I dag fördelas välfärdsområdets nämndplatser – ”Egentliga Finland går in för en alldeles egen livscykelmodell”
Somliga har sagt att man i Egentliga Finlands välfärdsområde släpar efter andra områden i det förberedande arbetet.
Den myten vill Åsa Gustafsson, SFP:s representant i förhandlingsgruppen, skjuta ned.
– Vi har ett politiskt enhälligt förhandlingsbeslut om organisationsmodellen. Det har inte andra. Vi nådde på så vis en viktig milstolpe.
Välfärdsområdet fick sin organisationsmodell för en vecka sedan. I dag klarnar hur platserna i de olika nämnderna fördelas mellan de olika politiska grupperna.
– Tidtabellen är stram då man jämför med andra förhandlingar, som på samkommunal nivå kan ta flera veckor, men det finns en fin samarbetsvillighet över partigränserna, säger Gustafsson.
Många organ
Det nya välfärdsområdets styrelse har femton ledamöter.
Beslut har fattats om fem nämnder: en för räddningsväsendet, en för service för barn och unga, en för service för personer i arbetsför ålder, en för service för äldre – samt en nämnd för service på svenska.
Alla nämnder har 13 medlemmar.
Därtill ska det finnas en valnämnd och en revisionsnämnd samt en koncernsektion.
Välfärdsområdet får också en särskild delegation för frågor som berör forskning, kunnande och framtidsfrågor.
Området får också ett ungdomsfullmäktige samt särskilda råd som behandlar frågor som berör mångkulturalism, äldre och människor med funktionsnedsättningar.
Mycket förberedande arbete har gjorts redan tidigare av de olika grupperna och särskilt på tjänstemannanivå. Kommunförbundet har i sin tur bistått med en mall för förvaltningsstadga, för att på så vis underlätta det förberedande arbetet, som har startat från noll.
– Det här är som att börja med ett vitt papper och sedan bygga upp en helt ny kommun eller stad.
Det som sker nu handlar mindre om politik och mer om praktiska organisatoriska beslut om hur allt kunde se ut. Det är många formella beslut som ska fattas på första fullmäktigemötet, den 2 mars.
Den viktiga uppgiften är att också stöda alla tjänstemän som ordnar det rent operativa, säger Gustafsson. Det arbetet handlar om många väldigt konkreta uppgifter, som att se till att det finns fungerande lönesystem den 1 januari 2023.
– Det är viktigt att informationen till de anställda också fungerar.
De praktiska arrangemangen är en utmaning. På tisdagen deltog sammanlagt 108 politiker och tjänstemän i ett möte.
Det är faktiskt ännu oklart var fullmäktige ska mötas. Det finns olika alternativ, men varken Antti Parpo, tillfällig beredningschef för välfärdsområdet, eller Ville Valkonen (Saml), ordförande för förhandlingsgruppen, ville redogöra för dem. Parpo hoppas i alla fall att det här skulle klarna i dag.
Frågan gäller bland annat var det finns mötesteknik som lämpar sig för ett så stort antal fullmäktigeledamöter.
Annat upplägg för nämnder
Gustafsson har också haft viss insyn i vad som sker i andra välfärdsområden. Det är en följd av att hon är verksamhetsledare för SFP:s samkrets, som omfattar totalt nio välfärdsområden.
Lagen ger ramen för reformen men alla väljer inte riktigt samma upplägg, säger Gustafsson. Egentliga Finland går in för en modell där det finns olika nämnder för social- och hälsovård för invånare i olika åldrar.
– Livscykelmodellen skiljer sig från hur andra gör.
Där som det nu finns gränser inom social- och hälsovården, delas ansvaret i stället upp på en nämnd för service för barn och unga, en för service för personer i arbetsför ålder och en för service för äldre. Den här modellen togs fram redan i somras av det temporära beredningsorganet, ”Vate” som det kallats på finska.
– Vi vill verkligen bygga något helt nytt, säger Gustafsson.
– Allt är ändå inte klappat och klart inom några månader, men vi har bra ordförande och personer med stark vilja att föra det här i mål.
Gustafsson säger att hon också är tacksam för att få vara med och bygga något helt nytt.
– Det finns de som säger att inget blir bättre men vi lägger i den positiva växeln.
En av tre hittade ingen lokal kandidat
Väljarna i Egentliga Finland röstade flitigt i välfärdsområdesvalet. Andelen som röstade på en lokal kandidat var låg, endast 66,5 procent – den klart minsta andelen i hela Finland.
Var tredje väljare i Egentliga Finland valde alltså en kandidat från annan ort.
En bidragande orsak till resultatet i Egentliga Finland var säkert att flera av de verkligt stora röstmagneterna var Åbobor. De lockade väljare från hela landskapet.
Andelen som röstade på lokala kandidater var kanske därför låg i många av Åbos närmaste grannar, som S:t Karins, Reso, Pemar, Lundo, Nousis och Aura.
Väljare i Åbo röstade i sin tur ofta på en Åbobo: 75,2 procent gjorde så.
Andelen som röstade på en lokal kandidat var verkligt låg i Kimitoön, bara 42,1 procent. I endast åtta kommunerna i hela Finland var andelen lägre.
Också i Pargas var andelen klart under riksgenomsnittet: 59,5 %.
I lilla Pyhäranta, mellan Nystad och Raumo, hittade endast 29,1 procent av väljarna en lokal kandidat. Andelen är den minsta i hela Finland.
Källa: Kommunförbundets rapport om områdesvalet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.