Pojken från macken fattar micken – Nicke sjunger om barndomen på bensinstationen i Ekenäs
I Ekenäs är Nicke Björkqvist bekant för många. Av olika orsaker.
Någon kanske förknippar hans glada väsen med Ekenäs camping, någon med kaféet ”Baywatch” och gästhamnen.
Men för många är han det lockiga håret bakom trummorna i diverse band, inte minst Paul Oxley´s Unit. Nu tar han steget framåt på scenen och testar hur publiken tar emot honom som sångare.
Lång meritlista bakom trummorna
Han har fått rätt många gillanden på sociala medier när han sakta mak avslöjat sina planer. Men på fredag är det dags. Då finns hans första låt ”Bensinstationen” på Spotify. Då är det på riktigt.
– Man får se om det blir tyst då, säger han och skrattar.
Nicke började spela trummor då han gick i högstadiet på 80-talet och har medverkat i otaliga projekt och konstellationer från ungdomsmusikaler som ”Flopp” och ”Polis, Polis” till band som Freezing Hot, Pumpa På, Koveria ei jätetä, Micke & The Sunshine Band och Paul Oxley’s Unit.
Han har spelat i legendariska studior som Rockfield i Wales och för storpublik på klubbar, i ishallar och i parker.
Kristoffer NöjdNu ställer han sitt artistjag i blöt som sångare.
– Det är nervöst på ett bra sätt. Det är ju en helt ny grej för mig. De flesta som sjunger på scenen har börjat med det redan i ungdomen.
Nicke gjorde också sitt första solosånguppträdande på högstadiet och sången har visserligen följt med sedan dess men bara sporadiskt och mest i privata sammanhang.
– Jag har ofta fått höra att ”du borde göra något mer” med syfte på sången. Men jag har inte haft tid och energi för det vid sidan om jobb, familj och trummor. Trummor handlar först och främst om rytmen. Jag tycker om det melodiska i sång och gitarrkomp. Drömmen om det har alltid funnits där men den har fått vänta ganska länge.
Kristoffer NöjdHösten 2018 tog familjen Björkqvist en time out och flög till Nya Zeeland för nio månader.
– Jag spelade mycket trummor där men jag släpade också med mig gitarren dit. Det var kanske där, när jag hann fundera på saker och ting, som jag bestämde mig för att jag ska göra egen musik även om jag alltid velat göra det.
Nicke säger att han i något skede troligtvis kommer att göra hela paketet själv. Men den här gången fick han hjälp av kompisen och branschens mångsysslare Niklas Rosström som föreslog att de skulle göra musiken tillsammans.
– Jag kom med lite text och han med melodin. Vi hade ett bra samarbete. Utan honom skulle jag inte vara här nu.
Proffsig produktion
På låten spelar Nicke trummor själv. Men de övriga musikerna är proffs. Mikko Mäkinen spelar keyboard, Janne Hyöty bas och gitarr medan Anssi Växby står för stråkarrangemangen och Svante Forsbäck för mastring.
Niklas Rosström har producerat och backar tillsammans med sin dotter Mimmi Rosström-Friman upp sången.
– Jag har spelat in trummor tidigare. Men att banda sång är inte det lättaste. Det är lite som inför en spelning, man är nervös innan man blir bekväm med situationen. Det var skrämmande att höra sin egen röst i de första demotagningarna. Men resan hit har gjort mig van vid det. Det är nice. Jag kommer troligtvis inte att knycka mig alls av att höra den på radion.
Att vara omringad av proffs i en studiomiljö är både nervöst men inger också en viss trygghet.
– Med sådan erfarenhet runt sig vet man att det blir bra. Så jag har lärt mig att njuta av processen.
Nicke skulle i och för sig gärna spela in musik med ett eget band.
– Men nu behöver man inte oroa sig för att det blir dåligt.
Niklas RosströmDet svåraste för Nicke var att veta vad han skulle skriva om.
– Texterna rinner inte ur mig direkt. Jag ville att det skulle vara någonting lite annorlunda.
När han var ute och rastade hunden gick han i närheten av det som man med fog kan kalla för hans barndoms kvarter fast de kanske inte är det i ordets rätta bemärkelse. För en liten pojke kan väl inte bo på en bensinstation. Eller kan han det?
Jo, nästan faktiskt. Nickes familj hade ett hus i Österby men den mesta av den vakna tiden från slutet av 70-talet till mitten av 80-talet tillbringade både Nicke och hans föräldrar på pappans bensinstation vid Järnvägsgatan i centrum, som när stationen öppnade 1968 var en del av huvudvägen till Hangö.
– Jag insåg att jag hade en ganska speciell story i och med att jag växte upp på en bensinstation. Där träffade jag en del av dem som fortfarande är mina bästa kompisar. Många av mina äldre bekanta lärde jag också känna då. Även folk som jag bara hälsar på men inte är bekant med. Där hade vi också redaktionen för klassens tidning. Det var väldigt familjärt.
Bensinångor och kaffedoft från en svunnen tid
BP-stationen i Ekenäs, senare Union, var en samlingsplats för många där man en gång i tiden kunde dricka kaffe dygnet runt. Till serviceutbudet hörde allt från lunch till däck- eller oljebyte. Sådana mackar med en personlig prägel finns inte längre.
Ur detta föddes Nicke Björkqvist första låt ”Bensinstationen” som kommer ut på fredag.
– Jag hoppas man rycks med i stämningen, att den som varit där kan se bilderna framför sig. De som inte har varit där får skapa sig sina egna bilder utifrån min enkla melodi och annorlunda story.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.