Coronatidens exitdörr har öppnats
Nu får det vara nog med den dagliga rapporteringen om antal positiva coronafall.
I stället ska fokus läggas på hur många som får sjukhusvård för covid-19, vad man känner till om postcovid, hur andelen vaccinerade utvecklas, och så vidare.
”I stället för att fokusera på en siffra som serveras oss, måste var och en av oss avgöra när det är tryggt att leva lite mer. Coronatiden tar slut när var och en av oss slutar vara rädd”.
Så där resonerar Helsingin Sanomat och redaktionens nya coronastrategi publicerades på hs.fi i går förmiddag.
Samma eftermiddag med början klockan 15 diskuterade regeringen hybridstrategin för Finlands väg ut ur coronapandemin. Det här skrivs medan regeringen möts.
Man kan säga att HS visar vägen, eller att mediebolaget ställer om då signalerna har varit tydliga redan innan gårdagens regeringsmöte.
Att vaccineringsgraden är viktigare än de dagliga smittalen är ett budskap som Sanna Marin kom med i söndags och som THL:s experter betonat redan tidigare.
En annan signal kom från regeringens extra insatta söndagsmöte. Tvåmetersregeln som tillfälligt skrevs in i smittskyddslagen kan slopas, lagändringen görs snabbast möjligt.
Något trollslag som på en gång slopar alla restriktioner och rekommendationer som har införts under epidemin är inte att vänta i Finland.
Det går inte att på förhand säga ett visst datum, men oktober handlar det om, lät Marin förstå.
Eller omskrivet: den dag när 80 procent av de över 12 år gamla finländarna har fått två doser vaccin, då kan vi återgå till ett restriktionsfritt liv.
Genast den dörren lämnas på glänt finns det många som öppnar den helt; nu är det över, nu kan vi andas ut. Psykologiskt har pandemin hållit oss i sitt grepp så länge att reaktionen är naturlig. Det är några veckor till oktober, men nu räcker det.
Samtidigt vet vi att coronaviruset inte har försvunnit. Det lever kvar, det muteras och hittar nya former. Men under ett och ett halvt år har vi har lärt oss mycket om virusspridning, smittspårning och förhoppningsvis om vårt eget beteende.
Ett stort problem för Finland under och efter exit-eran är att restriktionerna inte har drabbat oss jämlikt, även om samma regler gällt alla – eller alla de som valt att följa dem och som har funnits inom samma regionförvaltningsverks verksamhetsområde (det här låter som en berättelse om byråkrati…).
Faktum är att restriktionerna har slagit extra hårt mot kultur- och idrotts/evenemangsbranschen, och mot ungdomar och studerande. De konsekvenserna får samhället jobba med länge ännu.
I Finland har vi också haft friheten att själva tolka restriktionerna på individplanet, vad är närkontakt, använder jag munskydd, följer jag tvåmetersavstånd.
Så med undantag för kultur- och i viss mån andra branscher – både sett ut producent- och konsumentperspektiv – har vi i det stora hela inte haft orsak att gnälla, om vi inte varit sjuka, eller hört till den överbelastade vårdpersonalen.
Det vi har orsak gnälla på är att det tar sådan tid för vårt högt digitaliserade land att få till stånd ett coronaintyg.
För vi återgår inte till livet såsom det såg ut innan pandemin. I det nya normala kan coronaintyget vara ett villkor för ditt resande, ditt deltagande i vissa publiktillställningar och så vidare.
Livet på arbetsplatsen är inte heller detsamma som tidigare. I många sektorer har distansjobbet kommit för att stanna, i någon form.
Coronapandemin förändrade snart sagt alla sektorer i samhället och i många fall är det förändringar vi ska märka av i åratal framöver. Tänk på bostadshandeln, turismen, evenemangsbranschen – alla noterar de nya trender, attitydförändringar, nytänk. Vilket inte är av ondo.
Men såsom Esa Mäkinen, redaktionschef på HS, konstaterar, tar inte coronapandemin slut förrän vi slutar vara rädda. Vissa hann aldrig bli det, andra var mer eller mindre försiktiga, några kanske förblir rädda.
THL publicerade i går en lista över smittrisker i olika aktiviteter. Är du rädd för att gå på restaurang, konsert, bio, gym? Kolla listan men läs också det finstilta, listan är riktgivande. Sunt förnuft är fortfarande tillåtet.
Lärdomarna från coronatiden är många. Pandemin kan ha satt djupare spår i vårt tänk och leverne än vi inser.
Måtte viruset ändå ha lärt oss åtminstone detta; fienden behöver inte bo där vi tror, fienden kan vara global, och fiender i den här formen kan endast bekämpas med forskning, tillit till forskning och via ett sådant forskarsamarbete som rekordsnabbt gav oss vaccin.
Det var vaccinet som blev början till slutet, eller åtminstone slutets början.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.