Inför valet: ”Det är mer bråttom här än i många andra regioner”, säger Janina Andersson
Välfärdsområdesvalet är speciellt på ett särskilt sätt, säger De Grönas kandidat Janina Andersson: Alla partier är i stort sett överens om själva målen, vill se samma saker.
– Det är lätt att understöda allt det fina. Ingen kan ju vara emot det här.
Skillnaderna hittas senare, när bygget av den nya organisationen är klar och man börjar med prioriteringsarbetet, säger Andersson.
Om välfärdsområdena inte hade blivit av skulle trovärdigheten ha rasat efter så många försök att få till stånd en reform, säger hon.
– Jag känner lättnad. Det har tagit en evighet att försöka lösa det här.
Friktionsfritt blir det förstås inte. De som väljs in bör vara samarbetskunniga som kan se till helheten, säger Andersson. Hon önskar se pragmatiska organisatörer i välfärdsområdets första fullmäktige.
– Som ung stod jag ofta på barrikaderna och kunde ha svartvita åsikter. Nu är inte rätt stund för sådant.
Glöm inte tredje sektorn
Egentliga Finland är på många sätt en eftersläntrare då det gäller samarbete mellan kommuner. Det finns en lång historia av svårigheter men det får inte påverka hur det ska gå med reformen, säger Andersson.
– Det är mer bråttom här än i många andra regioner. När välfärdsområdet bildas får det inte heller bli något glapp mellan området och kommunerna. Det skulle vara en katastrof.
Kommunernas roll i det förebyggande hälsoarbetet ska vara klar, likaså är det viktigt att den tredje sektorn tas med redan i planeringsskedet.
– De har visat hur mycket man kan få till stånd med en liten insats av samhällets pengar.
De anställda kommer att få en löneharmonisering men det gäller också att se över hur folk arbetar.
– Effektivitet får inte leda till ett fabrikstänk där man glömmer att det handlar om människor.
ÅU:s kandidatintervjuer
Inför välfärdsområdesvalet ger ÅU synlighet åt de största partierna i form av intervjuer med en av partiets kandidater.
Partierna har själva utsett vilken kandidat som ska representera partiet.
Det finns vissa politiska skiljelinjer, som det hur man ser på den privata sektorn. Andersson säger inget principiellt nej, tvärtom kan privata sektorn till och med ha en sparrande funktion och faktiskt erbjuda bättre lösningar.
– Tänk dig en privatperson som med ett eget företag sköter äldre i deras hem på en liten ort. Denna ”Lena” eller vad hon sedan heter kan ha kunder som är nöjda och hon har en bra lokal business.
Det som Andersson inte vill se är stora vårdjättar. De kan sälja tjänster för underpris då de har råd att göra förlust i några år, och på så viss konkurrera ut andra, säger hon.
Tror på fiffiga lösningar
Logiken med servicesedlar borde också ses över, anser Andersson. En som behöver vård ska inte bara skickas iväg med en servicesedel och sedan få betala egen andel. I stället borde man bestämma ett fast pris och fråga vad de privata företagen kan erbjuda för den summan, omvänd konkurrensutsättning, säger hon. Människor kunde sedan välja enligt vad de får och företagen skulle tävla med kvalitet.
Andersson anser att Egentliga Finland är av optimal storlek för en reform. Det finns vissa välfärdsområden som har ett så svårt utgångsläge att de nästan känns dödfödda, säger hon.
– Jag tror att vi efter några år har nya fiffiga lösningar och kan se tillbaka och tänka hur skönt det var att vi genomförde reformen.
Som konkret exempel nämner Andersson coronavaccineringen, där det finns stora skillnader mellan kommunerna. Varför kunde inte vaccineringsstationen på Satakuntavägen i Åbo också betjäna Reso- och S:t Karinsbor, frågar hon.
När kommungränserna försvinner kan också expertis utnyttjas effektivare då gäller olika specialiserade områden, säger Andersson. De som behöver vård eller service av något ovanligare slag får i sin tur stöd av en större pool av nischat sakkunniga social- och hälsovårdsexperter.
Blir bättre på svenska?
Reformen handlar inte om att allt ska bli bättre, utan om att bevara det goda vi har – och att det finns sådant som inte varit bra, betonar Andersson.
– Kritiker kommer såklart i framtiden att skylla allt hemskt på välfärdsområdesreformen.
För de svenskspråkigas del skulle en egen vårdcentral eller enhet vara en bra lösning.
– Jag är väldigt nöjd med det beredande arbete som nu görs av tjänstemän som Wiveka Kauppila.
Kauppila är koordinator för svenskspråkiga tjänster.
Andersson skymtar till och med en ljusglimt då det gäller omorganiseringen av vård och omsorg på svenska.
– Reformen är ett sätt att överleva, att behålla den nivå som finns, men för exempelvis Åbosvenskar kan det bli en liten förbättring med en gemensam vårdhelhet.
Vad handlar valet om?
Den 23 januari väljs ett fullmäktige för varje välfärdsområde.
Egentliga Finland bildar ett välfärdsområde, med ett fullmäktige med 79 medlemmar.
Ett välfärdsområde har hand om områdets primärvård, specialiserad sjukvård, socialservice, tjänster för barn, unga och familjer, tjänster för befolkningen i arbetsför ålder, tjänster för äldre, mentalvårds- och missbrukartjänster, tjänster för personer med funktionsnedsättning, elev- och studerandevård, främjande av välfärd och hälsa samt räddningsväsendet.
De här tjänsterna har tidigare skötts av kommunerna och i vissa fall samkommuner.
Förhandsröstningen pågår till den 18 januari (tisdag), utomlands avslutas den på lördag den 15.1.
Den egentliga valdagen är 23.1. Resultatet fastställs 26.1.
De nya politikerna inleder sitt arbete den 1 mars.
Fram till årsskiftet 2022–23 ska politikerna förbereda för det nya välfärdsområdet, som träder i kraft 2023.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.