Nya Åland 26.01.2022 09:30

Den 9:e internationella konstbiennalen i Peking, som hålls på Kinas nationalmuseum (NAMOC), består av fyra specialutställningar, eller så kallade paviljonger. Bland dem märks ”The Spirit of Europe”, den första gemensamma EU-paviljongen som någonsin ordnats på en konstbiennal.

Paviljongen visar verk inom måleri, fotografi, collage, video och installationer av 14 konstnärer från 12 EU-länder, och Finlands representant är alltså den Ekenäsbördige fotokonstnären Christoffer Relander, sedan två år tillbaka bosatt och verksam på Åland.

Vad kommer du att visa på biennalen?

– Som fotokonstnär är jag mest etablerad inom multiexponerade porträtt, och det är ett nytt konstverk inom det temat egentligen.

Verket i fråga heter ”Summer Child”.

Nya Åland/Jonas Edsvik

– Det knyter an till en pågående serie där jag bearbetar min egen barndom. Det handlar om nostalgi i kombination med en viss separationsångest i förhållande till en barndom som känns alltmer avlägsen, särskilt när man har egna barn. Jag tror att det är anledningen till att jag jobbat mer med den tematiken under de senaste åren.

I den vackra utställningen ”Symbios” på Nipå förra våren fick den åländska publiken möjlighet att bekanta sig med Relanders fotokonst och det pågående projektet ”We Are Nature” som han arbetat med sedan 2010. Det handlar till stor del om naturbilder och porträtt som glider in i varandra genom dubbelexponeringar.

I det nyskapade verket till biennalen har Relander jobbat med en delvis annan teknik.

– Man kan säga att det är en del av det pågående projektet. Jag använder mig av en liknande metod men med en annan twist, vilket gör att det kanske inte skulle passa in i just den serien som jag visade på Nipå. I korthet handlar det om samma teknik, men trippelexponering i kombination med rörelse och oskärpa. Det är lite mer experimentellt än jag jobbat tidigare, trippelexponering är mer ovanligt förekommande för mig, särskilt utan bildbehandlingsprogram.

Lång process

Kan du berätta om antagningsprocessen till biennalen?

– Kuratorn för EU-paviljongen kontaktade mig i våras, så jag har vetat om det rätt länge. Men sedan har det varit en enormt långsam process där det ska godkännas – först av kuratorerna, sedan av museet, sedan av det kinesiska kulturministeriet. De sistnämnda var väldigt långsamma. Men det känns fint att biennalen nu kan ordnas utan att skjutas fram, även om det är synd att inte kunna delta på plats på grund av pandemin och restriktionerna.

Allt kringarbete med projektet har tagit sin beskärda tid i anspråk, även om skapandet av själva konstverket till slut gick relativt snabbt.

– Jag hade kunnat välja ett tidigare konstverk, men valde att föreslå ett nytt verk utifrån den tematik jag jobbat med tidigare. Det har varit mycket planering, montering, mejlkorrespondens … När jag planerade verket fick jag först inte ihop något som jag var nöjd med på lång tid, men sedan när jag var på semester i Sverige på sommaren skedde det kravlöst och oplanerat, och jag lyckades egentligen ganska spontant skapa ett verk som passade in på kriterierna.

Storleksmässigt skiljer sig Summer Child från Relanders tidigare verk.

– Det är en märklig sak att skapa något nytt som ska hängas på ett stort museum, och också vara ett slags representation. Museer har ju ofta högt i tak, och med det kommer också storlekskrav på verken. Det här är det största jag gjort, det mäter nästan 2×2 meter.

Det måste kännas stort och hedrande att ha valts ut som Finlands representant till en internationell konstbiennal?

– Jo, absolut, det känns hedrande. Det är faktiskt också första gången jag ställer ut på ett museum, det har varit på gång flera gånger tidigare men av olika anledningar blivit framskjutet eller inte av. Först trodde jag att historien skulle repeteras och att det inte skulle bli av den här gången heller, men nu känns det riktigt kul att det blir av och att kunna göra sin museidebut på Kinas nationalmuseum.

Nya Åland/Jonas Edsvik

Att medverka vid den första gemensamma EU-paviljongen av det här slaget känns också bra, menar Relander.

– Jo, det gör det ju mera speciellt. Troligtvis kommer det ju att väcka intresse, det blir mera internationellt och tanken med EU-paviljongen är att förena och det tycker jag är fint. Det var också det argumentet som gjorde att jag ville vara med, att det är för ett gott ändamål så att säga.

Trolig turné

Den internationella konstbiennalen i Peking öppnar om en vecka, den 18 januari, och pågår fram till den första mars. Men efter det reser EU-paviljongen förhoppningsvis vidare.

– Sannolikt turnerar utställningen vidare. Det planeras att den ska visas på Egyptens nationalmuseum i Kairo till hösten. Eftersom är ganska gott om tid till dess kanske det också är möjligt för mig att ställa ut fler verk då, så det skulle vara en fin bonus om det blir av. Jag känner också till en del av de andra europeiska konstnärerna och hade sett fram emot att få träffa dem i Peking. Det känns lite ledsamt att inte kunna åka dit och träffa dem där, men jag hoppas kunna träffa dem i Kairo i höst om EU-paviljongen blir av där.

Men innan det är Christoffer Relander faktiskt dubbelt aktuell i Kina.

– Ja, jag är faktiskt delaktig i en grupputställning i Shanghai nu. Det är märkvärdigt att det är samma månad som biennalen, de har ingen koppling till varandra utan det är en ren slump.

Det visade sig att ett galleri som representerar Relander råkade kurera en grupputställning i Shanghai just nu.

– Det blir ett axplock av tidigare arbeten som de har kurerat ihop.

Dubbelt aktuell i Kina – det är ju en enorm marknad att exponeras i, det måste ju innebära oerhörda möjligheter?

– Potentiellt sett absolut, det är ju sjukligt stort. Men jag vet inte, inte går jag in med några höga förväntningar. Jag går in ganska förväntanslöst och låter mig bli överraskad i stället för att bli missnöjd om det inte går enligt mina förväntningar. För mig är det stort att bara vara med, allt annat är en stor bonus.

Vad har du annars på gång för tillfället?

– Ganska mycket, beställningsarbeten utomlands ifrån, och så håller jag på med min första fotobok, den beräknas vara färdig till hösten. Sedan arbetar jag med ett offentligt konstverk och planerar andra utställningar som delvis blivit framskjutna på grund av pandemin.

Någonting på Åland?

– Jo, jag ska faktiskt ställa ut på Ålands konstmuseum, men det är ett tag dit, troligtvis blir det på våren 2024. Det är jättekul, det känns väldigt välkomnande att få det erbjudandet, det är ett väldigt fint museum. Jag är ganska ny på Åland och känner mig överlag väldigt väl mottagen med tanke på erbjudanden om nya projekt. Jag upplever att företagsamheten och kulturlivet är väldigt dynamiskt här på Åland, det har varit väldigt roligt att uppleva.

Nya Åland/Tomi Riitamaa

Här hittar du övriga artiklar från Västnyland.

Nya Åland
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln