Ny forskning bekräftar: Skarven hotar inte abborrbeståndet
De skarvar som häckar vid den finländska kusten har inte i någon större utsträckning påverkat abborrbestånden i de kustnära vattnen. Den årliga dödligheten hos abborre till följd av skarvarnas framfart var 4–10 procent i de undersökta områdena.
Det visar en studie som har gjorts av Naturresursinstitutet, Finlands miljöcentral och Jyväskylä universitet åren 2008–2019.
– I undersökningen beräknades abborrbestånden utifrån fångststatistik, data från fångstprover och tidigare studier. Skarvarnas matvanor beräknades utifrån antalet skarvar och uppgifter om deras näring. Osäkerheten i dataunderlaget beaktades genom sannolikhetsfördelningar. Antalet häckande skarvar har under de senaste åren legat på samma nivå i en stor del av den finländska kustregionen, säger forskare Pekka Rusanen från Finlands miljöcentral i ett pressmeddelande.
Skarven äter också mört, gärs och tånglake
20 till 40 procent av skarvarnas föda utgörs av mindre abborrar, mellan 9 och 22 centimeter.
Hos abborren är det främst honorna som växer till den storlek som fiskarna föredrar, det vill säga minst 23 centimeter, medan hannarna oftast är mindre.
Ungefär hälften av de abborrar som skarvarna tar hör till den del av beståndet som växer till önskat fiskemått.
Till viktiga bytesarter för skarven hör vid sidan av abborre även mört, gärs och tånglake. Uppskattningarna av dödligheten hos abborre till följd av skarvpredation är maximivärden, eftersom man i studien var tvungen att frånse från att predationen, den övriga dödligheten och tillväxten är beroende av populationstätheten hos abborre.
Under gynnsamma förhållanden förökar sig abborren bra och får mycket avkommor, och därför kan populationstätheten variera betydligt från år till år. Särskilt temperaturerna i början och mitten av sommaren inverkar på hur stor årskullen blir.
Klimatförändringen ett hot mot abborren
Helsingforskommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (Helcom) har klassificerat status för abborrbestånden i våra kustvatten som god. Abborren gynnas av den globala uppvärmningen, och goda abborrfångster har dragits upp i havsområden allt längre norrut.
Däremot hämmas abborrbeståndens tillväxt av långt framskriden eutrofiering. Eutrofiering orsakar grumling av vattnet, påverkar födodjuren och ökar konkurrensen om föda med andra arter. Abborren hotas framför allt av att dess fortplantningsområden minskar och försämras.
JK utreder långa behandlingstider
Svenska Yle rapporterade på onsdagen att biträdande justitiekansler Mikko Puumalainen utreder varför det tar så lång tid för NTM-centralen i Egentliga Finland och Vasa förvaltningsdomstol att behandla skarvrelaterade ärenden.
Referendarierådet Outi Kostamo som bereder granskningen säger till Svenska Yle att att man tagit emot flera klagomål om de långa behandlingstiderna.
– Ett stort problem är att om behandlingstiden är lång vid flera olika instanser blir den totala behandlingstiden orimligt lång.
Hej
Det är bra med forskning.Tidigare forska man i skarvarnas spybollar för att få veta vad deras föda besto av,o de var väldigt mycke abborre.Det finns kanske mycke abborre i Östersjön???Problemet är väl att yrkes o fritidsfiskarna o skarvarna alla vill fiska i samma vatten,det finns inte abborre överallt i skärgårdshavet.Får jag fiska abborre med nät i min vik o skarvarna 100 sjömil söder om UTÖ eller vid Gotland så skulle vi kunna komma överrens.