ÅU 17.02.2022 18:22

Den franska regissören och manusförfattaren Mia Hansen-Løve gör film på engelska i Sverige. ”Bergman Island” är förstås Fårö där nya scener ur ett äktenskap utspelas. Och inspelas. Filmen är film i filmen; ett meta-drama.

Manusförfattarna och regissörerna, makarna och filmmakarna Tony (Tim Roth) och Chris (Vicky Krieps) är amerikanska residenskonstnärer i Ingmar Bergmans hem. Därmed får titta in i den legendariska regissörens alla hus och vrår.

Personerna pratar och promenerar; vi får i vackra bilder se allt sevärt som Fårö serverar, plus olika filmers inspelningsplatser, presenterade med humor.

Ortsbor som konstaterar: Han var ganska så otrevlig. Sakkunniga, bland andra Stig Björkman , berättar gravallvarligt. Filmstuderande för ironiska diskussioner.

På Fårö ska filmmakarna skriva manus. (Deras lilla flicka kommer senare till Gotland).

Den framgångsrika Tony har en film färdig, premiär här och nu. Hans nästa film? Vi tjuvtittar i hans anteckningsbok; det ser inte bra ut, tvärtom.

Chris grubblar över slutet på sitt manus. Tony lyssnar inte, bryr sig inte, berättar inget. Hon berättar, allt, ibland för mycket. Hon berättar om sitt manus, om slutet på filmen. Hennes berättelse visualiseras varefter och blir filmen i filmen och filmens bättre hälft:

En filmregissör från New York, Amy (Mia Wasikowska) kommer till Fårö för att närvara vid en väninnas bröllop. (Amy har en liten dotter i New York).

Där träffar hon, helt osannolikt, sin före detta käraste, Joseph (Anders Danielson Lie). Gammal kärlek rostar inte, ens i salta nakenbad, förgås inte i eldfängd erotik, i Bergmans stuga.

Filmen är en skildring av skapandets glädje och vånda. Om den kreativa kvinnan i mannens skugga.

Om kvinnan som frågar: Om jag hade nio barn med sex män, kunde jag vara lika produktiv film- och teaterregissör som Bergman var?

Mellan raderna och med mycket humor synas en feministisk syn på ”dämonen”. Jag kan tänka mig att den som kan Bergman och hans filmer utantill upplever ”Bergman Island” som en guldgruva och gärna överser med den klumpiga berättartekniken. Vi andra får fundera över berättelsens många lager eller njuta av flera (visuellt) vackra scener. Och några vitsar.

Filmmakaren Mia Hansen-Løve vet vad hon pratar om. Hon har besökt Fårö upprepade gånger tillsammans med fadern till sitt barn, den kända filmregissören Olivier Assay . (Eventuellt är ”Bergman Island” självbiografisk, en tredje nivå?).

Inget tvivel om att Mia Hansen-Løve kan sin Bergman. Och kan vara kritisk, utan att vara elak. En detalj: I våra svenskspråkiga öron kan musikvalen vara närapå skrattretande.

Övriga premiärer

Pressbild

Omigen letar tuffa äventyrare efter någon urgammal skatt rännande jorden runt tolkande symboler och kryptiska dokument. Med rivaler hack i häl kolliderande i fantasifulla slagsmål i fantasifulla environger.

Berättelsen om Nathan Drake (Tom Holland) och Victor Sullivan (Mark Wahlberg) bygger på ett populärt videospel som är inspirerat av ”Indiana Jones”-filmerna.

Chloe Fazer (Sophia Ali) bistår duon medan Antonio Banderas suveränt tolkar den superrika och grymma och påstådda arvtagaren till den förmodade skatten från 1500-talet.

Äventyrsfilmen ”Uncharted” är ibland nästan lustig och hela vägen nästan barntillåten; man skär av halsar men blodet sprutar inte, man hänger och klänger från flygplan men på något konstigt sätt känns det tryggt.

Nathan Drake får ett helt piratskepp kört i ansiktet, än sen? Skådespelarna tolkar sina tunna karaktärer som sig bör, med glimten där den ska vara, vad mera kan de få ut av ett halvdant manus?

Alltså inget nytt under klenoderna.

Pressbild

Den japanska animationen ”Belle”, skriven och regisserad av Mamoru Hoseoda, är en visuellt och musikaliskt vacker film.

Suzu är en sjuttonårig skolflicka, tillbakadragen och traumatiserad. Suzus mamma omkom för länge sedan när hon försökte rädda ett barn.

Den tafatta Suzu tar sig i kragen och tar en risk; hon registrerar sig i den virtuella världen kallad ”U”. Där blir hon per överförda biometriska data den enormt populära popsångaren ”Belle”.

Filmen är vacker, intressant och välljudande; musik, sång och dans passar alla åldrar. Berättelsen är en ny och intressant tolkning av Skönheten och odjuret. Om att hitta sig själv, kärleken och okända förmågor.

Filmen är alldeles för lång. Men den i den virtuella världen insatta ungdomen är nog av annan åsikt.

Krister Lindberg

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln