Robin Sjöstrand 08.04.2022 16:06

Den pågående vårdarstrejken är resultatet av en flerårig mekanism, där sjukskötarna varje år får lite mindre ökning i lönerna jämfört med resten av samhället. Det säger vårdarfacket Tehys ekonom Ralf Sund .

– Mekanismen är inget nytt, och det är den största orsaken till att det krävs ordentliga krafttag i löneförhandlingarna med 10­–15 års mellanrum, säger han.

De senaste strejkerna, 1995 och 2007, lyfte tillfälligt upp lönerna, men återigen är sjukskötarnas löner nere på en låg nivå.

– Och 2007 var korrigeringen inte tillräckligt stor för att föra upp lönenivån till det den låg på efter den föregående strejken. Sjukskötarna på fältet känner av att lönerna är dåliga. Det är inte nödvändigtvis så att de sitter och räknar procent, men de tittar på andra branscher och tycker att de får ut mer av att byta jobb. De röstar med fötterna helt enkelt, säger Sund.

Finland är sämst i klassen

Förutom de dåliga lönerna har också de pressade arbetstiderna gjort att folk söker sig bort från branschen, menar Sund.

– Coronapandemin har ju inte heller hjälpt till i det här fallet. I så gott som alla andra europeiska länder har vårdarna kompenserats ekonomiskt under pandemin, men inte i Finland.

Faktum är att Finland är sämst i klassen bland grannländerna när det gäller sjukskötarlöner – och det med råge.

– Inför förhandlingarna har jag bland annat jämfört lönerna för sjukskötare i de nordiska länderna, Estland, Tyskland och England. Finland är klart sämre än resten av Norden. Våra sjukskötares löner är 20 procent lägre om man ser på lönerna i förhållande till levnadskostnaderna i länderna. Vi är 15 procent sämre än Tyskland och England, och till och med 6,5 procent sämre än Estland, säger Sund.

Den egentliga lönenivån i Estland är förstås lägre än i Finland, men i förhållande till levnadskostnaden i de respektive länderna har de estniska sjukskötarna det bättre ställt.

Kirsi Tuura

Sund menar att problemet inte bara ligger hos vårddistrikten, utan att det hela är en strukturell fråga på nationell nivå.

– Vissa meningsmotståndare brukar försvara vårt system med att det handlar om prioritering, och de har ju rätt i att det som går till en sak tar bort något från en annan. Men i Finland sätter vi 9,5 procent av vår bruttonationalprodukt på sjukvård. I övriga Norden är samma siffra 11 procent. Det är en skillnad på två till tre miljarder euro.

I Finland sätter vi 9,5 procent av vår bruttonationalprodukt på sjukvård. I övriga Norden är samma siffra 11 procent. Det är en skillnad på två till tre miljarder euro.

Ralf Sund, ekonom på Tehy

Att omprioritera dessa miljarder hade kunnat göra en hel del både för vårdarnas löner och för arbetsbördan. Här handlar det tydligt om politisk prioritering.

– Det är inget nytt att Finland gör så här. Historiskt sett har vi inte lagt lika stor vikt vid vården som övriga Norden, säger Sund.

Sjukskötare som har flyttat till Sverige för att jobba vittnar om samma sak.

– De berättar att det är ett lugnare tempo i Sverige. Man har inte så bråttom, och har mer tid att faktiskt ta hand om patienterna.

Sairaanhoitajat.fi

För de finländska vårdarna leder det här också till en så kallad etisk belastning, där de förutom jobbstressen också har dåligt samvete för att de inte hinner utföra sitt jobb på ett bra sätt.

– Men om det ska till en förändring i fördelningen av BNP så är det inget som händer över en natt, det måste ske stegvis, säger Sund.

”Måste bli motiverat att byta till vårdbranschen”

Att fortsätta som vi gör nu är åtminstone inte hållbart. Flykten från vårdbranschen gör det nuvarande systemet omöjligt att upprätthålla.

– När lönerna i förhållande till resten av samhället blir sämre, samtidigt som arbetsbördan konstant växer, blir motivationen att byta bransch större. Det här borde svängas om, så att det istället skulle bli motiverat att byta till vårdbranschen, säger Sund.

Ett annat motargument som har lyfts fram är att det här inte handlar om pengar. Problemet är också strukturellt. Också det håller Sund med om.

– Men som fackorganisation kan vi bara jobba med de medel vi har. Vi kan inte påverka sjukhusledningar och arbetsfördelningen inom distrikten.

Robin Sjöstrand
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln