Stefan Holmström 29.01.2022 10:01

Det behövs bättre återvinning av metaller och speciellt av sällsynta jordartsmetaller som används i vindkraftverk. Det säger Ron Zevenhoven, professor i teknisk termodynamik och modellering vid Åbo Akademi.

– Problemet är att återvinningen inte fungerar, för det är billigare att utvinna nya mineraler.

Zevenhoven håller upp sin datormikrofon.

– Den här innehåller säkert koppar, men det är enklare att gräva upp ny koppar i Chile än att återvinna mikrofonens när den blivit avfall.

Koppar är ändå ett positivt exempel, en metall som är så gott som helt återvinningsbar. Men gruvindustrin och dess processer finns redan, medan återvinningen av metaller i små mängder är splittrad – samt kräver ofta nyinvesteringar.

– Du kan vara säker på att industrin alltid väljer det billigaste alternativet. Koncentrationen av metaller är lägre i malm men mer förutsägbar.

Zevenhoven arbetar vid ÅA:s laboratorium för process- och systemteknik. Där började man redan för över tio år sedan göra livscykelanalyser. Han tycker varje gradu-arbete borde ha ett obligatoriskt kapitel med en ”vaggan till graven”-analys (cradle to grave).

– Oftast går steget till graven inte att beskriva. Vi vet vad som händer till dess att varan kommer till kunden, men inte allt om hela användningsfasen. Det blir bara ”vaggan till porten” (cradle to gate).

Då man inte vet allt är det svårt att räkna ut miljöpåverkan för en energiform, som vindkraft för elproduktion.

– Livscykelanalyser har ändå blivit mycket bättre. Förr kunde data matas in eller väljas på ett sätt som gav sådana resultat man ville ha, säger Zevenhoven.

Återvinning är inte enkel att ordna. Zevenhoven tar ett exempel: EU beslöt år 2000 att 85 procent (senare 95 procent) av allt material i bilar ska återanvändas. Först demonteras det som går att ta loss, som metaller, sedan mals resten till små bitar.

Resultatet? Skrotklimpar med ohållbart stora kast i metallhalterna.

– Jag har varit med och analyserat det som blir kvar. Det finns knappast ett företag som i en stabil process kan hantera en så ojämn avfallsström. Ännu värre blir det om exempelvis hemelektronikavfall blandas in.

Arkiv/Ari Sundberg/SPT

Av vindkraftverk kan inte allt återvinnas. Betong är möjligt, men massor av gamla rotorvingar har bara grävts ned, också i EU.

– Jag kan inte föreställa mig att man inte kan använda dem till något annat, säger Zevenhoven, som inte förstår hur det ens kan vara tillåtet att gräva ned dem.

Här sker en försiktig utveckling. Siemens Gamesa har i fjol tillverkat de första helt återvinningsbara rotorvingarna i Danmark. I USA har man börjat mala sönder rotorvingar, de blir en utfyllnadskomponent i betongkonstruktioner.

Det goda är att teknik ofta utvecklas så att behovet av kritiska och sällsynta ämnen per apparat minskar. Som exempel ger Zevenhoven mobiltelefoner. Samtidigt tillverkas såklart fler. Det finns tyvärr ytterligare en faktor.

– Våra samhällen har blivit så spralliga, vi använder elektronik en så kort tid. Nyligen såg jag en lång rad tv-monitorer på en återvinningscentral. När folk köper sin åttiotumsteve vill de bli av med sin bara några år gamla femtiotumsteve.

En varas livslängd är avgörande för miljöbelastningen. Det samma gäller vindkraftverk.

Vad anser du om vindkraftverkens ekologiska avtryck?

– Vindkraft är bättre än förbränning av fossilt bränsle eller biomassa och bättre än kärnkraft, på grund av bättre hållbarhet och återvinnbarhet av material som används. Vindkraft är sämre än solenergi (värme eller el/fotovoltaisk) som behöver mindre material för produktion av energisystem. Vind och sol kan ge gratis eller även negativt elpris.

Zevenhoven anser att mycket av utvecklingen går för långsamt. Och så finns politiska motgångar, som vid klimatkonferensen i Glasgow i november.

– I sista minuten kommer Indien med en textändring som kraftigt minskade effekten av det måste göras.

Vill se tydligare ansvar

Överlag är vi bra på att återvinna exempelvis kobolt, nickel och koppar – samt aluminium, som kräver väldigt mycket energi då det förädlas ur råvaran bauxit. Det finns också innovativa lokala lösningar.

– Batterier från elbilar återanvänds för att lagra solenergi på Ajax fotbollsstadion i Amsterdam.

Det är i alla fall en bättre lösning än att inte återvinna råvaran.

Det som utvunnits stannar med oss hela tiden, bara vi ser till att återvinna dem, säger Zevenhoven. Tyvärr hamnar de ofta i avfall som är ekonomiskt ointressant eller blir alltför utspädda, i låga koncentrationer som nanopartiklar.

Han hoppas därför på tydligare krav på företags ansvar för processers och produkters hela livscykel. Det finns de som tar genvägar.

– I värsta fall hamnar allt avfall i en båt till Afrika eller Asien där man smälter elektronikavfall i vidriga förhållanden. Lyckligtvis finns mycket finsk kunskap och så kallad cleantech för att undvika sådant. Och ÅA satsar hårt på hållbar cirkularitet.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln