Ulla-Maj, 71 och Ole, 81, värnar om pensionärernas intressen – ”Utan oss stannar samhället”
SFP-veteranerna Ulla-Maj Wideroos , 71, och Ole Norrback , 81, är två lysande exempel på pigga och aktiva pensionärer med många järn i elden. Wideroos är ordförande för Svenska pensionärsförbundet, Norrback leder Stiftelsen för svensk pensionärsverksamhet i Finland.
Föreningslivet tar mycket av deras tid, men det finns mycket annat att göra. Wideroos håller sig i form genom att promenera, hon sjunger i kör, spelar pidro och reser en del.
Norrback säger sig vara aktiv på alla tänkbara sätt.
– Jag har inga fritidsproblem. Jag skriver, läser, reser och röjer sly i skogen. Skulle jag bara sitta i gungstolen skulle jag dö.
Kim LundWideroos och Norrback är ute på en miniturné i Svenskfinland med anledning av att pensionärsförbundet fyller 50 år. Samtidigt träffar man samarbetspartners i syfte att samla in medel till stiftelsen vars avkastning går till verksamheter som gynnar pensionärernas hälsa och välmående.
I dagens läge med galopperande energipriser och stigande inflation är många pensionärer illa ute och mår inte bra. Det är i alla fall sådana signaler som Norrback och Wideroos får från fältet.
– De som har det allra svårast är de med de lägsta pensionerna. Jag kom nyss från Mariehamn där pensionärsföreningen hade tänkt höja medlemsavgiften med fem euro. Men man avstod från att göra det, för många kan det vara den sista fem-euron, säger Wideroos.
– Det finns pensionärer med låga inkomster som inte har råd att bo kvar i sina egnahemshus nu när elpriserna stiger, säger Norrback.
Det är mycket som rullar på tack vare pensionärsenergi. Utan oss skulle samhället stanna
Ulla-Maj Wideroos
Men allt är inte bara nöd och elände. De flesta pensionärer lever ett hyggligt liv och mår riktigt bra, säger Norrback. Livslängden har ökat och pensionärerna är en viktig resurs och samarbetspartner i synnerhet för den tredje sektorn.
Mor- och farföräldrar är aktiva i sina barnbarns idrottsföreningar och skjutsar dem till deras hobbyer, på många håll i Svenskfinland samarbetar de lokala pensionärsföreningarna med Folkhälsan och tillsammans ordnar man aktiviteter och program för seniorer och utan pensionärer skulle det inte finnas många hembygdsföreningar.
– Det är mycket som rullar på tack vare pensionärsenergi. Utan oss skulle samhället stanna, säger Wideroos.
Också inom arbetslivet skulle seniorerna ha mycket att ge. I dag slutar man tjäna in pension då man fyllt 68 år och därför väljer många att just då lämna arbetslivet trots att både orken och viljan att fortsätta jobba finns kvar.
Därför skulle det vara skäl att höja åldersgränsen och göra övergången från arbetare till pensionär smidigare, säger Wideroos och Norrback.
– De som vill fortsätta jobba efter att de fyllt 68 borde ha möjlighet att göra det till exempel på deltid, det skulle vara en fördel både för individen och för arbetsgivaren. Det ska inte vara så att man jobbar 100 procent ena dagen, den andra är man 100 procent pensionär.
Kim LundNorrback och Wideroos är inte förtjusta i dagens vårdfilosofi som går ut på att pensionärerna ska bo hemma så länge som möjligt och skötas av den kommunala hemvården, en sektor som lider av kronisk personalbrist och stressiga arbetsförhållanden.
Hemvårdarna gör sitt bästa, men det finns ingen tid för samtal eller umgänge med klienterna.
– Hemmet kan bli ett fängelse om de enda man möter är vårdarna som kommer med mat och mediciner. Samhället ska ge alternativen, men individen måste själv få bestämma om hen bor hemma eller på ett servicehem.
– Själv har jag sagt att jag vill bo i samma rum med min man, med en rödvinsflaska och en cognacsflaska i skåpet, säger Wideroos.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.