Stefan Holmström 22.02.2022 07:00

De gamla husen i Åbo Akademis kvarter är oersättliga, säger Åbo Akademis rektor Mikael Lindfelt. Det betyder ändå inte att det är akademin som ska ha egen verksamhet i alla dessa hus.

– Frågan är hur vi kan fortsätta verka i campus men också förnya oss.

Åbo Akademis styrelse ska den 24 mars bekanta sig med de remissvar som gäller en ny fastighetsplan. Enligt planen kan ÅA vara på väg flytta ut ur en mängd välkända byggnader, som ASA-huset, Domvillan, Gripen och huvudbyggnaden, det så kallade FÄ-huset.

– Som jag ser det är det ledningens ansvar och uppdrag att presentera förslag för framtiden och utvecklingen.

Frågan om fastigheterna handlar om traditionsförståelse, säger Lindfelt, det vill säga hur husen har blivit en del av ÅA – och varför.

Lindfelt hänvisar till Kari-Paavo Kokkis och Berndt Arells insändare (ÅU, 15.2). Kokki och Arell undrade bland annat hur ÅA ska kunna göra sig av med sådant som donerats av exempelvis släkten Dahlström.

– De skriver hur släkten har haft en central roll som garanter för konst, kultur och vetenskap, ofta progressivt och framåtblickande, citerar Lindfelt insändaren, och tillägger:

– Vad är då progressivt och framåtblickande i dag?

Om man vill respektera donatorers vilja ska man väl utgå från det nytänk de själva representerade, säger Lindfelt. Det är på det viset man också kan se på fastighetsplanen.

– Det ska finnas plats för att nostalgi och starka minnen, men det föreligger alltid en risk att resultatet blir något förstelnat. Jag unnar gärna dagens unga att få möjlighet att skapa sig sina egna starka minnen.

ÅU 3.2 och 4.2.

När Åbo stad nu går in för att utveckla och stärka det som allt oftare kallas ”gamla stan” är det logiskt att Åbo Akademi ser över sin roll, hur man fungerar i de gamla byggnaderna, anser Lindfelt. Målet är att öka möjligheterna för ÅA att bidra till levande universitetskvarter.

– Vi har ett av Finlands vackraste campus. Hela bildningens grund ligger här. Vi är ju inte på väg att överge platsen. Och husen försvinner ingenstans.

Ägaren, Stiftelsen för Åbo Akademi, har inte heller planer på att sälja dem, säger Lindfelt.

Byggnader och ÅA har i debatten sammanbundits på sätt som inte motsvarar den svaga historiska kopplingen, säger Lindfelt. Det här gäller exempelvis huvudbyggnaden, FÄ-huset.

Huset har ingen koppling till det gamla universitetet och hade en brokig historia innan det köptes för ÅA: därefter fanns mycket icke-akademisk verksamhet i huset, som kaféer, bagerier, slakterikontor, bokbinderier och föreningsverksamhet.

Lindfelt nämner Reuterska huset, vid Henriksgatan. Där verkade förr Kursboksbiblioteket och delar av teologiska fakulteten.

– Nu finns där Röda Korset, Folkhälsan och några advokatbyråer. Mig veterligen har ingen klagat på dessa externa gäster.

Många ville inte flytta till Arken

För tjugo år sedan skapades kvarteret Arken. Lindfelt minns stridigheterna. Historiker, filosofer och etnologer som höll till i ÅA:s anrika Humanisticum på Biskopsgatan 13 – där som rektorn nu sitter – ville inte flytta. Ett argument var att man ville bevara traditionen.

– Jag är öppen för diskussionen. Kanske humanister igen kunde verka i Humanisticum? Vill man komma tillbaka? Om byggnadens tradition och donatorns intention kommer i konflikt med de verksamhetsförutsättningar man fått i Arken – hur tänker man då?

Det sätt som Arken skapade mötesplatser var bra, anser Lindfelt, som också nämner Bio City.

– Den som vill se framtiden kan besöka Åbo yrkeshögskolas nya campus Educity i Kuppis.

Lindfelt nämner också Uppsala universitet. Universitetets äldsta byggnad och tidigare huvudbyggnad, Gustavianum, är ett museum – förvaltningen sitter i ett nybyggt glaspalats.

– I Åbo finns Universitetsgatan, men vilket universitet finns vid den gatan?

Svar: inget. Men Åbo universitets huvudbyggnad fanns förr vid Universitetsgatan och Salutorget, i det som allra först var hotell Phoenix. Åbo universitet genomgick en lyckad metamorfos då man lämnade sin första huvudbyggnad, säger Lindfelt.

Vill vara framtidsinriktade

Lindfelt välkomnar att akademikvarteren utvecklas i en mer funktionell och attraktiv riktning. Utgångsläget, med lummiga kvarter och fotgängar- och cykelbetonad trafik fungerar men ÅA och Åbo universitet kunde bidra ännu mer.

– Åbo stad vill det som också vi vill.

Det finns också sådant i akademikvarteren som inte är några höjdare, men som var nödvändigheter på sin tid.

– Nu kan man undra hur i all sin dar det gavs lov att bygga Axelia, mittemot Biskopsgården. Gadolinia är inte heller världens vackraste byggnad.

Dessutom gäller det att beakta hur miljövänliga ÅA:s byggnader alls är. Det är inte lätt att ge ifrån sig det man har, men det är viktigt att försöka se vad något kunde bli, anser Lindfelt.

– Vi har kanske inte varit så tydliga med vår vision. Vi vill ändå bjuda in och vara så öppna som möjligt.

Byggnaderna är oersättliga men det betyder inte att man inte kunde välkomna andra att verka dem, säger Lindfelt.

– Att hålla en tradition levande betyder inte att upprepa vissa historiska epoker: en tradition som vill vara vital behöver alltid se efter hur man förnyas. Bröderna Dahlström var framtidsinriktade på sin tid. Vår utmaning är att våga vara det i dag, av ”kärlek för platsen” – ÅA:s campus som vi aldrig överger!

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln