Kvinnor inom idrottsrörelsen kräver ett stopp för sexismen – rapporterar om händer på lår och innanför blusar
En grupp med kvinnor som jobbat länge inom idrottsrörelsen skriver i ett offentligt brev att de inte längre kan vara tysta.
De som undertecknat skriften, bland andra Elisabeth Rehn, har haft ledarposter och upplevt sexuella trakasserier och oegentligheter på grund av sitt kön.
Det är den senaste tidens uppståndelse kring Olympiska kommittén och Mika Lehtimäki som blev sista droppen för kvinnorna. De skriver att de i decennier fått se hur bästa broder-nätverket fungerar, och mönstret upprepar sig trots att det är år 2022.
– En av oss fick höra om att hon inte kan bli vald för att hon inte kan delta i bastumöten och en annan att fältet inte vill ha en kvinna som ledare. En tredje upplevdes alldeles för besvärlig, den fjärde för mjuk och den femtes sakkunnighet undervärderades. En gemensam nämnare för oss är att vi upplevts som jobbiga kärringar, skriver gruppen.
– De sexuella trakasserierna fortsatte länge; händer på våra lår, innanför våra blusar, obehagliga förslag och ett konstant sexistiskt klimat. Trots detta har vi fortsatt vår karriär inom idrottsrörelsen i ett hopp om att världen skulle förändras i och med yngre generationer. Men ingenting har skett.
– Sista droppen till detta ställningstagandet blev myglandet inom Olympiska kommittén för att skydda Mika Lehtimäki. De drabbade kvinnornas känslor och upplevelser, hamnade i skymundan för att ge plats för männens martyrskap när allt uppdagades.
Kvinnorna påpekar att Olympiska kommittén är Finlands ledande organ för idrotten i Finland som även åtnjuter ett stort statligt bidrag för att finansiera sin verksamhet.
– Det är otroligt att dess styrelsemedlemmar får läsa i media vad som egentligen händer inom organisationen. Och styrelsemedlemmar och medlemsförbund är knäpptysta om saken, så som alltid tidigare.
Gruppen efterlyser det transparenta ledarskap som den finländska idrottsrörelsen förtjänar.
Gruppen konstaterar också att flera kvinnor på ledarpositioner inom idrottsrörelsen inte vill skriva under ställningstagandet med sitt namn för att skydda sin karriär.
– Detta säger mycket om verksamhetskulturen inom idrotten.
Undertecknarna av det offentliga brevet är: Johanna Aatsalo, Kristiina Heinonen, Raija Iisalo-Mattila, Maija Innanen, Birgitta Kervinen, Marja Miettinen, Ulla-Maija Paavilainen, Pirjo Puskala, Elisabeth Rehn och Eila Ruuskanen-Himma.
Otroligt! Värre än en ”boomer” kunnat föreställa sig…Huh, huh….