102-årig skönhet kryssade i åländska och åboländska vatten – men besättningen håller låg profil
Beatrice Aurore byggdes 1920 av den legendariske båtbyggaren August Plym vid Neglingevarvet i Saltsjöbaden för en grosshandlare vid namn Brodin.
Båten är konstruerad efter ”skärgårdskryssarregeln” som fastslogs 1908.
Skärgårdskryssarregeln
Är ett svenskt regelsystem för fritidssegelbåtar
Skapades 1908 av ingenjör Karl Ljungberg i avsikt att få fram nya bra båtar till måttliga priser.
Regeln baserar sig på ett antal restriktiva bestämmelser i fråga om skrov och rigg, för att ”främja en fri utveckling av båtbyggeriet”.
Dessa skärgårdskryssare kom att bli smala och långa med den första versionen av regeln, som sedan har reviderats ett flertal gånger.
Inom ramen för regeln finns nio klasser: 15, 22, 30, 40, 55, 75, 95, 120 och 150 m². Talen avser den maximala uppmätta segelarean.
I reglerna förekommer fyra mått: deplacement, köllängd, medelbredd och fribordshöjd. Dessa påverkar segelbåtens fart.
Dessa mått står i relation till vattenlinjelängden, som mäts några centimeter ovanför den verkliga vattenlinjen.
Källa: Wikipedia
Nya Åland/Jonas EdsvikEndast ett fåtal båtar byggdes i den största av regelns nio klasser, och dessa kallas ”150:or.” – vilket innebär att storseglet plus 85 procent av förseglet får vara högst 150 kvadratmeter.
”Bea”, som hon kallas i seglarvärlden, är enligt uppgift den enda aktivt seglande 150 kvadratmeters skärgårdskryssaren i världen. Hon är 22,2 meter lång, 3,2 meter bred, har ett djupgående på 3 meter och ett deplacement på 18 ton.
Nya Åland/Jonas EdsvikGenom årens lopp har den smäckra farkosten bytt ägare bland diverse direktörer (hon har bland annat tillhört redarfamiljen Salén ) tills hon gick tvärt itu vid en kranolycka på åttiotalet.
Den dåvarande ägaren lade sedan ner runt sex miljoner kronor på att få henne hel igen, och passade också på att renovera henne tillbaka till sitt ursprungsskick (det enda fasta navigeringsinstrumentet ombord är en kompass). Fernissa ströks på i tolv lager. Mahognyn slipades, lagades och lackades tills den sken som bärnsten.
Nya Åland/Jonas EdsvikDen marina rikemanspärlan övertogs efter det av ett hemlighetsfullt konsortium på tio familjer som sedan dess varje sommar turas om att segla henne i den svenska, finska och baltiska skärgården med diverse vänner samt en inhyrd kapten.
I torsdags gled hon ljudlöst fram till bryggan utanför ÅSS i Västra hamnen och lade till.
Nya Åland/Jonas EdsvikNär Nyan betygar henne sin vördnad befolkas sittbrunnen av fyra gentlemän i varierande åldrar som generöst bjuder på en rundtur. De heter Christer, Thomas, Jacob och Tomas och har som gemensamt drag att de saknar efternamn.
– Det är bäst så, säger en av dem.
De berättar att deras färd denna gång tagit dem från Sandhamn till Ljusterö, Korpoström och Rödhamn (som de särskilt lovordar) innan de nu på returen tagit in vid ÅSS-bryggan.
Några i sällskapet har försvunnit upp i land, men exakt hur många man är i besättningen (”sex till åtta personer”) och om några av de ombordvarande tillhör ägarkonsortiet förblir dunkelt.
Nya Åland/Jonas EdsvikMen augustisolens eftermiddagsljus blänker i däckets Oregon Pine-trä och förlänar skrovets mahogny samma skimrande kulör som den finländska ädelbrandyn vi anar i glasen (”någon sa att vi måste testa den här ’Jallon’ och den är fanimej fantastisk”): Nyans utsände lämnar sålunda vidare frågor därhän och konstaterar att livet ter sig lojt och angenämnt ombord på Beatrice ”Bea” Aurore.
Nya Åland/Jonas Edsvik
Nya Åland/Jonas EdsvikVi låter bilderna berätta resten och önskar henne och hennes besättning en trygg återfärd.
Michael Hankock
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.