En omtänksam vinn-vinn-tanke inför paketcirkusen och julsopboomen
Vissa jobbiga saker upprepar sig. Som den 25 december, dagen då sopkärlen i många rad- och höghus svämmar över.
Många står då vid något överfullt kärl och muttrar om grannar som inte viker ihop kartongförpackningar eller sorterar julklappspapper rätt. Och hur hann de vara först med att föra ned sitt avfall? Det är så man vill skriva en arg lapp för husets anslagstavla: ”Alla påminnes om husbolagets regler: större avfallspartier ska föras direkt till en återvinningsstation.” Passiv-aggressivt, byråkratiskt.
Och så placerar man försiktigt sina egna sopor allra högst på skräpberget. ”Inte mitt fel!”
Julen är den stora sophelgen. Det är förstås i viss mån en synvilla, för köpet av många större grejer tajmas till jul.
I snitt producerar var och en av oss över 500 kilo avfall per år. Ett halvt ton. Eller 1,4 kilo per dag.
Det låter mycket då man beaktar hur litet/mycket man får bära ut. Det här är alltså samhällsavfall som omfattar hushållen och avfall från annan verksamhet, som servicesektorn eller exempelvis skolor och daghem. Därifrån kommer resten av dygnets 1,4 kilo.
Men så har vi det indirekta avfallet, industriavfallet, en flerfaldigt större hög. Att räkna ut vilken andel som är en följd av hushållens vanor är omöjligt. Å andra sidan har väl allt i slutändan en koppling till vars och ens konsumtion.
Sopor som fyller hundratals långtradarlass bränns varje dag i Finland. Brännbart avfall från Åboregionen exporteras inte mer, men från andra regioner åker sopor utomlands, också för att brännas. Inte är det klokt.
I stället för att den 25 december vid sopkärlen reflektera över sopor – igen – så kunde vi alla tänka ut redan nu vad som kan köpas.
Många ger presenter anonymt, till dem som har minst. Den ronden har i de flesta fall gått redan nu. Så har vi de annorlunda gåvorna. De bästa med dem är att de kan skaffas ännu på julafton.
Det finns också andra som kunde komma i åtanke. De senaste två åren har varit särskilt tuffa för exempelvis hantverkare. Hur många marknader och andra tillställningar har inte inhiberats? Hantverk blir lätt de bästa julklapparna.
Lika utsatta är alla som erbjuder någon form av kultur eller andra upplevelser – det samma gäller talrika företag med någon form av närservice.
Av någon orsak känns presentkort på något vis opersonliga, abstrakta. Ett stort paket är förstås en omedelbar upplevelse, men glädjen av ett presentkort lever länge. Det är något man ser fram emot och senare bevarar som ett minne.
Samtidigt bidrar dessa gåvor som får andra att må bättre till att allt mindre avfall uppstår. Det här är en vinn-vinn-situation av det bästa slaget.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.