En ny kommunkarta kan bli aktuell
De senaste veckorna har man kunnat läsa om hur stora överskott kommunerna gör. Hur länge kan staten förse kommunerna med stålar?
Våren och försommaren är tiden då kommunernas bokslut ska godkännas av respektive fullmäktige. Det skapas i offentligheten en bild att den kommun som gör det största överskottet är duktigast.
Kommunerna är till stor del autonoma ekonomiska provinser till staten. Statens olika beslut reglerar kommunernas ekonomi och avgör i sista hand hur kommunernas ekonomi ser ut. Den skicklighet som krävs av kommunerna är att anpassa verksamheten till den av staten givna ramen.
Tyngdpunkten, då kommunerna krymper, kommer att flyttas från kommunen mot kommunkoncernen. För flera kommuner kommer dotterbolagens roll att accentueras, de kommer att vara en möjlighet eller en ekonomisk risk.
Kommunerna har två stora inkomstkällor, skatter och statsandelar. Statsandelar är inkomstöverföringar mellan kommunerna. De ekonomiska svaga kommunerna hjälper de starka.
Den viktigaste inkomstkällan för kommunerna är skatter, som utgör cirka hälften av kommunernas inkomster. Den viktigaste skatten är skatt på lön och pension. Från början av år 2023 krymper kommunernas skatteintäkter betydligt, då en del av pengarna flyttas över till staten och styrs till de nya välfärdsområdena.
Det här visar att kommunernas beslutanderätt om den egna ekonomin är begränsad och att staten i sista hand sätter de ekonomiska ramarna för kommunerna.
Det finns stora skillnader mellan kommunerna. Den lägsta skattesatsen har i dag Grankulla, 17 procent och den högsta har Halso 23,5 procent. Efter årsskiftet blir Grankullas skattesats 4,61 procent och Halsos 11,11 procent. Det här visar problematiken med kommunernas olika livskraft.
Den andra stora delen av kommunernas inkomster är statsandelarna, som utgör drygt 20 procent av kommunernas inkomster. Skillnaden i statsandelarna mellan kommunerna är dock stor.
Statsandelssystemet avgör kommunernas framtid. Många kommuners ekonomi och existens är beroende av statsandelar. Enligt finansministeriet betalades år 2021 följande eurobelopp per invånare till kommunerna: Kimitoön 3 475, Raseborg 2 281, Pargas, 2 094, Hangö 1 794, Åbo 1 543 och S:t Karins 991. Mest fick Utsjoki 6 026 och minst Helsingfors 360.
Hur länge nuvarande kommunkarta finns är i statens händer. Om tätorterna fortsätter växa och glesbygden fortsätter krympa, kommer det en dag, då det inte mera går att hålla alla kommuner vid liv via statsandelar. De stora coronaersättningarna till kommunerna ger också en felaktig bild av dagsläget.
Om drygt ett halvt år har vi ett nytt läge. Då verkställs vårdreformen, som torde vara det största förstatligandet som gjorts i Finland. Det nya läget kommer att leda till en revidering av kommunernas statsandelssystem. Den revideringen kan på sikt leda till nya gränser på kommunkartan.
Kommunernas framtid kommer att bli beroende av skolornas framtid. Finns det inte barn att fylla skolorna med, kommer det inte heller att finnas intresse hos staten att fylla kommunernas kassa.
Bra belysande text. Men nog har tjänstemännen i huvudstaden redan modeller eller scenarier för hur statsandelarna kan bli? Ingen läcka där ännu?