Som en oas av värme och glädje – seniorer och barn i Åbo njuter ohämmat av varandras sällskap

Det känns som att krypa in i en varm grotta av spontan glädje och ohöljd värme.
Att vara med då sex Åboseniorer och fem dagisbarn sjunger, leker och samtalar väcker glömda känslor i en jäktad värld: Stämningen påminner om tillvarons kärna. Att vara tillsammans.
I Gillesgårdens källare umgås 5-åringar från daghemmet Villa Solaris med nyfunna vänner – med grått i tinningarna – en gång i veckan. Det har de gjort hela hösten, inom ramen för ett projekt som leds av Marina Pettersson och Andrea ”Gea” Schmidt.
— Det här är så härligt! Att få vara tillsammans med de här barnen som är alldeles fantastiska och så glada, säger Tom Nybom, en av herrarna i sällskapet.

Lennart Forssten håller med.
–Det här är riktigt skojigt. De egna barnbarnen är redan fullvuxna, säger han.
Gustav Wickström, med lång erfarenhet som skolfarfar, gläder sig åt att följa med i lite yngre barns värld under träffarna.
–Det är intressant att se hur barn förändras. Och roligt.

Under flera års tid har man i svenska Åbo jobbat med samvaro mellan barn och seniorer. Dagisbarn har hälsat på i servicehem och äldreboenden, och träffarna har blivit regelbundna.
I höst ville Marina Pettersson och Gea Schmidt erbjuda samma glädje som de upplevt på boendena också till seniorer som bor självständigt. Idén föddes om en träff i veckan i Gillesgården.
— Detta är helt magiskt. Det har överträffat alla förväntningar, säger Marina Pettersson.

Förmiddagsträffen börjar med gemensam sång. En av 5-åringarna är lite ledsen till en början, men får gråta i fred i en trygg famn. Så småningom mjukas hon upp av den lugna stämningen – som med jämna mellanrum avbryts av glad skratt.
Barnen och seniorerna sjunger tillsammans om goda plättar, öppnar advetnslucka och lyssnar då Gea Schmidt berättar om hur julen firades på en bondgård för 100 år sedan.

Hustomtarna var inte så nådiga alla gånger, i berättelserna från förr.
–Vad betyder ilsken? frågar 5-åriga Charlotta Salo och får snabbt ett svar av seniorerna i soffan.
Paula Rajalin, pedagog och föreståndare på daghemmet Villa Solaris, har för sin del bara positivt att säga om seniorträffarna.
–Till en början längtade barnen mest efter att få åka i taxin hit, men nu då de lärt känna seniorerna under hösten märks det att de väntar på mötet med dem, säger Rajalin.
Alla har inte en mormor eller farfar som de träffar regelbundet – avstånden till släkten kan vara långt. Sju Villa Solaris-barn, dagisets 5-åringar, har deltagit i träffarna.

Lauri Winter och Charlotta Salo är inte särskilt mångordiga då de får frågan om vad som är roligast med träffarna. I själva verket är dock frågan onödig och överflödig – barnens uppenbara belåtenhet i stunden är svar nog.
Också för de seniorer som inte har egna barnbarn eller har barnbarnen på långt avstånd är förmiddagarna i Gillesgården glädjestunder.
Marie von Veh och Marita Holmström är fulla av beröm över konceptet.
–Jag älskar att vara med barn! Man får sådan energi av det, säger Holmström.
Marie von Veh som under sitt yrkesliv jobbat med barn håller med.
–Det är roligt att få vara lite barnslig igen, särskilt så här före jul, säger hon.
Plats för någon senior till
Barn-senior-träffarna fortsätter i Gillesgården efter nyår. Det finns plats ännu för någon eller några intresserade seniorer, men maxantalet är 10.
— Vi försöker hålla gruppen lämpligt liten, säger Marina Pettersson.
Träffarna ordnas i samarbete med Åbo svenska föreningsråd och med hjälp av bidrag från Svenska kulturfonden samt Stiftelsen Eschnerska Frilasarettet.
Om någon senior vill höra sig för om deltagande kan man kontakta Marina Pettersson på telefon 050-3086749.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.