Krister Lindberg 16.06.2022 18:00

I Pixars första långfilm ”Toy Story” (1995) fick gossen Andy 6 år en ny leksak; rymdfararen Buzz Lightyear, favoritfiguren i pojkens favoritfilm ”Lightyear” som vi nu får se. Sägs det inledningsvis.

Rymdjägare och ett forskarteam har strandat på en planet. På väg hem gjorde piloten Buzz ett misstag och rymdfarkosten skadades. Det behövs ett nytt bränsle och Buzz testar och flyger och testflyger. Om och om igen. Han är envis.

De övriga försöker hålla jättestora insekter, slemmiga tentakler och onda robotar stången. Och skapa ett hem på planeten. Buzz testflyger i sådan fart att sekunder för honom i rymden är flera år nere på marken. Alla utom Buzz åldras. Men Buzz lär sig, Buzz blir en bättre människa.

Filmen som i första hand är riktad till barn är inte för spännande eller onödigt skrämmande. Men hur ska föräldrarna kunna förklara filosoferandet över och illustrationen av begreppet tid? Eller tidsresors inflytande på historieskrivningen?

Hjälten är en stereotyp, en kliché. Sammanbitet målmedveten, envis med ett stort ego. Jag och bara jag ska rätta till misstagen och jag enbart behärskar det här. Buzz som tar sig själv på för stort allvar tvingas inse att nybörjare kan lära sig, att unga (eller också gamla i den här berättelsen) kan ha kunskaper och färdigheter om än annorlunda.

Buzz den tölpige och besatta, och andra, lär sig möta sig själv och sina rädslor och kanske inse att man själv är sin värsta fiende.

Datoranimationerna imponerar med fina bilder, fina vyer och explosioner, fina karaktärer. Och rollsättaren har sett till rollistan innehåller starka kvinnor och att varannan man eller kvinna är svart. Och att hjälten är en mes. Tempot är av det slaget att blinkar du så kan du gå miste om en eller annan vits. Eller filmens stora hjärta.

Vänner (vuxna) av rymdäventyr typ Star Wars eller science fiction eller Top Gun hittar säkert smaskiga referenser i den här animerade filmen. Andra (vuxna) har svårt att i hastigheten se något originellt eller djupsinnigt i rymdäventyret. Arbetarna på bolaget Pixar har tidigare varit mera noggranna i planeringen.

De har överraskat med galna idéer och med det förutsägbara. Och charmat folk i alla åldrar. I ”Lightyear” är det en katt som är en robot som är såå härligt hjärtligt gullig. Katten är bäst. Och rolig.

Krister Lindberg

Dela artikeln