Leran är Åbos ständiga gissel
Aura å är Åbobornas stora stolthet och glädje. Det är vid åstranden som både de lite äldre och de yngre ungdomarna samlas för att ta in våren. Det är längs ån Åboborna promenerar oberoende av årstid, det är på åns is de modiga åker skidor när vintern är smällkall och gnistrande.
Utan ån inget Åbo.
Samtidigt är ån problematisk. Eller snarare det som den tar med sig.
Nu tänker vi inte på de sitslösa cyklar eller gamla kundvagnar som dykare plockar upp från åbottnen på Åbodagen. Nej, vi tänker på sediment.
Ån tar med sig jord och lera när den kommer rinnandes ut mot havet. Vid hamnen måste man muddra varje år. I höst blir det till exempel aktuellt med muddring vid farleden i Perno utanför Åbovarvet, för att de stora nybyggda lyxkryssarna ska kunna ta sig ut från varvet.
Annars kör de helt enkelt fast i leran. Alla som har sett fartygen ens på håll förstår att det inte är något alternativ.
Tidigare har muddermassorna dumpats i havet. Det har funnits skilda områden där man har fått dumpa jordmassor, också sådana som har varit förorenade i varierande grad.
I dagsläget är det inte längre riktigt acceptabelt att slänga dem i sjön. Därför måste staden nu hitta deponeringsmöjligheter på land. Det är dock inte så lätt.
I beredningen till stadsmiljönämnden som möttes i tisdags (ÅU 9.3.2022) konstaterar stadens tjänstemän vid enheten för stadsmiljö att deponeringen av förorenade muddermassor har blivit ”ett betydande problem”, då havsområdena utanför Åbo muddras.
Det är både strängare miljölagstiftning och ökad kunskap om de skadliga ämnena som finns i muddermassorna som har gjort att de numera måste hanteras och bevaras på ett sätt som belastar miljön så lite som möjligt.
Tjänstemännen konstaterar att man vid så gott som alla de platser som har muddrats de senaste åren har hittat ämnen som är farliga för miljön.
Det kommer helt enkelt att bli brist på förvaringsplatser för slam och jord som innehåller små mängder av skadliga ämnen, eftersom det finns så mycket av sådana jordmassor att de platser som finns där de kan deponeras håller på att fyllas upp i rask takt.
Om det inte finns lämpliga platser för deponering av dylika muddermassor kan det i värsta fall förhindra de muddringar som har planerats på stadens vatten, är deras konklusion.
Tanken går igen till en nybyggd och leveransklar lyxkryssare som kör fast i lerbottnen innan den ens har kommit ut på Erstan.
Alla förstår som sagt att det inte är något alternativ. Alltså måste Åbo hitta någonstans att deponera förorenade muddermassor på ett miljöacceptabelt sätt.
Nu har man hittat en lösning. Stadsmiljönämnden i Åbo godkände i tisdags att omkring 520 000 kubikmeter förorenad jord, med låga halter av miljöfarliga ämnen, kan deponeras på norra Hirvensalo.
I dag finns det en avstjälpningsplats för snö på området.
Tanken är att de nya jordmassorna och slammet som grävs upp ska stabiliseras med hjälp av aska från kraftverk och avfallsgips. På det sättet förhindrar man att de skadliga ämnena läcker ut.
Samtidigt kan den gamla snötippen på sikt bli ett attraktivt bostadsområde.
I dag är stranden mellan Färjstranden och Beckholmsvägen för låg för att det ska gå att bygga hus där.
Med hjälp av problemjorden räknar staden nu med att höja markytan med flera meter.
Efter det går det att bygga till och med höghus här.
Vad muddringsmassorna egentligen innehåller och vad det får för effekt på miljön när man gräver upp och rör om på havsbottnen har diskuterats länge.
I maj 2012 skrev ÅU till exempel att östersjömusslorna vid Kuva udde utanför hamninloppet i Åbo innehöll betydligt mera tungmetaller än vad de hade gjort tre år tidigare.
Tidigare, åren 2005–2007, skrev ÅU mycket om den organiska tennföreningen TBT, tributyltenn, som är mycket giftig för fiskar och vattenorganismer. Gösarna som undersöktes innehöll höga mängder TBT.
Man misstänkte att giftet kom från det slam och den jord som hade dumpats i havet efter att ha grävts upp utanför gamla båtvarv och Åbo hamn i samband med muddring.
Om staden nu kan förena nytta med nöje och deponera muddermassor på ett vettigt sätt med tanke på miljön och med hjälp av dem skapa möjlighet för nytt havsnära boende är det väldigt bra.
Stadens tjänstemän betonar att utgångspunkten då det nya förvaringsområdet har utretts är att halterna av skadliga ämnen i jordmassorna är så låga att de inte utgör någon hälsofara.
Det är därför utredningar görs och krav ställs. Det är därför det finns övervakningsmyndigheter som har som uppgift att se till att ställda krav följs.
Den som flyttar in i ett höghus med havsutsikt byggt på muddermassor ska inte behöva oroa sig för sin hälsa.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.