LÅNGLÄSNING: Den historiska kopplingen mellan ÅA och SFP har försvagats – men en nära relation mellan ett universitet och ett parti kräver tydlighet, säger historiker
Under den gångna hösten har förhållandet mellan Åbo Akademi och Svenska Folkpartiet igen skapat rubriker.
Det är ett långt förhållande, mestadels präglat av värme – åtminstone i akademins styrande skikt.
Och att relationen gett akademin klara fördelar är uppenbart. Det är historieskrivningen tämligen enig om, särskilt vad gäller de kritiska åren under 1970-talet då jordmånen bereddes inför ÅA:s övergång från privat till statlig ägo.
Åbo Akademis bildsamlingarUndervisningsminister Pär Stenbäck (till vänster) och Stiftelsen för Åbo Akademis styrelseordförande Tor-Erik Lassenius undertecknar det slutgiltiga avtalet om Åbo Akademis förstatligande i rektors arbetsrum den 26 juni 1981.
Samtidigt finns det både inom och utanför akademin kretsar där relationen uppfattas som både obekväm och opassande.
Underförstådd förväntan om att ”alla” med relation till det svenska i Finland ska ingå i samma glada familj väcker anstöt. På ett universitet luktar det dessutom särskilt illa kring alltför täta band till makten – band som kan bli ett hinder för kritiskt oberoende. Att vägen till makten traditionellt gått via SFP är ett axiom på Finlands svenska universitet.
Kopplingen ÅA-SFP har försvagats
Anders Ahlbäck, docent och historiker, säger dock att kopplingen mellan Åbo Akademi och SFP har försvagats klart under de senaste årtiondena. Ahlbäck är, tillsammans med Henry Nygård, redaktör för ÅA-historiken ”Åbo Akademi och samhället” – en av tre historikdelar som gavs ut då akademin firade 100-årsjubileum år 2018.
I historiken kommer Ahlbäck in på ÅA-SFP-relationen i kapitlet ”Makten och pengarna. Finansiering och beslutsfattande vid Åbo Akademi cirka 1960-2000”.
– SFP var betydligt viktigare för akademin under de årtionden före 1990-talet då riksdagen i rätt hög grad detaljstyrde universiteten genom sin penningfördelning. Då gagnades ÅA klart av att ha de rätta politiska kontakterna. Med dagens rambudgeter är det annorlunda.
Direktkanalen in i maktens korridorer var avgörande för Åbo Akademis utveckling i samband med förstatligandet år 1981. Innan dess hade ett intensivt politisk-strategiskt spel pågått i flera år, med målet att skapa så goda ramar som möjligt för Finlands svenska universitet.
Flera andra universitet hade övergått från privat till statlig ägo under 1970-talet, bland annat Åbo universitet (TY). Anders Ahlbäck säger att inget annat privat universitet lyckades förhandla sig fram till lika goda villkor som Åbo Akademi.
Åbo Akademis bildsamlingarTill det bidrog i hög grad att undervisningsministerposten under de avgörande åren innehades av SFP:s Pär Stenbäck och att Christoffer Taxell (SFP), med intima band till akademin, var justitieminister. Också akademins nya förvaltningsdirektör Roger Broo, tidigare ministersekreterare åt förra undervisningsministern Kristian Gestrin (SFP) hade sitt finger med i spelet.
Åbo Akademis bildsamlingarStaten övertog det fulla ekonomiska ansvaret för universitetet, medan Stiftelsen för Åbo Akademi fick behålla hela sin förmögenhet – till skillnad från utfallet för stiftelser bakom andra högskolor som förstatligats.
Därtill fick akademins svenskspråkighet lagstadgat skydd. Avtalet gav akademin – via Stiftelsen för Åbo Akademi – ett skydd mot hotet från en eventuell förfinskning.
I ÅA-historiken citeras Christoffer Taxell som säger att texten i lagen i princip skrevs av akademins förhandlare. Chefsförhandlare var Lars Erik Taxell, Christoffers far och akademins tidigare rektor, och före detta partiordförande för SFP.
– Det är en allmän uppfattning att akademin lyckades förhandla sig till ett exceptionellt gott avtal, säger Anders Ahlbäck.
Åbo Akademis bildsamlingarAtt universiteten skulle övergå från privat till statlig ägo hade sin upprinnelse både i ekonomi och ideologi.
De privata stiftelsernas pengar räckte inte längre till då universiteten växte kraftigt och antalet studenter ökade lavinartat under 1960- och -70-talen. Från att ha varit tillhåll för eliten lockade universiteten nu unga ur en bredare krets.
Åbo Akademis bildsamlingarDe hårda debatternas tidevarv. ”Studentrevolten och samhället” debatterades på Kåren den 14 februari 1969. Från vänster Pär Stenbäck, Roger Broo, Jan Franzén och Krister Ståhlberg.
