Snart åker Aamos, 19, från Kirjala till Algeriet igen – den nyutexaminerade fartygselektrikern jobbar på Medelhavet
– Elektriciteten är en av de viktigaste sakerna ombord på ett fartyg. Om inte elen funkar är det få andra saker som funkar, även om det finns nödsystem för styrning och navigation, säger Aamos Andersson, 19 år.
Han hann knappt få sin examen som fartygselektriker efter en treårig utbildning vid Ålands sjöfartsgymnasium i maj förrän han mönstrade på ett finländsktflaggat fraktfartyg i Medelhavet – som enda fartygselektriker ombord.
Rorofartyget där han jobbar är 122 meter långt och 19 meter brett och har en besättning på tolv personer.
Bilar och glas i lasten
Fartyget lastar nya bilar i franska Marseille eller gamla bilar i italienska Genua och lossar dem i algeriska hamnar i Nordafrika. I Algeriet lastar man stora glasskivor som ska till Europa.
– Jag visste inte ens tidigare att man gör glas i Algeriet, men där finns en stor fabrik, säger Andersson, där han sitter på föräldrarnas bastuveranda i Fagerkulla i Kirjala i norra Pargas efter ett fem veckors pass kors och tvärs på Medelhavet.
Aamos AnderssonBytena medför egna utmaningar
Hur länge han ska vara i Finland är lite oklart.
– Vanligen är man fyra eller sex veckor ombord och lika länge hemma. Man kommer överens med sin byteskompis och byter när fartyget är i en europeisk hamn och inte i Nordafrika. Därför blev det fem veckor nu, för att vi skulle komma över till Europa igen först.
Andersson byter med en kille från Nagu, som är fartygsreparatör och några år äldre.
Det gäller att fundera lite via vilka flygfält man kommer och far och hur många byten det behövs, säger han med all den erfarenhet som han redan har hunnit skaffa sig.
– Jag mönstrade på i spanska Alicante och av i Genua i Italien och flög till Finland via München. Flygfältet är gigantiskt och man måste åka tåg mellan terminalerna. När jag kom till Helsingfors hade flygbolaget lämnat kvar min väska i München. Men jag är en sån som klarar mig ganska bra också i såna situationer.
Aamos AnderssonAllt från rutinjobb till utmanande reparationer
Hur klarar sig fartyget de veckor då du är i land om du är den enda elektrikern ombord?
– Han som är reparatör får fixa eventuella problem. Han kan fråga mig om jag kan hjälpa på distans. När jag är ombord får jag också göra reparationsarbeten som han vanligen gör.
Maskinchefen har varit med länge och kan fartyget bra. Han har också lite el-utbildning.
Det är också till chiefen som Andersson vänder sig om det blir sådana elproblem ombord som han inte kan lösa.
– Om det bara finns ritningar brukar det ordna sig. Man får testa sig fram och se om det funkar.
Till arbetet ombord hör allt från rutinunderhåll till mer komplicerade reparationer och installationer ombord.
Carina HolmNervöst i början
Visst var det nervöst i början.
– Sista dagen i skolan tänkte jag att nu ska jag snart på jobb som ensam elektriker och det känns som om jag inte kan något. Men när jag kom ombord och började jobba så märkte jag att allt som jag har lärt i skolan nog sitter i ändå.
Aamos Andersson berömmer den åländska sjöfartsutbildningen.
– De satsar jättemycket på den! Det är en jättebra skola. Här kan man också bli allt från styrman till maskinist.
Före ett studiebesök till Åland visste han inte ens om möjligheten att bli fartygselektriker.
– Jag hade tänkt på elektrikerstudier vid Axxell men när jag hörde om den här utbildningen föll bitarna på plats, säger han, som till skillnad från sina åländska studiekompisar inte har några nära släktingar som är sjömän.
– Jag har inte ångrat mig alls, det här är helt rätt för mig, säger Andersson, som flyttade hemifrån som sextonåring för att studera i Mariehamn.
Gillar de långa arbetspassen
Han konstaterar att det råder stor brist på fartygspersonal.
– Det här är ett yrke som jag kan rekommendera till alla som är ens lite intresserade! Alla behöver inte gå på långfart utan man kan ju också jobba vecka-vecka om det passar en bättre.
Aamos AnderssonDet som tilltalar honom med sjömansyrket är de långa arbetspassen som också ger långa ledigheter.
– Jag tycker om att resa och på sjön får man se olika platser samtidigt som man jobbar. Så får man också lite bättre lön än på land, säger han.
Rutt och tidtabell varierar – och religionen har betydelse
Färden mellan Alicante till Algeriet tar tolv timmar. Vilken hamn man anlöper där beror på.
– Vi har ingen fast rutt utan fraktaren säger vart vi ska. De är också mer noggranna med sina helgdagar på nordafrikanska sidan. Är det helgdag så är det helgdag och då jobbar de inte. Religionen är stark och ibland får man vänta att lotsen är färdig med sitt.
Det betyder att man inte heller vet hur länge fartyget ligger i hamn.
Så man ska inte ha så stort kontrollbehov?
– Nej, verkligen inte. Varken när det gäller jobb eller fritid, eftersom det också är oklart när du kan komma hem följande gång. Nu vet jag att det borde vara byte vecka 29, men inte vilken dag. Det gäller det att ha allt färdigt packat, så att man kan sticka i väg på kort varsel.
Fantasi behövs – ”ibland får man göra egna reservdelar”
Under studietiden gjorde han praktik på fartyg som gick i ruttrafik och fraktade stål mellan Torneå och Rotterdam eller papper mellan Raumo och Rostock.
– Då kan man beställa reservdelar till en viss hamn till en viss dag. Nu kan det vara en utmaning att få tag i reservdelar. De är inte så bra på engelska i Medelhavsländerna. Ibland får man tillverka egna reservdelar. Man måste ha lite fantasi och hitta på lösningar på problemen.
Ombord är arbetsdagen klockan 8–18.
– I de nordafrikanska hamnarna är jag också rampvakt från midnatt till klockan sex på morgonen. Då finns det också alltid en beväpnad polis ombord för att förhindra fripassagerare som vill till Europa att ta sig ombord.
Aamos AnderssonInga fripassagerare
Innan fartyget lämnar hamnen på den nordafrikanska sidan söks hela fartyget och lasten noggrant igenom.
Själv har han inte råkat ut för någon situation med fripassagerare och inte heller sett några migrantbåtar.
Han har inte varit i land i Algeriet.
– Jag har sjömanspass. Det betyder att man har visum till alla länder när fartyget ligger i hamn där. Det skulle vara häftigt att kunna säga att jag har varit i land i Algeriet, för det är inte ett ställe dit man far på semester. Det är en helt annan kultur där.
Carina HolmHan har bland annat reagerat på nedskräpningen i de nordafrikanska hamnarna.
– Här får du inte slänga något i sjön, där tippar man i vad som helst i hamnbassängen. Människor där har nog större problem att tänka på än miljön.
Carina HolmAamos Andersson
Är 19 och nybliven fartygselektriker.
Jobbar på ett finländskt fraktfartyg i Medelhavet.
Uppvuxen i Kirjala i Pargas, har studerat i Mariehamn.
Har sett: Delfiner och valar från fartyget. ”Jag såg när de sprutade och tänkte att det här är lite mer speciellt än Östersjön.”
Ångrar: Att jag inte läste tyska i högstadiet. Det skulle vara bra att kunna ett annat stort språk än engelska, har jag märkt. När jag är rampvakt på nätterna pratar jag med polisen som är med. Vi brukar jämföra varandras liv. Majoriteten kan engelska, men inte alla.
Ska göra i sommar när han inte är på jobb: Jobba, åtminstone någon dag i veckan. Att bara vara hemma passar mig inte alls. Jag vill ha en plan för dagen. Jag var däcksare förra sommaren och ska hjälpa till där lite.
Dröm: Att få så mycket erfarenhet och kontakter att jag kan jobba på en norsk oljerigg i Nordsjön.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.