Finferries får rätt om omtvistad Föglöfärja – landskapsregeringen döms att betala miljonbelopp i skadestånd
Ålands tingsrätt har gett sin dom i den långa och komplicerade tvisten mellan konsortiet Ansgar/Finferries och den åländska landskapsregeringen.
Bakgrunden är följande: efter maktskiftet i lagtinget 2019 valde den nya landskapsregeringen att säga upp den gamla landskapsregeringens avtal med konsortiet Ansgar/Finferries om byggandet av en elhybridfärja till Föglö. Konsortiet skulle också ha hand om driften av färjan.
Efter att avtalet sagts upp stämde konsortiet stämde landskapsregeringen och krävde drygt 10,5 miljoner euro i skadestånd för kostnader och utebliven vinst.
Från landskapets sida byggde man upp sitt försvar i flera steg. Man förnekade dels att konsortiet alls hade rätt att föra talan i tingsrätten genom att hävda att de inte formellt var en juridisk person och part i målet.
Detta avfärdar dock tingsrätten direkt. Man påpekar att landskapsregeringen redan genom att ingå avtalet har godkänt sin motpart som just en sådan och att konsortiet därför visst kan väcka talan.
Tjänsteman gav tidig varning
Genom sitt ombud Widman & Co Ab hävdade man också att man hade laglig rätt att häva avtalet enligt dess §16 punkt 4, som bland annat säger:
”Beställaren har rätt att säga upp detta avtal med omedelbar verkan, om upphandlingsbeslutet upphävs av domstol eller om Beställaren ej beviljas medel av lagtinget för verksamheten på färjelinjen.”
I och med att en så kallad kläm, en tilläggsmotion, antagits i lagtinget hösten 2019 om att den dåvarande landskapsregeringen överskridit sin fullmakt om att skriva avtal med konsortiet, fanns inte längre någon politisk majoritet för färjeprojektet.
När motståndarsidan till elhybriden sedan vann valet ansåg den nya landskapsregeringen att den ovanstående klausulen gav dem rätt att häva avtalet – lagtinget skulle ju inte, i det nya politiska landskapet, komma att bevilja medel till projektet. Därmed, hävdade man, uppfylldes klausulens villkor om att ”Beställaren ej beviljas medel av lagtinget.”
Under rättegången visade det sig dock att man internt visste bättre. Av domen framgår bland annat att en konsekvensbedömning skriven av Niklas Karlman, biträdande avdelningschef på infrastrukturavdelningen, tidigt varnat landskapsregeringen och lagtinget om att en hävning skulle leda till skadestånd på mellan fem och tio miljoner euro.
Den bedömningen tillmäter tingsrätten stor betydelse.
Klart fall: landskapsregeringen har gjort sig skyldig till avtalsbrott
Det var även den tidigare landskapsregeringens ståndpunkt, då de hörts i frågan i tingsrätten: Katrin Sjögren (Lib) – dåvarande lantråd – och Mats Perämaa (Lib) – dåvarande finansminister – var några av de politiker som vittnade om detta. Även detta har tingsrätten tagit fasta på.
I slutänden anser inte rättens ledamöter att en valseger för motståndare till en hybridfärja, och ett eventuellt kommande beslut om att inte ge pengar till den, uppfyller klausulens krav:
”[Det är] i målet ostridigt att lagtinget inte fattat något beslut om att inte bevilja medel, utan landskapsregeringen har utgått från att lagtinget inte kommer att bevilja medel. Grunden i uppsägningsmeddelandet grundar sig således inte på ett fattat beslut, utan på ett antagande om hur lagtinget skulle komma att förhålla sig.”
Tingsrätten noterar också: ”Vid bedömningen av avtalets innehåll och mening ska även beaktas att avtalet är uppgjort av landskapsregeringen, närmare bestämt av Niklas Karlman.” Alltså samme person som i sin konsekvensanalys varnat för höga skadeståndskrav.
Tingsrättens slutsats blir: ”Tingsrättens bedömning är därmed att landskapsregeringen inte hade rätt att säga upp avtalet på uppsägningsmeddelandet angiven grund, då lagtinget inte hade fattat något beslut att inte bevilja medel.”
Och: ”Tingsrättens bedömning är att Ålands landskapsregering inte i stöd av punkt 16.4 i avtalet hade rätt att säga upp det nu aktuella avtalet och att landskapsregeringen därmed har gjort sig skyldig till ett avtalsbrott.”
Går vidare till hovrätten
Nästan undantagslöst går också tingsrätten på Ansgarkonsortiets linje i bedömning av hur stor den uteblivna vinsten blir, som landskapsregeringen ska utge till sin motpart och skriver att ”Yrkandet på utebliven vinst ska bifallas fullt ut.”
Det blir i klartext 10 524 568,14 euro.
Med lagstadgad dröjsmålsränta på sju procent blir summan runt 11 630 000 euro. Till detta ska också läggas motståndarsidans juristkostnader på 237 142,12 euro. Landskapets egna juristkostnader går också indirekt att utläsa av domen och är omkring 113 500 euro.
Slutnotan för beslutet att riva upp beslutet om elhybridfärjan ligger alltså för Ålands del på omkring 11 980 290 euro.
Lantrådet Veronica Thörnroos säger sig vara besviken över domen och att landskapsregeringen kommer att för fallet vidare till hovrätten.
Michael Hancock/Nya Åland
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.