Till detta kom tidsandan som ställde krav på demokratisering – samtidigt som universiteten förväntades bli betydligt mer samhällstillvända.
– Hotet om en förfinskning av akademin var knappast reellt, däremot var man nog rädd för eventuell klåfingrig statlig styrning i enlighet med de vänstervindar som blåste starka särskilt i början av 1970-talet, säger Ahlbäck.
Dem drabbades akademin inte av – till skillnad från den från höger initierade kraftiga statliga resultatstyrning som tog fart i slutet av 1980-talet, och som fortfarande förhärskar.
– Det är en historiens ironi. På 1970-talet var man rädd för en vänstervridning om staten fick för stort inflytande över universiteten men det blev högervridningen på 1980- och 1990-talen som ledde till att staten nu med hård hand styr över universiteten med sina resultatkrav, säger Ahlbäck.
Fanns det då alls några nackdelar med det inflytande SFP hade över akademin under decennierna kring 1980-talet?
– En del pekar på att SFP:s och akademins intressen gick i kors då verksamheten utvidgades till Vasa i under 1980-talet. På akademin fanns en stark åsikt om att splittringen på två orter var av ondo. Man såg det som endast ett regionalpolitiskt drag av SFP, säger Ahlbäck.
Ändå uppfattningen om att man – fortsättningsvis – vinner personliga fördelar vid akademin genom att vara en del av det etablissemang där SFP utgör kärnan?
– En nära relation mellan en organisation och ett parti föder förstås misstankar om hemliga nätverk där strategier och planer ritas upp i kabinetten. Där behöver nog alla som sitter på två stolar vara mycket uppmärksamma och det krävs både transparens och tydlighet, säger Ahlbäck.
Professionaliseringen i samhället är en bidragande orsak till att kopplingen mellan SFP och Åbo Akademi klart försvagats under de senaste åren. Detta gäller inte minst Stiftelsen för Åbo Akademi.
– Stiftelsens ledning dominerades länge av personer som arbetat både inom akademin och inom SFP. Idag är cheferna i högre grad professionella placerare, säger Ahlbäck.
Peik HenrichsonNew Public Management
Vad gäller politiska kontakter bör varje finländskt universitet idag snarast verka för ökade totalresurser till forskning och vetenskap, än söka egna fördelar via specifika politiker eller partier. Ju mer pengar det finns att fördela, desto bättre.
Fördelningen sker idag enligt en strikt resultatstyrning, en mekanism som sorterar under en ekonomisk teori som dominerat inte minst universitetspolitiken sedan 1990-talet: New Public Management.
NPM:s bärande idé är att man bäst och billigast kan betjäna medborgarna om den offentliga sektorn i så hög grad som möjligt efterliknar en marknad med köpare, säljare och fri konkurrens. Stat och kommun ska ledas som privata företag med ansvar för att leverera mätbara resultat som noga ska redovisas och utvärderas.
– NPM är en stark allmäneuropeisk trend och har i Finland omfattats av nästan alla partier – också SFP, säger Ahlbäck.
NPM som styrningsmodell kritiseras dock hårt ur en lång rad perspektiv och många har påpekat att resutatstyrning är extra problematiskt för ett litet universitet som ÅA med ett särskilt kulturbärande ansvar.
– SFP kunde ha motsatt sig att akademin ska omfattas av resultatstyrningen men samtidigt kan man fråga sig om det finlandssvenska universitetet ska vara en skyddad verkstad?
Kan då ansvar för en språklig kultur – i vår hårt professionaliserade värld – överhuvudtaget längre vara en ledstjärna vid ett universitet?
– För Åbo Akademi utgör svenskan själva existensberättigandet. Den är ÅA:s marknadsnisch. Utan den som ledstjärna blir akademin överflödig. Detta sitter fortfarande starkt i ryggraden hos många vid akademin. Men ledningen har en svår sits i korstrycket mellan en resultatstyrning som är totalt blind för språkliga och kulturella aspekter, och den internationalisering som är en kraftig trend på universitet världen över idag.
Följd av en ny ledningsmodell
Anders Ahlbäck ser tydligt att höstens spektakulära skeenden vid Åbo Akademi är en följd av den utveckling som pågått på universiteten under de senaste 30 åren.
– Vi har en tendens att se dramatiska händelser som ett nytt och oerhört uttryck för en plötslig förändring: Ingen rektor vid Åbo Akademi har tidigare fått sparken!
Men man behöver uppfatta den större bilden, säger Ahlbäck.
– I en börsbolagsimiterande styrningsmodell koncentreras makt till styrelse och rektor. Följderna har vi sett utspelas under de gångna månaderna.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.