp är en mänsklig rättighet.

Har du varit med om långa och uppslitande rättsprocesser? Kontakta då Kim Lund. Du kan vara anonym.

Kim Lund
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln