Solen och fina fynd lockade fram leenden på Salutorget – ”Hit kan jag komma oftare”

Torghandelns nya plats på Salutorget verkar inte ha minskat kommersen, tvärtom. De nya promenadvägarna över torget innebär kanske till och med att det nu är fler som nu sneddar över torget.
Maria Björkgren-Vikström var en av dem som på fredagen hade tagit sig till torget och Salutorgets Fiskpojkar. Det blev också en god pratstund eftersom fiskpojkarnas Stefan Rehn är gammal skolkompis med henne.
– Jag kommer till Salutorget en gång i veckan. Visst är det halvfärdigt men jag tycker om hur det nu har lagts upp, det känns mer komprimerat.
Den nya torghandelsplatsen innebär också att en ny rutt har öppnats över torget. Nu kan man gå nästan rakt från Åbo svenska teater till Wiklund, något som inte varit möjligt på länge.

Torghandelsstånden och -kioskerna finns nu i två rader, med en bred gång i mitten. Björkgren-Vikström tror att det är många som ännu undviker Salutorget då arbetet har pågått långe och det inte alltid har varit lätt att veta vilken rutt man ens kan ta.
– Det är ändå trevligt att komma hit för man vet inte vilka alla gamla eller nya bekanta man kan stöta på.
I blomkiosken arbetar Hong Nguyen. Det här är den andra dagen på Salutorget, så det är lite för tidigt att säga hur den nya platsen är, säger hon.
– I går snöade det dessutom så att man inte såg något framför sig. I dag verkar här ändå vara gott om folk, vi har också haft en hel del kunder.

Fiskaren Altti Rantamaa är första dagen på plats. Rantamaa, som ÅU skrev om förra veckan (ÅU, 15.1) verkar nöjd i snålblåsten. Doften från den färska och rökta fisken är säkert ett bra lockbete.
– Den här tiden på året är det vanligtvis ganska tyst. Det är först lite senare i år, då vi försäljare också blir fler, som man kan säga hur det blivit.
En nöjd torgkund spatserar förbi. Det är Raumobon Tapani Pekkala som har gjort sina uppköp och nu ska sammanstråla med sin fru.
– Här är det lite som om man skulle vara mitt på en byggarbetsplats men det blir säkert fint när det är färdigt.

Påsen i Tapani Pekkalas hand avslöjar att det var bageriet Tannisen leipomo som lockade denna gång.
– Jag hittade vad jag ville ha och så fick jag ett bröd på köpet, säger Pekkala glatt.
Dagens gladaste torgbesökare var säkert Robert Jalonen, som gärna visade upp sina fynd.
– En påse med paprika kostade en euro. Så fick jag också en ask vindruvor för en och femtio.
Jalonen är något överrumplad över priserna. Det var nämligen så att han bara råkade ta rutten över torget, inte ens var på väg att köpa något.
– Hit kan jag komma oftare om man hittar så här billiga varor. Kanske det är så att de stora kedjorna sätter så mycket pengar på marknadsföring att deras priser är högre?

Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.