Sjukdom satte stopp för Joan Keihäs VM-tävling i sista stund
Nästa vecka, 4–6 november, skulle Pargasbon Joan Keihäs, 37, ha tävlat i världsmästerskapen i Spanien i Body Fitness.
Hon kom med i finska landslaget efter att ha placerat sig i toppen i FM nyligen, då hennes resultat gav henne en placering i Masterkategorin för 35–39-åringar.
Att bli uttagen till landslaget och VM är naturligtvis en prestation i sig. Att bli uttagen till landslaget i fitness då man som Keihäs har den autoimmuna sjukdomen MS är ännu mer anmärkningsvärt.
– Jag tänker att jag på det här sättet kan uppmuntra andra att inte ge upp, trots svårigheter.
I Body Fitness utvärderas den kvinnliga fysiken.
– Du ska ha en kvinnlig, men muskulös kropp. Det är en gren som är ny för mig, säger Keihäs, som tidigare har tävlat i Women’s Fitness, som utöver den fysiska delen också har ett fritt program.
I Body Fitness är det bara fysiken som bedöms.
– Du står på rad i en så kallad line up, och domarna bedömer den fysik som de anses vara bäst för den här kategorin.
Fokus på kroppen
Senast hon tävlade var för två år sedan och då var grenen Wellness Fitness.
– Jag skulle ha fått tävla i VM också då, men coronan kom och ställde till det så jag beslöt mig för att inte åka.
I Wellness Fitness ligger fokus på den nedre delen av kroppen: lår, bak och vader, som ska vara muskulösa.
Enligt Keihäs är muskelmassan tyngre i den grenen än i hennes nuvarande tävlingsgren.
– Jag hade egentligen tänkt sluta då och pensionera mig som tävlingsidrottare, men så insjuknade jag i MS. Då tänkte jag att jag ska visa både sjukdomen och mig själv att jag kan fortsätta att leva den här livsstilen, trots sjukdomen, säger Keihäs, som till vardags jobbar som speciallärare i S:t Olofsskolan i Åbo.
Fick diagnosen samma dag
Det började med att hon kände svindel och var väldigt trött, på gränsen till utmattad. Så fick hon problem med synen på ena ögat och trodde att hon hade ögoninflammation.
En läkarundersökning visade att det inte var något fel på ögonen, men att symptomen var sådana att vidare undersökningar behövdes. Hon skickades till den neurologiska polikliniken vid ÅUCS, där det togs magnetröntgen och ryggmärksprov.
– Samma dag fick jag diagnosen MS. Det visade sig att jag hade haft sjukdomen redan en tid och att det som pågick var ett så kallat skov.
Nu får hon medicinering, som ges som infusion en gång i halvåret.
– Motion och bra kost fungerar förebyggande och jag har tänkt att om jag ska leva hälsosamt och aktivt, så kan jag lika gärna göra det som idrottare.
Joan Keihäs betonar att den medicinska forskningen kring MS har gått framåt väldigt mycket på de senaste 10–20 åren.
– I dag kan man leva ett fullt normalt liv, trots diagnosen.
Sjukdomen har inte gett henne några fysiska men, men hon lider av kronisk trötthet.
– Jag äter medicin för att överhuvudtaget hålla mig vaken om dagarna. Men visst är det en utmaning att bygga muskler, inte bara på grund av sjukdomen utan också för att jag inte längre är tjugo år, utan äldre.
”En prestation att ha kommit så här långt”
Att visa upp sig och bli bedömd för sin kropp är knappast något som vem som helst skulle känna sig bekväm med, även om jag antar att det är det man strävar efter i fitnesstävlingar?
– Visst är det en prestation i sig att ha kommit så långt att du är bekväm med den situationen. Samtidigt framställs fitness kanske på ett lite snedvridet sätt med att du ska ha en jättetorr och smal kropp utan en enda fettprocent. Det är bara under tävlingsdygnet som det är så. Vanligtvis äter jag fem–sex gånger per dag, med både kolhydrater, fett och protein, även om jag äter goda varianter av dem. Jag är inte som på tävlingsdagen året runt!
Men under veckoslutet sade kroppen ifrån. Det blir inget VM.
– MS är en sjukdom där man ska undvika stress eftersom stress kan förorsaka sjukdomsskov. Samtidigt har jag hela tiden gett mig in i det här med hälsan först. Det är inte värt att leka med hälsan, säger Keihäs.
Både besviken och lättad
Hon säger att hon delvis är besviken.
– Samtidigt är det också en lättnad. Tänk om jag hade blivit sjuk under tävlingen eller resan dit?
Att delta i VM skulle ha blivit en klapp på axeln, säger hon.
– Utgångsläget har varit tufft, men jag har en kunnig tränare i Aikku Halmo som lyssnar på mig och bryr sig om mitt mående. Hon har varit ett stort stöd. Jag har kommit så här långt trots min sjukdom. Det är en seger i sig.
Tanken var att världsmästerskapstävlingarna i Spanien skulle ha blivit ett avslut. Efter dem hade Keihäs tänkt pensionera sig som proffsidrottare.
– Min dotter fyller snart sex år och jag vill hinna ställa upp för henne och hennes hobbyer, så att hon kan syssla med vad hon vill, på samma sätt som mina föräldrar har gjort för mig när jag var liten. Utan det de gjorde för mig kanske jag inte skulle ha kommit dit där jag är i dag. Samma möjligheter vill jag ge henne.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.