Tuuli Meriläinen 15.04.2022 05:002

I Houtskär är det utryckning i medeltal 30 gånger per år. En av dem som frivilligt drar på sig den tunga utrustningen är Ki Fagerlund.

– FBK-verksamheten är en trevlig omväxling till kontorsarbetet jag gör på dagarna, säger hon.

Enligt Fagerlund är det är också den goda gemenskapen som är avgörande för att hon deltar i verksamheten, något som både Linda Axén, Johanna Rankio och Anette Lindell skriver under.

Tar tid

Att jobba som frivillig för en avtalsbrandkår tar nämligen mycket tid i anspråk. För att få delta i utryckningarna ska man delta i olika övningar minst 30 timmar per år, och utöver det är det juniorverksamhet som ska ledas, utrustning som ska skötas och rapporter som ska skrivas. Houtskär fbk deltar också i olika evenemang och sprider kunskap om brandskydd, berättar om verksamheten för dagis- och skolbarn bara för att nämna några uppdrag.

– I Houtskär känner alla varandra, och alla som är med i den frivilliga brandkåren umgås också annars, beskriver Rankio gemenskanskapen som troligen är en bidragande orsak till att så många kvinnor vill vara brandkårister i Houtskär.

Tuuli Meriläinen

Utrustningen är inte anpassad

Utrymmena eller utrustningen på brandstationen är inte anpassad till kvinnorna, vilket leder till smärre problem, som till exempel att nå upp till hjälmar eller att handskarna är för stora. Att de inte har egna omklädningsrum, toaletter eller duschar verkar inte störa dem nämnvärt.

– Det har aldrig varit en grej att vi är kvinnor. Männen respekterar oss och vi deltar i verksamheten på samma villkor som dem, säger Linda Axén som nu, då denna text publiceras, också deltagit i rökdykningskursen.

Då larmet går är det nästan alltid någon av kvinnorna som har möjlighet att rycka ut. Att både Axén och Rankio jobbar till vardags inom hälsovården innebär specialkunskaper som de haft nytta av vid räddningsuppdrag. Uppdragen är mycket varierande. På sommaren är det mera bränder, på hösten också stormskador.

Tuuli Meriläinen

– Vi hjälper bland annat till vid trafikolyckor, sjuktransporter och djurräddningar, berättar Lindell som har lastbilskörkort och får köra brandbilen vid utryckning.

Under den långa period då många tillställningar var inställda på grund av coronan, och möjligheterna till socialt umgänge var få, uppskattade Lindell FBK-verksamheten extra mycket.

– Då var det nästan en social tillställning att åka på utryckning eftersom man kunde träffa sina vänner, säger hon.

Viktigt att kvinnorna deltar i verksamheten

Det finns cirka 3000 yrkesbrandmän i Finland men av dem är endast tio kvinnor.


De mycket tuffa konditionstesten vid inträdesproven har kritiserats för att gynna männen och inte ta i beaktande kvinnans fysik.

För att delta i den frivilliga verksamheten i en avtalsbrandkår som Houtskär fbk krävs bara normal grundkondition. Och därmed är också andelen kvinnor mycket högre.

Patrik Sundell, verksamhetsledare för Åbolands brandkårsförbund, berättar att det inte finns någon exakt statistik för andelen kvinnor inom de 11 avtalsbrandkårerna i Åboland, eller för de 700 avtalsbrandkårerna på riksnivå.

Hans uppskattning är ändå att andelen kvinnor är minst en fjärdedel.

Att båda könen är representerade är enligt Sundell mycket viktigt.

– Ju bredare spektret på deltagarna är, desto mer kunskap finns det inom avtalsbrandkårerna.

Sundell berättar att det inte finns några speciella arrangemang för att anpassa verksamheten till kvinnornas behov, men att man givetvis ska sträva till att utrustningen är ändamålsenlig. Utmaningen är enligt honom att den personliga utrustningen som kommer från räddningsverket är anpassad till män.

I Finland sköts minst hälften av alla räddningsuppdrag i dag av avtalsbrandkårer. I de nya välfärdsområdena är det ingen som ännu vet hur framtiden och finansieringen för avtalsbrandkårerna kommer att se ut, men Sundell är inte speciellt orolig.

– Jag tror att Åbolands geografiska särprägel med stora avstånd gör att vi är ganska trygga. Till ytan utgör vi hälften av hela Egentliga Finland men har bara en station med ordinarie brandmän, resten är avtalsbrandkårer. Vi har stöd- och upplysningsverksamhet, förebyggande brandskydd, ungdomsavdelningar, damavdelningar med mera. Hoppas man vid sote-beredningen inser att vi behövs.

Tuuli Meriläinen

Dela artikeln