Medieforskare om konflikter och offentlighet: Pressens roll är inte att bygga universitetets varumärke
Ska konflikter inom en organisation – till exempel ett universitet – dryftas i medierna?
Mellan raderna vibrerar stundom svaret ”nej” då ÅA-medarbetare och ledning under höstens lopp har uttalat sig – eller vägrat uttala sig – om krisläget vid akademin.
Många har tigit och knutit näven i fickan, andra skriver av sig på sociala medier. I luften ligger till och med antydningar om att det är medierna som har orkestrerat händelseförloppet som ledde till att rektor Moira von Wright sades upp i måndags.
Ledningen kan önska full kontroll över kommunikationen
Medieforskaren, professor Anu Koivunen vid Åbo universitet (TY) vill inte kommentera konflikten vid Åbo Akademi men är mycket intresserad av frågan kring hur medierna idag förhåller sig till universiteten.
Mika TuominenHon tar avstamp i frågan om kommunikation. Den har växt sig till att numera vara central för alla företag och organisationer.
— Universitetens förhållande till omvärlden har förändrats tydligt under de senaste 15 åren. På samma sätt som i alla organisationer och företag har kommunikation både inåt och utåt blivit en viktig del av ledningens arbetsverktyg, säger Koivunen.
Kommunikation är ett centralt element i dagens ledarskapsfilosofier. Önskedrömmen kan vara full kontroll – ledningen avgör hur och när information portioneras ut.
— Här uppstår dock en tydlig spänning, inte minst i en kunskapsorganisation som ett universitet. Man nöjer sig inte med besked om vid vilka avgränsade tillfällen vissa saker kan och får ventileras – särskilt inte om upplevelsen färgas av känslan av att ändå inte bli hörd.
Risk för skendemokrati
Anu Koivunen talar om skendemokrati: man kan formellt ges möjlighet att komma med sin åsikt och till och med klaga – men det som framförs har ingen inverkan på utfallet.
— Här talar jag inte om Åbo Akademi som jag inte alls känner till. Men både vid Helsingfors universitet och Tammerfors universitet där jag verkat är just denna intressekonflikt väldigt tydlig. På bägge universitet har man genomfört omfattande förändringar där de anställda känner sig förbigångna.
Koivunen talar om kognitiv dissonans: samtidigt som Helsingfors universitet för några år sedan genomförde svåra samarbetsförhandlingar och personalens humör hade nått botten gjordes en storsatsning på extern kommunikation. Man målade utåt upp bilden av dynamisk toppexcellens och av universitetet som en attraktiv samarbetspartner.
Fasaden frontalkrockade med den interna verklighetsuppfattningen.
Universiteten historiskt sett öppna
Mönstret är bekant också i andra organisationer än inom universitetsvärlden. Universiteten har dock en särskild ställning i samhällsbygget – historiskt sett har de varit och är fortfarande öppna institutioner som lyder under offentlighetsprinciper. Vem som helst har till exempel möjlighet att tåga in på en föreläsning.
Till bilden hör dessutom att kritiskt tänkande är en grundvärdering och en dygd på universitetet.
— Att ifrågasätta och tänka kritiskt hör till universitetsanställdas professionella identitet. Det uppstår en konflikt då universitetsledningar vill att den kritiskt tänkande universitetspersonalen i ett slag ska omvandlas till varumärkesrepresentanter, säger Anu Koivunen.
Just varumärkestänkande genomsyrar kommunikationen utåt från många universitet idag. Åbo Akademi har till exempel gjort stor sak av brändet #ÅAkärlek.
Om förväntningarna från ledningskanslier och kommunikationsavdelningar är att kommunikationen utåt ska präglas av positivitet blir interna konflikter naturligtvis besvärliga att hantera.
Det är ju ingen direkt stämningshöjare att lyfta fram problem då man istället kunde ägna sig åt käck marknadsföringsjargong.
Medier intresserade av universiteten
Detta gäller universitets personal – men också medierna. Två av Finlands största dagstidningar, Aamulehti i Tammerfors och Helsingin Sanomat, har under det senaste året utsett vad man kallar universitetskorrespondenter – i akt och mening att öka rapporteringen om universiteten.
Anu Koivunen ifrågasätter gärna den vinkling som Aamulehti anlagt. Tammerfors universitet har under det senaste året varit föremål för nationellt sett genomgripande förändringar och skakats av svåra konflikter. Det har lett till breda principiella diskussioner om vad universitetets roll är, vilken typ av utbildning som ska ges, hur finansieringen ska ordnas, hur personalen ska hanteras.
— Då blir det mycket skevt när Aamulehtis rapportering i huvudsak fokuserar på att medverka till byggandet av en positiv hype kring Tammerfors universitet. Tidningen verkar främst medverka till brändingen: se vilket fantastiskt fint universitet vi har i vår region!
Läsarna får intrycket av att tidningen noga aktar sig för att smutskasta det som uppfattas – och som också är – värdefullt till exempel för den regionala utvecklingen.
— Naturligtvis ska pressen också skriva personporträtt, göra featurejournalistik och berätta positiva nyheter. Men pressens roll är inte att delta i varumärkesprojekt, säger Koivunen.
Hon citerar gärna Journalistförbundets ordförande Maria Pettersson: Journalistikens yttersta uppgift är inte att se till att bevara samhällsfreden.
– I ljuset av allt detta kan man nog fråga sig hur man på universitetet som institution kan tycka att offentlig debatt är illa.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.