Skepparen Philippa möts av sexistiska stereotypier till havs – ”Folk undrar var kaptenen är”
Åbobon Philippa Rytkönen , 26 år, har förverkligat sin dröm om att göra sin passion segling till ett jobb.
I våras arbetade hon som vice skeppare på en segelbåt i Karibien. Hon är också en aktiv sjöscout i blandscoutkåren Naantalin siniset och har arbetat som seglingslärare under studietiden.
Hon är nyligen hemkommen från en skolningsseglats med scoutkåren. Tidigare i sommar var hon skeppare på segelbåten som var stödbåt under välgörenhetsjippot Baltic Swim då Gustav Kvikant simmade från Stockholm till Helsingfors.
Men det Rytkönen främst vill tala om är unkna könsstereotypier som lever kvar inom seglingsvärlden.
– Vi lever i Finland år 2022 men ännu finns det väldigt starka föreställningar om att kaptenen på båten ska vara en vit man, säger Rytkönen.
Jesper PetterssonHon har överraskats av hur starka fördomar det finns mot kvinnliga seglare. Hon upplever att det är någonting som folk inte känner till och vill därför lyfta upp problematiken.
– Det handlar främst om kommentarer som jag och besättningen får av andra seglare.
Rytkönen exemplifierar med en incident från den senaste scoutseglatsen:
Det blåste hårt när de skulle ta ut från Korpoströms gästhamn. Starten var utmanande eftersom vinden lätt kunde ta båten och driva den mot andra båtar.
Det var en man i segelbåten bredvid och så kom en annan man till honom och sade att ”om jag skulle vara du skulle jag sätta ut mera fendrar när den här segelbåten ska ut”.
– Han trodde inte att jag skulle klara situationen. Det här skulle aldrig hända om jag var en man.
Men allting gick perfekt och Rytkönen hoppas att mannen fick en tankeställare.
Folk ”mansplainar”
Rytkönen får också kommentarer om hur hon ska förtöja segelbåten.
Hon konstaterar att lite äldre manliga seglare ”mansplainar” väldigt mycket, alltså män förklarar saker till henne om ämnen som hon är lika eller mera kvalificerad för än dem.
– Scoutbåten Tokka-Lotta som vi seglar med är en stor 42 fot, 12,9 meter, lång segelbåt. Det känns ganska absurt att personer som kanske aldrig förtöjt en båt av den storleken har åsikter om min förtöjning. Det är som att någon som bara kört en liten Fiat skulle ge instruktioner till en långtradarchaufför om hur hen ska fickparkera.
Rytkönen har en skepparexamen som gör henne kvalificerad att vara skeppare för segelbåtar som är upp till 24 meter långa.
Kvinnor är klart underrepresenterade inom proffsseglingen, men Rytkönen skulle gärna se att könsrollerna luckrades upp lite också inom fritidsseglandet.
– Om det är ett par som äger en båt är det alltid mannen som kör in och kvinnan som står med förtöjningsrepen och hoppar i land. Det är inte så svårt att köra in en båt, däremot skulle det vara vettigare att den som är starkare hoppar i land och kan ta emot båten och förtöja den, särskilt om det är en större båt.
Rytkönen tycker också att det är synd att de ungdomar som hon skolar under scoutseglatserna blir matade med fördomar och stereotypier.
Rytkönen vill själv verka i en blandscoutkår.
– Mina manliga seglingsbekanta brukar bli väldigt förvånade när jag berättar om de fördomar som jag möter. Jag tycker att det är viktigt att också män får veta om dessa saker. Skilda besättningar för män och kvinnor bidrar inte till ökad medvetenhet om problemen.
Få kvinnliga skeppare
Rytkönen bryter ny mark som kvinnlig skeppare.
I dag startar Baltic Sea Race som börjar och slutar i Helsingfors och går runt Gotland. Rytkönen är tävlingens yngsta skeppare och en av fyra kvinnliga skeppare på totalt cirka 30 båtar.
I Karibien trodde ingen att Rytkönen var vice skeppare.
– Alla trodde att jag var en ”hostess”, värdinna, som är den som städar och lagar mat på stora lyxiga segelfartyg.
Studerar hållbar utveckling
Rytkönen är uppvuxen i Åbo, men under de senaste åren har hon bott mestadels utomlands.
Nu är hon tillbaka i Åbo och skriver mellan seglatserna på sin pro gradu-avhandling i hållbar utveckling. Hon studerar ämnet på Island där hon har bott under de senaste åren.
Hennes dröm är att i sitt framtida yrkesliv kunna arbeta både med hållbar utveckling och med segling – de två saker hon brinner mest för.
Hennes gradu kombinerar båda ämnena: den är ett beställningsjobb för världsomseglingstävlingen The Ocean Race och den handlar om hur man kan kombinera kappsegling med att samla in data om världshaven.
– Under tävlingen har segelbåtar mätt hur stora halter mikroplast det finns i haven och satt ut bojar med satellituppkoppling som mäter bland annat havstemperaturen.
I slutet av sommaren ska Rytkönen ta en till skepparexamen i Storbritannien som gör att hon får jobba som skeppare på kommersiella segelbåtar som seglar upp till 150 sjömil (ca 279 km) från land.
Men sedan är framtiden öppen.
Heja Philippa! Rätta takter!
Kommer bra ihåg själv hur det var som skeppare på en scoutbåt under en seglats till Estland när vi tog iland hur ”sadammies”, en någotslags hamnvärd, gastade om var alla karlar var. Han kunde inte för sitt liv begripa att vi ”bara” var sex tjejer utan en endaste karl ombord. Vi gjorde definitivt snyggare hamnmanövrar än mången ann, eftersom vi ständigt övade att alla ombord skulle klara av båten i olika situationer. Både för segel och med motor. Eftersom jag bor med en gästhamn inom synhåll anser jag att detta är grundläggande kunskaper som med fördel kunde inläras av mången båtförare idag. Man ser begråtligt många intressanta ilandtagningar där ”hyppää prkl-mentaliteten” är förhärskande.