ÅU mötte pressade sjukskötare på ÅUCS intensivavdelning — ”Vi har ingen personaljulfest i år heller”
Den som går in i T-sjukhusets G-vinge, tar trappan upp till tredje våningen och stegar in på ÅUCS intensivavdelning kan överraskas av lugnet som råder i de breda korridorerna.
Men bakom dörrarna till de olika rummen pågår ett krävande arbete, dygnet runt.
I ett rum som ÅU går förbi får en coronasmittad intensivvård.
Reportern får kika in genom ett litet fönster — här släpps bara de som är klädda i full skyddsmundering in.
Tre sjukskötare i turkosa dräkter, munskydd, ansiktsvisir och plasthandskar vakar inne i rummet. Patienten ligger i respirator.
Arkiv/Annina Suominen180 personer i olika roller arbetar på hela intensivvårdsavdelningen.
— Vi har allmänkirurgi, inremedicinsk vård… Hit kommer alla möjliga patienter, också exempelvis barn som behöver neurokirurgi, säger sjukskötaren Eljas Honka-Hallila som bor i Åbo och har arbetat på intensivavdelningen sedan 2007.
Vi möter honom och Noora Tamminen, S:t Karinsbo som jobbat som sjukskötare på intensivavdelningen i fem år.
Vården av 30 procent av patienterna på intensiven planeras på förhand, till exempel efter en operation. 70 procent av patienterna kan vara där av vilken orsak som helst, till exempel på grund av en olycka eller blodförgiftning.
— Det finns inte så stort utrymme för flexibilitet men det är helt normalt att antalet patienter går i vågor. Någon dag är riktigt lugn och andra är hektiska, säger Honka-Hallila.
Det finns 22 platser för patienter på intensiven. En del av dem upptas numera av coronasmittade, vars antal ökat på sistone.
— Problemet är att de stannar länge. Normalt stannar folk tre till fyra dagar men coronapatienterna flyttar hit för en och en halv till två veckor, eller längre. I ett vanligt intensivrum har vi fyra patienter och patienten får hjälp direkt då hen kallar på läkaren. Men inne där coronapatienten vårdas springer ingen in snabbt. Att klä på sig skyddskläderna tar flera minuter, att klä av sig tar ännu längre.
Coronapatienterna kräver med andra ord mera resurser än vanliga patienter som får intensivvård. Då resurserna flyttas dit blir det brist på vårdare på andra avdelningar.
ÅUCS har även tvingats skjuta fram en del icke-brådskande operationer.
— Vi har inte haft en enda ledig säng på intensiven. Några patienter skickas också till Helsingfors och del patienter kommer från andra avdelningar. Det finns mycket man inte kan planera, och därför måste man ha en buffert, säger Honka-Hallila.
Arkiv/Annina SuominenAlla får vård, men det pågår ständiga diskussioner om hur den ska arrangeras.
— I normala fall kan man ta patienter till intensiven för säkerhets skull, nu måste situationen vara tillräckligt allvarlig för att patienten ska få komma till avdelningen.
De svåra besluten om vem som ska få komma till intensiven fattas alltid av läkarna. Alla vårdas inte här.
ÅUCS förberedde sig väl inför pandemin som bröt ut 2020, enligt Honka-Halila.
— Vi trodde det skulle bli som i Italien och utbildade över 200 sjukskötare för att kunna ta hand om coronapatienter. Vi gjorde upp planer och granskade vilka avdelningar vi kan ta över. Men kaoset utbröt aldrig då. Men nu då samhället öppnas upp sprider sig coronan igen.
Orkar ni med allt?
— Jo, det måste vi. Det tyngsta är egentligen då patienten är i mycket dåligt skick, säger Noora Tamminen.
— Det är ganska svårt. Det skulle vara så trevligt att ha en fest nu, men nej, inte ännu. Vi har ingen personaljulfest i år heller. Vi längtar efter våra vanliga liv, säger Honka-Hallila.
— Nästan varje arbetsskift saknas det någon arbetstagare, säger Tamminen.
Men om ÅUCS får ordning på resurserna gäller det sedan bara att samarbeta och komma överens om hur arbetet ska skötas, enligt Honka-Hallila.
Han är förtroendeman vid ÅUCS och berättar att facket för övrigt ännu för en kamp med Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt om den extra summan pengar som betalas till den som frivilligt byter skift eller rycker in på en ledig dag.
Summan var 200 euro i somras men distriktet sänkte den till 60 euro i höstas.
”Strax innan han sattes i respirator frågade han om han kommer att dö nu”
Över 90 procent av patienterna som man måste vårda på intensiven eller på sjukhus är inte fullvaccinerade.
— Visst känns det onödigt då folk inte tagit vaccinet, säger Tamminen.
En stor del är personer med utländsk bakgrund. Honka-Halila jämför det med finländarnas relativt höga förtroende för poliser.
— I vissa länder är det inte klokt att lita på polisen. Det är samma som om man litar på andra myndigheter eller inte, om man kommer från ett land med mycket våld och korruption kan det vara svårt att lita på andra människor. Det handlar om kultur men också utbildningsnivå.
Ibland blir man arg när man hör historien om varför en patient hamnat på intensiven, men det blir lättare då man träffar patienten personligen.
— Det är för sent att vara arg då. Vi vårdar många sorters patienter, som rattfyllerister. Då blir man också arg men vi säger det aldrig till patienten utan gör vårt jobb och koncentrerar oss.
Honka-Halila berättar om en finsk man i medelåldern som vårdades av en kollega.
— Strax innan han sattes i respirator frågade han om han kommer att dö nu. Först då började han tänka på vad han hade gjort — eller inte gjort. Men så brukar det också vara om man röker eller lever på ett annat ohälsosamt sätt. Man vill inte veta vad som kan hända, men i något skede händer det.
Att skratta, eller ens prata bakom de tätt slutna maskerna inne hos coronapatienterna är inte lätt, konstaterar Honka-Halila.
Å andra sidan är patienterna sällan i sådant skick att de kan prata.
Över 1 700 patienter fick vård på intensiven i ÅUCS i fjol, de flesta av dem på grund av andra orsaker än coronaviruset. 3,3 procent av patienterna som fick intensivvård dog i fjol.
Tack för din kommentar. Så behöver man inte tolka artikeln, nej. /Annina Suominen
Ska vi tolka artikeln som så att helt plötsligt har personer med grav övervikt, alkoholister, rökare och knarkare slutat att belasta vården? Att nu är det bara de ovaccinerade som belastar vården? Trots att det bevisligen finns många vaccinerade (också fullvaccinerade) som trots sina doser belastar vården.
Citat från artikeln: ”— Det är för sent att vara arg då. Vi vårdar många sorters patienter, som rattfyllerister. Då blir man också arg men vi säger det aldrig till patienten utan gör vårt jobb och koncentrerar oss.”
Det förefaller även mycket märkligt att vi som har haft corona men som är ovaccinerade, att vårt starka och naturliga skydd mot coronan inte alls duger eller respekteras. Är ni som är vaccinerade så enkelspåriga att ni inte begriper att kroppens egna immunförsvar är det bästa?