Mordåtalade reklamarens sista ord i salen: Jag är oskyldig!
Arkiv/Stefan Holmström– Jag är helt oskyldig! Tack.
Med de orden från den åtalade 68-åringen avslutades den utdragna mordrättegången om Åbojuristen Ilpo Härmäläinens försvinnande år 1994. Det var de enda orden som 68-åringen sade högt i rättsalen i Åbo i tisdags, åtminstone under de delar som inte ägde rum bakom lyckta dörrar.
Egentliga Finlands tingsrätt ska nu ta ställning till om distriktsåklagaren Niina Merivirta har rätt: att 68-åringen lurade affärskumpanen Härmäläinen till sin segelbåt i Satava småbåtshamn, sköt juristen med två skott och dumpade kroppen i Erstan på 44 meters djup.
Välplanerat
I sin slutplädering konstaterade åklagare Merivirta att det finns ett klart motiv: pengar, samt att undvika att ett ekonomiskt brott skulle uppdagas – ett brott som den åtalade senare faktiskt dömdes för.
Åklagaren menar sig också kunna presentera ett logiskt händelseförlopp – där den åtalade noga planerade brottet och försökte undvika att väcka misstankar – samt ett hållbart tidsfönster för dådet den 3 augusti 1994. Den åtalade, som var van seglare på Erstan, visste var det var bäst att sänka kroppen.
Och även om kalibern på de deformerade blykulor man hittat i offrets kropp inte exakt har kunnat fastslås, menar åklagaren att den mest sannolika kalibern passar ihop med den revolver som den åtalade ägde vid tiden för Härmäläinens försvinnande.
Den åtalade uppgav tidigare att han inte längre ägde vapnet år 1994, men har senare tvingats konstatera att han nog gjorde det ändå.
– Varför skulle han ljuga om vapnet om det inte hade något med Härmäläinen att göra? frågade Merivirta retoriskt.
Panikerade
I sin utläggning om allt som indikerar den åtalades skuld pekade hon även på några tillfällen då den åtalade uppvisat påtagligt känslosvall.
Den åtalade ska bland annat ha panikerat då några anställda på hans reklambyrå skojade om att chefen var skyldig till Härmäläinens försvinnande. Den åtalade ska även ha ringt fel strax efter det påstådda dådet, vilket åklagaren menar berodde på nervositet.
Den åtalades ex-fru har dessutom berättat att den åtalade, när han högg ved strax efter Härmäläinens försvinnande, ska ha huggit sig i tån – vilket var unikt.
– Det visar att han hade tankarna på annat håll, menade åklagare Merivirta.
”Rått”
Advokaten Hanna-Maria Seppä , som företräder Härmäläinens anhöriga, beskrev dådet som rått.
Det första skottet, i ryggen, överraskade offret och var troligen inte dödande – annars skulle gärningsmannen knappast ha skjutit ett andra skott och ökat risken att folk i omgivningen reagerar.
Det andra skottat riktades framifrån mot offrets huvud.
När den åtalades juridiska ombud Heikki Uotila tog till orda var dock ordningsföljden på skotten en av de många saker han menade att man inte vet något om med säkerhet.
– Det första skottet kan ha varit i huvudet. Vi känner inte till ordningsföljden på skotten, och vi vet inte om det förekommit något sådant ”avslutningsskott” i huvudet som det talats om.
Polisen”Inga fakta”
Det här var inte huvudinvändningen i Uotilas argumentation, men han såg till att ifrågasätta de flesta slutledningar som åklagarsidan gjort.
Vi har inga fakta om med vilket vapen brottet begåtts, tiden för dådet eller var det skett, räknade Uotila bland annat upp.
På tisdagsförmiddagen, bakom lyckta dörrar, hördes en hundförare om hur det gick till när en polishund markerade en misstänkt doft i den åtalades segelbåt. Även detta bevis ifrågasatte Uotila kraftigt.
Han sade att hundens markering inte säger något om hur gammalt luktspåret var, eller vilken av de fyra dofter som hundarna tränats att hitta det var frågan om.
Det kan ha varit blod från ett vanligt sår, eller sperma, menade Uotila.
– Normalt säkrar man doftspår med två hundar, nu använde man bara en, sade han också.
”Omöjligt”
Uotila presenterade även ett tidschema som utgick från att den åtalade under den påstådda morddagen endast avvek från sin reklambyrå i Åbo i max en timme.
Att han under den tiden skulle ha hunnit hämta upp offret på Eriksgatan, köra till segelbåten Satava, åka ut på sjön, döda och dumpa Härmäläinen och sedan återvänt till kontoret funkar inte, argumenterade Uotila.
Han menade även att den åtalades ex-frus minnesbilder av det ankare som tros ha använts för att dumpa kroppen är vaga. Det rostiga ankare som hittades vid offret var dessutom inte fäst vid den kätting och det rep som var fäst i kroppen, så det kan hända att ankaret inte alls använts för att dumpa kroppen, menade Uotila.
Att den åtalade tidigare uppgett fel årtal för när han gjort sig av med sin revolver beror helt enkelt på att han kommit ihåg årtalen fel, sade Uotila.
Dom om en månad
Försvarets och åklagarens syn är de motsatta även på flera andra punkter, till exempel angående ifall den åtalade hade tillgång till bil vid tiden för Härmäläinens försvinnande. Nej, menar försvaret, ja menar åklagaren.
Heikki Uotila påpekade för tingsrätten att hans klient ska frias ifall ett alternativt händelseförlopp till det som åklagaren presenterat är möjligt. Det behöver inte vara mer sannolikt, eller ens trovärdig.
Hur rätten resonerat klarnar den 27 maj klockan 13 då domen kommer. Fram tills dess hålls den åtalade fortfarande häktad.
Utdragen mordrättegång
- Den 3 augusti 1994 försvann den 33-åriga Åbobon Ilpo Härmäläinen.
- I fjol öppnade öppnades utredningen på nytt. Polisen fick då också nya tips.
- Åklagaren menar att den åtalade mördat Härmäläinen då Härmäläinen ansåg sig ha blivit bedragen av den åtalade och därför tänkte kontakta polisen.
- Härmäläinen lurades med på en båtfärd på Erstan utanför Åbo, mördades och dumpades sedan i vattnet, enligt åklagaren.
- Rättegången startade i december. Den var ursprungligen tänkt att avklaras under den månaden, men förlängdes till januari.
- Rättegången har sedan förlängts ytterligare som en följd av polisens fortsatta utredningar.
- Den 2 mars i år hittades Härmäläinens kropp, efter 28 år, av Marinens dykare.
- På tisdagen avslutades rättegången, då de sista vittnena hördes och slutpläderingarna hölls.
- Ett av tisdagens vittnen var en utredare från Centralkriminalpolisen som var med när Marinens dykare hittade kroppen. Han berättade bland annat att man genomsökte ett cirka fyra kvadratkilometer stort område, där man med teknisk utrustning observerat cirka 750 platser där bottnen avvek från det normala. 32 av dem gavs högre prioritet, och vid en av platserna hittade man offret.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.